En flodvåg av glada minnen
Gina Sconiers, Utah, USA
Illustrationer Bradley Clark
På grund av gamla rör och en dålig grund blev det alltid översvämning i mitt barndomshem när ett oväder producerade tillräckligt med regn. Eftersom regnovädren i Virginia kan vara i timmar blev det ofta översvämning.
Vi bodde i det huset under de flesta av mina uppväxtår, så jag trodde att översvämningar var något normalt.
Efter ett antal stormar blev vi bättre på att hantera översvämningarna och lärde oss att samarbeta. Ovädren inträffade ofta mitt i natten, och mina föräldrar väckte oss alla för att arbeta vid våra poster medan vattnet fyllde källaren som långsamt flytande lava. Min bror och pappa fyllde hinkar med vatten från källartrappan medan min syster och jag snabbt sög upp vatten med handdukar för att rädda heltäckningsmattan.
Vi fnittrade medan vi hoppade och dansade på handdukarna och kände vattnet sippra upp mellan tårna och genom pyjamasbyxorna. Mamma vred snabbt ur de genomdränkta handdukarna, slängde in dem i torktumlaren och gav oss nya torra att stampa på. När vi var säkra på att huset var utom fara gick vi till köket för att torka oss och dricka varm choklad och äta kakor som belöning för vårt arbete. Sedan, om det inte var dags att åka till skolan, försökte vi somna igen.
De här översvämningarna måste ha varit ett stort bekymmer för mina föräldrar, men för mig är de några av de gladaste minnena från min barndom, trots den dundrande åskan och de bländande blixtarna. Faktum är att lukten av våt matta fortfarande gör mig nostalgisk och får mig att längta efter min familj.
Mina föräldrar kunde ha bekämpat översvämningarna själva, men jag är så glad att de engagerade oss alla i att försvara vårt hem. Det var glada stunder när vi bekämpade vattnet, för vi var tillsammans och var och en hade en uppgift att fylla.
Nu när jag är vuxen tänker jag på den tiden och undrar hur jag kan skapa samma glädje i att arbeta tillsammans hos mina egna barn. Jag är tacksam för att vi inte har haft några översvämningar, men jag vet att något oönskat oundvikligen kommer att tränga sig på vår familj.
Oavsett vilka problem min familj kan komma att ställas inför i framtiden, hoppas jag att vi håller ihop och arbetar tillsammans för att försvara våra värderingar, vår tro och varandra. Då kan vi kanske, också under motgångar, skratta, le och vara glada när vi arbetar tillsammans.