Jag kände en eld inom mig

Claudia Williams, Florida, USA

När jag växte upp gick jag till en söndagsskola i en kyrka som låg vägg i vägg med mitt barndomshem i Michigan i USA. Jag hade en underbar lärare som fyllde mig med kärlek till Jesus Kristus.

Varje vecka delade hon ut kort som illustrerade händelser från Frälsarens jordiska verksamhet, bland annat principer som han lärde ut och underverk han utförde. Varje vecka klistrade jag in korten i en urklippsbok och läste berättelserna i Bibeln på nytt. När jag växte upp fortsatte jag att studera evangelierna i Nya testamentet.

Flera år senare besökte missionärer från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga en familjemedlems hem under sommaren 1968. Hon avböjde äldsternas inbjudan att lära sig mer om kyrkan men skickade dem hem till mig.

Vid vårt första möte lärde missionärerna mig att ett ”avfall” hade ägt rum från den kyrka som Jesus Kristus hade grundat (se 2 Tess 2:3). Det de lärde ut sammanföll med mina personliga studier, så när de frågade om de fick besöka mig igen så samtyckte jag.

Under deras nästa besök hade jag en lista med frågor. Döper sista dagars heliga genom nedsänkning? Tror de på prästadömets myndighet? Tror de på att bota de sjuka? Deras svar harmonierade med det som jag hade studerat i Nya testamentet. I slutet av besöket lämnade de kvar en bok som enligt dem vittnade om Jesus Kristus.

Jag lade boken på TV:n och gick till sängs. Men mitt i natten vaknade jag av en stark känsla som jag senare kände igen som den Helige Anden. Jag kände mig manad att börja läsa, så jag läste i en och en halv timma innan jag gick och lade mig igen. En kort stund senare vaknade jag på nytt med samma känsla, så jag läste lite till.

Det här mönstret fortsatte under de kommande två nätterna. Jag älskade vad jag läste och insåg att Mormons bok vittnade om Jesus Kristus.

Jag bestämde mig för att be Gud om vägledning. Jag knäböjde i bön för första gången sedan jag var liten flicka. Jag bad min himmelske Fader hjälpa mig veta vad jag skulle göra med den eld som jag kände inom mig. När jag avslutat min bön kände jag mig manad att på nytt slå upp redogörelsen för lamaniternas omvändelse i Tredje Nephi 9. Jag läste att de ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte” (vers 20).

Orden ”de visste det inte” talade till mig. Tanken slog mig: ”Jesu Kristi kyrka finns verkligen på jorden!” Jag var ivrig att få samtala med missionärerna om vad jag hade läst och vad jag nu visste. Men när de svarade på mina frågor med en inbjudan att bli döpt berättade jag för dem att jag inte kunde. Min make skulle inte förstå.

Men när jag fortsatte att tänka på denna vers insåg jag att den tydligt uppmanade mig att frambära ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” som offer. Jag bad och frågade min Fader i himlen om han kunde hjälpa mig, vilket han gjorde. När min make hade tagit emot missionärsdiskussionerna gav han sin tillåtelse för mig att bli döpt.

Jag är så tacksam till en kärleksfull himmelsk Fader för denna dyrbara och mäktiga upplevelse som jag hade som ung mor när jag läste Mormons bok. Den ledde mig till Jesu Kristi återställda evangelium. Följden blev att det inflytande från den Helige Anden som jag upplevde de där nätterna 1968 nu är en ständig gåva — någonting som har väglett mig under mina mer än 40 år som medlem i kyrkan.