Den gode herden, Guds Lamm
Jesus Kristus kallar på oss med sin röst och i sitt namn. Han söker efter och samlar in oss. Han lär oss hur man tjänar i kärlek.
Kära bröder och systrar, har ni någonsin haft svårt att somna och försökt räkna låtsasfår? Medan fluffiga får hoppar över ett staket räknar man: 1, 2, 3, … 245, 246, … 657, 658 …1
För min del blir jag inte sömnig av att räkna får. Jag oroar mig över att missa eller tappa bort ett, och det håller mig vaken.
Tillsammans med herdepojken som blev kung betygar vi:
”HERREN är min herde, mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han ger liv åt min själ.”2
Under den här påskhögtiden firar vi den gode herden, som också är Guds Lamm. Av alla hans gudomliga titlar är inga andra lika ömsinta eller talande. Vi lär oss mycket av vår Frälsares hänvisningar till sig själv som den gode herden och av profetiska vittnesbörd om honom som Guds Lamm. Dessa roller och symboler kompletterar kraftfullt varandra – vem kan bättre bistå varje dyrbart lamm än den gode herden, och vem kan bättre vara vår gode herde än Guds Lamm?
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son”, och Guds enfödde Son gav sitt liv i villig lydnad till sin Fader.3 Jesus vittnar: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.”4 Jesus hade makt att ge sitt liv och makt att ta det tillbaka.5 Förenad med sin Fader välsignar Frälsaren oss på ett unikt sätt, både som vår gode herde och som Guds Lamm.
Som vår gode herde kallar Jesus Kristus på oss med sin röst och i sitt namn. Han söker efter och samlar in oss. Han lär oss hur man tjänar i kärlek. Låt oss gå igenom dessa tre teman, och börja med att han kallar på oss med sin röst och i sitt namn.
För det första ”kallar [vår gode herde] på sina får och nämner dem vid namn. … De känner hans röst.”6 Och ”i sitt eget namn, vilket namn är Kristus, kallar han er”.7 När vi med ärligt uppsåt försöker följa Jesus Kristus kommer inspiration till att göra gott, till att älska Gud och att tjäna honom.8 När vi studerar, begrundar och ber, när vi regelbundet förnyar sakramentets och templets förbund och när vi inbjuder alla att komma till hans evangelium och förrättningar hörsammar vi hans röst.
I vår tid råder president Russell M. Nelson oss att kalla den återställda kyrkan vid det namn som Jesus Kristus uppenbarade: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.9 Herren sa: ”Vad ni än gör skall ni därför göra i mitt namn. Därför skall ni kalla kyrkan efter mitt namn, och ni skall åkalla Fadern i mitt namn så att han välsignar kyrkan för min skull.”10 Över hela världen, i våra hjärtan och hem, åkallar vi Fadern i Jesu Kristi namn. Vi är tacksamma för de rika välsignelserna av våra hemcentrerade och av kyrkan stödda evangeliestudier, gudsdyrkan och sunda familjeaktiviteter.
För det andra söker den gode herden efter oss och samlar oss till sin hjord. Han frågar: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det?”11
Vår Frälsare sträcker sig ut till den enskilde och till de nittionio, ofta på samma gång. I vårt tjänande uppskattar vi de nittionio som är ståndaktiga och orubbliga, samtidigt som vi längtar efter den enskilde som har gått vilse. Vår Herre söker efter och räddar oss ”från alla … orter”12, ”från jordens fyra hörn”13. Han samlar in oss genom ett heligt förbund och sitt försoningsblod.14
Vår Frälsare sa till sina nytestamentliga apostlar: ”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan.”15 På den amerikanska kontinenten vittnade den uppståndne Herren för Lehis förbundsbarn: ”Ni är mina får.”16 Och Jesus sa att även andra får skulle höra hans röst.17 Vilken välsignelse Mormons bok är som ännu ett testamente som vittnar om Jesu Kristi röst!
Jesus Kristus ber kyrkan att ta emot alla som hör hans röst18 och håller hans bud. Kristi lära innefattar dop i vatten och med eld och med den Helige Anden.19 Nephi frågar: ”Och om nu Guds Lamm, han som är helig, behöver döpas i vatten för att uppfylla all rättfärdighet, o, hur mycket mer behöver då inte vi som är oheliga döpas, ja, i vatten!”20
I dag önskar Frälsaren att det vi gör och de människor vi är på väg att bli ska inbjuda andra att komma och följa honom. Kom och finn kärlek, läkedom, sammanhang och förbundsgemenskap i honom och i Guds heliga tempel där heliga frälsande förrättningar kan välsigna hela släkten och på så vis samla Israel på båda sidor om slöjan.21
För det tredje, som ”Israels herde”22 visar Jesus Kristus hur herdar i Israel tjänar i kärlek. När vår Herre frågar om vi älskar honom, liksom han frågade Simon Petrus, bönfaller han: ”För mina lamm på bete. … Var en herde för mina får. … För mina får på bete.”23 Herren lovar att när hans herdar för hans lamm och får på bete, ska de som är i hans hjord ”aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas.”24
Vår gode herde varnar herdarna i Israel för att somna25 och för att skingra eller vilseleda fåren26, och för att söka sin egen fördel27. Guds herdar ska stärka, bota, förbinda de sårade, föra tillbaka dem som gått vilse, söka upp de förlorade.28
Herren varnar för lejda herdar som ”inte [bryr sig] om fåren”29 och för ”falska profeter som kommer till er i fårakläder men i sitt inre är rovlystna vargar”30.
Vår gode herde gläds när vi utövar personlig handlingsfrihet avsiktligt och med tro. De som är i hans hjord ser till vår Frälsare med tacksamhet för hans försoningsoffer. Vi sluter förbund att följa honom, inte passivt, blint eller ”fåraktigt”, utan med en önskan att av hela vårt hjärta och förstånd älska Gud och vår nästa, bära varandras bördor och glädjas med varandra. Liksom Kristus villigt tillägnade Fadern sin vilja tar vi vördnadsfullt på oss hans namn. Vi vill gärna delta i hans verk att samla in och betjäna alla Guds barn.
Bröder och systrar, Jesus Kristus är vår fullkomlige gode herde. Eftersom han har gett sitt liv oss och nu är uppstånden i härlighet, är Jesus Kristus också Guds fullkomliga Lamm.31
Guds offerlamm har förebådats från begynnelsen. Ängeln sa till Adam att hans offer var ”en sinnebild för offret av Faderns Enfödde”, vilket inbjuder oss att ”omvända [oss] och åkalla Gud i Sonens namn evinnerligen”.32
Fader Abraham, som upprättade förbundets välsignelser för alla folk på jorden, upplevde vad det innebar att offra den son han fått.
”Isak sade till sin far Abraham: ’Far!’ Han svarade: ’Jag är här, min son.’ Han sade: ’Vi har eld och ved, men var är lammet …?’
Abraham svarade: ’Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret.’”33
Apostlar och profeter förutsåg och gladdes över Guds Lamms förutordinerade uppdrag. Johannes i den Gamla världen och Nephi i den Nya världen vittnade om ”Guds Lamm”34, ”ja, den evige Faderns Son … världens Återlösare”35.
Abinadi vittnade om Jesu Kristi försoningsoffer: ”Vi har alla gått vilse som får, vi har alla vänt oss till vår egen väg, och Herren har på honom lagt allas vår ondska.”36 Alma kallade Guds Sons stora och sista offer ”en sak som är viktigare än allt annat”. Alma uppmuntrar oss: ”Tro på Guds Lamm”, ”kom, och frukta inte”.37
En kär vän berättade hur hon fick sitt dyrbara vittnesbörd om Jesu Kristi försoning. Under sin uppväxt trodde hon att synd alltid förde med sig tunga straff som vi måste bära själva. Hon vädjade till Gud om hjälp att förstå hur gudomlig förlåtelse är möjlig. Hon bad om att få förstå och veta hur Jesus Kristus kan förlåta dem som omvänder sig, hur barmhärtigheten kan tillfredsställa rättvisans krav.
En dag besvarades hennes bön genom en andligt omvandlande upplevelse. En desperat ung man kom springande ur en livsmedelsbutik bärande på två kassar med stulen mat. Han sprang ut på en livligt trafikerad gata, jagad av butikschefen, som fångade honom och började skrika och slåss. I stället för att se den rädde unge mannen som tjuv fylldes min vän plötsligt av stor medkänsla med honom. Utan rädsla eller oro för sin egen säkerhet gick hon fram till de två grälande männen. Hon hörde sig själv säga: ”Jag betalar för maten. Snälla släpp honom. Låt mig betala för maten.”
Manad av den Helige Anden och fylld med en kärlek som hon aldrig tidigare hade känt sa min vän: ”Det enda jag ville göra var att hjälpa och rädda den unge mannen.” Min vän sa att hon började förstå Jesus Kristus och hans försoning – hur och varför Jesus Kristus med ren och fullkomlig kärlek villigt offrade sig för att bli hennes Frälsare och Återlösare, och varför hon ville att han skulle vara det.38
Inte undra på att vi sjunger:
Herden, den gode, dem söker,
söker de irrande lamm.
Trofast han söker och finner,
sluter dem ömt i sin famn.39
Som Guds Lamm vet vår Frälsare när vi känner oss ensamma, försvagade, osäkra eller rädda. I en syn såg Nephi Guds Lamms kraft ”[falla] över de heliga i Lammets kyrka och över Herrens förbundsfolk”. Även om de var ”[spridda] över hela jordens yta … var [de] beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet”.40
Det här löftet om hopp och tröst gäller även vår tid.
Är du den enda medlemmen i kyrkan i din släkt, på skolan, arbetsplatsen eller orten? Känns din gren ibland liten eller isolerad? Har du flyttat till en ny plats, kanske med främmande språk eller traditioner? Kanske dina livsomständigheter har förändrats och du nu står inför saker som du aldrig trott var möjliga? Vår Frälsare försäkrar oss, oavsett våra omständigheter och vilka vi än är, att han, med Jesajas ord ”samlar lammen i sina armar och bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.”41
Bröder och systrar, vår gode herde kallar på oss med sin röst och i sitt namn. Han söker, samlar in och kommer till sitt folk. Genom sin levande profet och var och en av oss inbjuder han alla att finna frid, mening, läkedom och glädje i fullheten av hans återställda evangelium och på hans förbundsstig. Genom sitt föredöme lär han Israels herdar att tjäna i hans kärlek.
Som Guds Lamm var Jesus gudomliga uppdrag förutordinerat och något som apostlar och profeter gladde sig över. Hans försoning, oändlig och evig, är central i lycksalighetsplanen och syftet med skapelsen. Han försäkrar oss att han bär oss närmast hjärtat.
Kära bröder och systrar, må vi önska att vara ”Guds och Lammets ödmjuka efterföljare”42 så att vi kanske en dag får våra namn skrivna i livets bok som tillhör Lammet43 och kan sjunga Lammets sång44 och bli inbjudna till Lammets måltid45.
Som både herde och lamm kallar han: Kom tillbaka ”till den sanna kunskapen … om [er] Återlösare och [er] store och sanne herde”.46 Han lovar att vi ”genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus”.47
Under den här påskhögtiden prisar vi honom:
”Lammet … är värdigt!”48
”Hosianna till Gud och Lammet!”49
Jag vittnar om honom, om vår fullkomlige gode herde, Guds fullkomliga Lamm. Han kallar på oss vid namn, i sitt namn. I Jesu Kristi heliga namn, amen.