Mormons bok talade till mig

Gina Baird, Utah, USA

När vårt yngsta barn Amanda var två år gammal fick hon diagnosen leukemi. Hon var ett svårt fall och hennes cancer gick inte i remission efter kemoterapin. Hon var därför tvungen att genomgå en benmärgstransplantation.

Min make och våra två söner var hemma i Utah medan jag stannade kvar hos Amanda i en annan stat från september till i början av januari. Vi fick inte fira jul tillsammans, men när den uppföljande behandlingen var över återvände vi hem.

Under vårt första kontrollbesök på sjukhuset efter hemkomsten fann läkarna återigen leukemiceller i Amandas blod. Transplantationen hade misslyckats. När jag hörde nyheten kändes det som om jag skulle sjunka rätt igenom golvet. Vår familj hade gått igenom en hel del oro, arbete, separation och svåra tider. Nu skulle vi förlora vår dotter i alla fall.

Jag återvände hem den eftermiddagen till mina två söner. Medan vi väntade på att min make skulle komma hem från arbetet tog vi fram våra exemplar av Mormons bok och började läsa. Vi hade kommit till Andra Nephi 9. När vi läste talade följande ord till mig:

”Jag säger er detta för att ni må glädjas och lyfta upp era huvuden för evigt, tack vare de välsignelser som Herren Gud skall skänka era barn.

Ty jag vet att många av er har sökt mycket för att få kunskap om det som skall komma. Därför vet jag att ni vet att vårt kött måste tyna bort och dö. Dock skall vi i våra kroppar se Gud …

Ty liksom döden kommit till alla människor för att uppfylla den store Skaparens barmhärtiga plan måste det nödvändigtvis finnas en uppståndelsens kraft …

O, hur stor är inte vår Guds godhet som bereder en väg för vår flykt ut ur detta hemska vidunders grepp, ja, detta vidunder, död …

Och han kommer till världen för att kunna frälsa alla människor om de hörsammar hans röst. Ty se, han lider alla människors smärta, ja, varje levande varelses smärta, både mäns, kvinnors och barns som tillhör Adams släkt.

Och han lider detta för att uppståndelsen skall kunna komma till alla människor så att alla skall kunna stå inför honom på domens stora dag” (2 Nephi 9:3–4, 6, 10, 21–22).

När jag läste de orden fylldes rummet av den Helige Anden. Jag kände att min himmelske Fader visste vilka nyheter jag fått den dagen. Jag kände att de ord som profet Jakob hade skrivit mer än 2000 år tidigare hade skrivits för mig för den dagen och att de kom direkt från Frälsaren. Han visste vilken smärta och sorg som jag kände efter att ha hört att vår dotter skulle dö. Och han var där för att trösta vår familj med sitt löfte om att han förberett en väg och att en dag, genom uppståndelsens kraft, skulle vi ”i våra kroppar se Gud”.

Amanda levde i nästan ett år till, men jag har aldrig glömt den dagen när orden i Mormons bok talade till mig i min nöd och Herren gav mig hopp, tröst och insikt om hans plan.