Åtta japanska bröder

Tadashi Kina

Tack vare vår mors tro på missionärernas budskap välsignas vår familj och många andra i hela Japan av evangeliet.

Mina föräldrar fick nio barn — åtta söner och en dotter. Den enda dottern dog som liten under andra världskriget, under slaget om Okinawa. Efter kriget öppnade min far en blomstrande bilverkstad i Nago som ligger i norra delen av Okinawas huvudö. År 1954, när min yngsta bror var två år och min äldsta sjutton dog min far, och mor blev änka vid fyrtio års ålder. Mor kunde inte acceptera fars död. Ibland ville hon i sin sorg följa efter honom, men hon hade åtta pojkar som hon inte kunde lämna.

Före fars död hade min mor Haru litat till far som familjeförsörjare. Men när han nu var borta var hon tvungen att arbeta. Hon försökte glömma sin sorg genom att arbeta och sedan komma hem och ta hand om sina barn. Hon kämpade med att uppfostra sina åtta bråkiga pojkar ensam. När jag blev gammal nog att förstå insåg jag att jag aldrig hade vetat när mor gick upp eller när hon gick och lade sig.

Undervisa mina barn om Gud

Tio år efter fars död, som om hon hade vägletts av Anden, lämnade mor Nago trots motstånd från vänner och släktingar och flyttade till Naha, Okinawas huvudstad. Några år senare, omkring år 1967, knackade två missionärer på vår dörr. På den tiden låg huset isolerat och var omgivet av sockerrörsfält och en kyrkogård. Vägen till vårt hus var i dåligt skick och det var inte många som kom och hälsade på. Missionärerna hette äldste Jackson och äldste Fuchigami, en andra generationens japan-amerikan från Hawaii. Missionärerna frågade: ”Får vi tala med dig om Gud?” Mor hade oroat sig för sina söners utbildning och tänkte att missionärerna kanske skulle lära oss något bra, så hon bjöd in äldsterna och sade: ”Undervisa mina barn om Gud.”

Mor kände frid när hon fick lära sig om evangeliet. Hon imponerades av att missionärerna själva betalade sitt uppehälle och att äldste Jackson verkade som missionär trots att han hade förlorat sina föräldrar i en bilolycka när han var yngre och sedan hade fått kämpa vidare med sin äldre syster. När mor lyssnade på missionärerna fällde hon tårar för första gången sedan fars död. Hon kände Herrens kärlek och Anden under lektionerna. Hon visste att det här var kyrkan som vår familj hade letat efter.

För att vara ett exempel för sina söner döptes mor först. Hon berördes av missionärernas budskap och av deras kärleksfulla och vänliga uppträdande. Hon började tänka att den bästa utbildningen hon kunde ge sina barn var om vi lärde oss evangeliet och blev missionärer. Mor sade alltid till missionärerna: ”Det finns åtta pojkar i familjen. Kom hem till oss och undervisa dem om evangeliet. När alla är omvända finns det åtta ytterligare prästadömsbärare i kyrkan. Och de kan bli missionärer i framtiden.”

Verkar som missionärer

De flesta av mina bröder och jag påverkades av mor och blev medlemmar i kyrkan en efter en. När vi kom till kyrkan förändrades vårt liv tack vare evangeliet och den hjälp vi fick av bröderna och systrarna i kyrkan. Vi blev bättre söner och bröder. Vi började hjälpa varandra mer och fann större glädje i livet. Fyra av oss predikade senare evangeliet som missionärer i olika delar av Japan. När en av mina äldre bröder som hade flyttat ifrån Okinawa såg vilken fin man en av hans yngre bröder som verkade som missionär hade blivit, sade han: ”Jag kan inte fatta att det här är min lillebror som brukade vara så vild.” Sedan sökte han på eget initiativ upp kyrkan och döptes och konfirmerades efter en kort tid.

Innan en annan av mina äldre bröder döptes vid 27 års ålder hade han ingen aning om hur man ska leva. Han hade bekymmer och drack och festade. Han orsakade sin familj och folk runtomkring sig stor sorg. När denna bror hade fått lära sig om livets mening genom evangeliet döptes och konfirmerades han och gifte sig så småningom med en underbar kvinna i kyrkan. Han började glädjas åt livet och började känna att det fanns en mening med hans liv. Han berättade om evangeliet för sina vänner och hade ett gott inflytande på många. Mina bröder som var ute som missionärer kunde knappt tro det när de hörde att denna bror hade blivit medlem i kyrkan.

Som missionärer fick mina bröder och jag hjälp från våra missionspresidenter och kamrater likaväl som från kyrkans medlemmar och från Herren. Vi arbetade flitigt och med hjälp av Anden hade vi möjlighet att döpa och konfirmera många människor. Bland dem som omvändes verkar nu en som stavspresident, några som högrådsmedlemmar och några som biskopar. Deras familjer har beseglats i templet och deras barn verkar nu som missionärer. Genom det tjänande vi hade möjlighet att utföra har evangeliets frö planterats runt hela Japan och börjar gro. Mors dröm att hennes barn skulle bli missionärer gick i uppfyllelse.

Bygga riket

Genom att verka i olika ämbeten har mina bröder och jag växt andligen. Varje bror som har blivit medlem i kyrkan har beseglats i templet och fostrar nu lyckliga barn. I templet i Laie i Hawaii beseglades mor till vår far och syster och till dem av oss som har omvänts till kyrkan. Hon fick del av Jesu Kristi återställda evangeliums fullhet när hon tog emot templets välsignelser. Hon besökte senare olika släktingar och söker ivrigt efter information som kunde hjälpa henne med hennes släktforskning. Mor har verkat i Hjälpföreningen och i Unga kvinnors program och som seminarielärare.

Familjen Kina omfattar nu svärdöttrar, barnbarn och barnbarnsbarn, totalt 66 familjemedlemmar. Av dessa är 51 medlemmar i kyrkan och tio är återvända missionärer. Barnbarn och barnbarnsbarn kommer att fortsätta gå ut som missionärer när de har åldern inne. Vi känner att de som har tagit emot evangeliets välsignelser har en plikt att göra det.

Medlemmarna i familjen Kina har verkat eller verkar i följande ämbeten: två i stavspresidentskap (eller distriktspresidentskap), tre som högrådsmedlemmar, sju i biskopsråd (eller grenspresidentskap), fyra som ledare för högprästgrupper, åtta i presidentskap för äldstekvorumet, sex som missionsledare och sju i presidentskap för Hjälpföreningen. Vi känner oss välsignade genom dessa tillfällen att tjäna andra.

Mors vittnesbörd

Mor fick ett starkt vittnesbörd när hon såg sina barns liv förändras till det bättre tack vare Jesu Kristi evangelium. Hon fick en önskan att berätta om evangeliet för dem hon älskade. Hon presenterade missionärerna för vänner och släktingar och hade ofta familjesammankomster hemma hos sig. Tack vare detta hjälpte hon till att föra in många människor i kyrkan, bland andra femtio släktingar.

Mor som nu är 90 år bar en gång följande vittnesbörd: ”Som mor skulle jag med glädje offra mig själv så att mina barn skulle kunna återvända till sin himmelske Fader. Hur kan någon lämna ett barn som han eller hon älskar och ändå få återvända till vår himmelske Fader? Min viktigaste uppgift här på jorden som mor är att föra tillbaka barnen jag fick av min himmelske Fader till honom.”

Vi söner är nu i den åldern att vi har barn och barnbarn och vi kan förstå och uppskatta vår mors vittnesbörd.

Evangeliet är sant, och sanningen förändrar människor. Genom evangeliet har vi fått kunskap om Guds kärlek och barmhärtighet. Vi har fått många vänner bland de underbara bröderna och systrarna i kyrkan och är tacksamma för de förändringar vi har fått gå igenom tack vare deras exempel. Vi går framåt som medel i Guds händer här på Okinawa och predikar det återställda evangeliet, bygger kyrkor och tempel och hjälper till att etablera Sion.