Kristus: Ljuset som lyser i mörkret
Om du känner att ditt vittnesbörds ljus håller på att slockna och mörkret tränger sig på: Fatta mod. Håll dina löften till Gud.
Mitt kontor i Hjälpföreningens byggnad har en perfekt utsikt över Salt Lake-templet. Varje kväll, regelbundet som ett urverk, slås templets yttre belysning på i skymningen. Templet är en stadig, lugnande ledfyr precis utanför mitt fönster.
En kväll nu i februari förblev mitt kontor ovanligt mörkt när solen gick ner. När jag tittade ut genom fönstret var templet mörkt. Belysningen hade inte tänts. Jag kände mig plötsligt allvarlig till mods. Jag såg inte tempelspirorna, som jag hade skymtat varje kväll i åratal.
Att se mörker där jag förväntade mig att se ljus påminde mig om att ett av våra grundläggande behov för att kunna utvecklas är att vi håller kontakten med vår ljuskälla – Jesus Kristus. Han är källan till vår kraft, världens ljus och liv. Utan en stark anknytning till honom börjar vi dö andligen. Eftersom Satan vet det försöker han utnyttja de världsliga påtryckningar vi alla upplever. Han försöker fördunkla vårt ljus, kortsluta kontakten, kapa strömmen och lämna oss ensamma i mörkret. Dessa påtryckningar är vanliga i jordelivet, men Satan arbetar hårt för att isolera oss och intala oss att vi är de enda som upplever dem.
En del av oss är förlamade av sorg
När tragedier drabbar oss, när livet gör så ont att vi inte kan andas, när vi har blivit misshandlade som mannen på vägen till Jeriko och lämnats halvdöda, kommer Jesus och häller olja i våra sår, lyfter varsamt upp oss, tar oss till ett värdshus och tar hand om oss.1 Till dem av oss som sörjer säger han: ”Jag skall … lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar … så att ni säkert kan veta att jag, Herren Gud, besöker mitt folk i deras bedrövelser.”2 Kristus helar våra sår.
En del av oss är bara så trötta
Äldste Jeffrey R. Holland har sagt: ”Det [är] inte meningen att vi ska springa fortare än vi förmår. … Men trots det vet jag att många av er springer mycket fort och att er energi och ert känslomässiga förråd är näst intill tomt.”3 När förväntningarna överväldigar oss kan vi ta ett steg tillbaka och fråga vår himmelske Fader vad vi ska släppa taget om. En del av vår livsupplevelse är att lära oss vad vi inte ska göra. Men ändå kan livet ibland vara tröttande. Jesus försäkrar oss: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”4
Kristus är villig att komma och dra oket tillsammans med oss för att lätta våra bördor. Kristus är vila.
En del av oss känner att vi inte passar in i den traditionella mallen
Av olika anledningar känner vi oss inte accepterade eller acceptabla. Nya testamentet visar de stora ansträngningar Jesus gjorde för att nå ut till alla slags människor: spetälska, skatteindrivare, barn, galiléer, skökor, kvinnor, fariséer, syndare, samarier, änkor, romerska soldater, äktenskapsbrytare, rituellt orena. I nästan varje berättelse når han fram till någon som inte traditionellt accepteras av samhället.
I Lukas 19 berättas om en förman vid tullen i Jeriko som hette Sackeus. Han klättrade upp i ett träd för att kunna se Jesus gå förbi. Sackeus var anställd av den romerska regeringen, och han ansågs vara korrumperad och syndig. Jesus såg honom uppe i trädet och ropade på honom: ”Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.”5 Och när Jesus såg Sackeus godhet och det han gjorde för andra, tog han emot hans offer och sa: ”I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son.”6
Kristus sa milt till nephiterna: ”Jag har befallt att ingen av er skall gå härifrån.”7 Petrus fick den mäktiga insikten i Apostlagärningarna 10 när han förkunnade: ”Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.”8 Det är ett fast krav på kristna lärjungar och sista dagars heliga att visa varandra äkta kärlek.9 Jesus ger oss samma inbjudan som han gav Sackeus: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om [du] hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till [dig] och hålla måltid med [dig] och [du] med mig.”10 Kristus ser oss i vårt träd.
En del av oss splittras av frågor
För inte så länge sedan var jag betyngd av och irriterad på frågor som jag inte kunde hitta svar på. En tidig lördagsmorgon drömde jag en liten dröm. I drömmen såg jag ett lusthus, och jag förstod att jag skulle gå och ställa mig i det. Det hade fem fönstervalv runtom, men fönstren var gjorda av sten. Jag klagade i drömmen och ville inte gå in där, eftersom det kändes så klaustrofobiskt. Sedan kom tanken till mig att Jareds bror tålmodigt hade smält stenar till genomskinligt glas. Glas är sten som har genomgått en förändring av sitt tillstånd. När Herren rörde vid stenarna åt Jareds bror strålade de av ljus i de mörka fartygen.11 Plötsligt fylldes jag av en önskan att hellre vara i lusthuset än på någon annan plats. Det var platsen – den enda platsen – där jag verkligen skulle kunna ”se”. Frågorna som störde mig försvann inte, men i mitt sinne fanns nu en ännu tydligare fråga när jag vaknade: ”Hur ska du öka din tro, såsom Jareds bror, så att dina stenar kan förvandlas till ljus?”12
Våra jordiska hjärnor är skapade för att söka kunskap och mening lite i taget. Jag känner inte till alla anledningar till att slöjan över jordelivet är så tjock. Det här är inte det stadium i vår eviga utveckling där vi får alla svar. På det här stadiet utvecklar vi vår övertygelse (och ibland vårt hopp) om det vi inte ser. Övertygelsen kommer på sätt som inte alltid är lätta att analysera, men det finns ljus i vårt mörker. Jesus sa: ”Jag är världens ljus och liv och sanning.”13 För dem som söker sanningen kan det först kännas dumt och klaustrofobiskt med fönster gjorda av sten. Men med tålamod och trofasta frågor kan Jesus förvandla våra fönster av sten till glas och ljus. Kristus är ljus att kunna se med.
En del av oss känner att vi aldrig duger
Det blodröda färgämnet som nämns i Gamla testamentet var inte bara färgstarkt utan också färgäkta, vilket betyder att dess starka färg satt fast i ullen och inte bleknade oavsett hur många gånger ullen tvättades.14 Satan svingar det här resonemanget som en klubba: Vit ull som fläckats blodröd kan aldrig bli vit igen. Men Jesus Kristus säger att ”mina vägar [är] högre än era vägar”,15 och underverket av hans nåd är att när vi omvänder oss från våra synder, återställer hans scharlakansröda blod oss till renhet. Det är inte logiskt, men ändå är det så.
Foto från iStock.com/iinwibisono
”Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.”16 Herren betonar att den som ”har omvänt sig från sina synder … är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.”17 Med andra ord: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra.”18 Du begick misstag, alla kommer till korta.19 Kom till mig och omvänd dig.20 Jag kommer inte längre ihåg synden.21 Du kan bli hel igen.22 Jag har ett uppdrag åt dig att utföra.23 Kristus gör ull vit.
Men vad behöver vi rent praktiskt göra? Vad är nyckeln till att återansluta oss till Jesu Kristi kraft när vårt ljust fladdrar? President Russell M. Nelson uttryckte det enkelt: ”Nyckeln är att ingå och hålla heliga förbund. … Det är ingen komplicerad väg.”24 Sätt Jesus Kristus främst i ditt liv.25
Om du känner att ditt vittnesbörds ljus håller på att slockna och mörkret tränger sig på: Fatta mod. Håll dina löften till Gud. Ställ dina frågor. Smält tålmodigt ner sten till glas. Vänd dig till Jesus Kristus, som fortfarande älskar dig.
Jesus sa: ”Jag är ljuset som lyser i mörkret, och mörkret förstår det inte.”26 Det innebär att hur mycket mörkret än försöker, kan det inte släcka det ljuset. Någonsin. Du kan lita på att hans ljus finns där för dig.
Vi eller människor som vi älskar kan tillfälligt släckas. Beträffande Salt Lake-templet så fick fastighetschefen, broder Val White, ett samtal nästan omedelbart. Folk hade lagt märke till det. Vad var det för fel på templets belysning? Först gick personalen runt till varje strömbrytare i templet och slog på belysningen igen manuellt. Sedan ersatte de batterierna i det automatiska nätaggregatet och testade dem för att ta reda på vad som hade blivit fel.
Det är svårt att tända ljuset igen på egen hand. Vi behöver vänner. Vi behöver varandra. Precis som templets fastighetspersonal kan vi hjälpa varandra genom att komma personligen, ladda våra andliga batterier och reparera det som blev fel.
Vårt eget ljus kanske bara är som en glödlampa på en julgran. Men vi lyser ändå med vårt lilla ljus och tillsammans, liksom Temple Square under julen, drar vi miljoner människor till Herrens hus. Och det bästa är, som president Nelson har sagt, att vi kan föra Frälsarens ljus till oss själva och till dem som är viktiga för oss genom den enkla handlingen att hålla våra förbund. På många olika sätt belönar Herren denna trosfyllda handling med kraft och med glädje.27
Jag vittnar om att du är älskad. Herren vet att du verkligen försöker. Du gör framsteg. Fortsätt kämpa. Han ser alla dina dolda uppoffringar och belönar dig och dem du älskar. Ditt arbete är inte förgäves. Du är inte ensam. Till och med hans namn Immanuel betyder ”Gud med oss”.28 Han är utan tvekan med dig.
Ta några steg till på förbundsstigen, även om det är för mörkt för att se särskilt långt. Ljuset kommer att slås på igen. Jag vittnar om sanningen i Jesu ord, och de är fyllda av ljus: ”Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig, be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er.”29 I Jesu Kristi namn, amen.