”Den varaktiga glädjen i att leva efter evangeliet”, Liahona, februari 2024.
Den varaktiga glädjen i att leva efter evangeliet
Varaktig glädje kommer av att hålla ut i Jesu Kristi evangelium och hjälpa andra att göra detsamma.
Edens lustgård, av Grant Romney Clawson; Avskedet från Edens lustgård, av Joseph Brickey
Ett koncist uttryck för syftet med våra liv finns i Lehis profetiska undervisning om människans begynnelse på jorden. I Edens lustgård levde Adam och Eva i ett oskuldsfullt tillstånd. Om de hade förblivit i det tillståndet skulle de leva ”utan glädje eftersom de inte kände till sorg och utan att göra gott eftersom de inte kände till synd” (2 Nephi 2:23). Därför, som Lehi förklarade, föll Adam ”för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de ska kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25, se även Mose 5:10–11).
När vi växer upp i en fallen värld lär vi oss skillnaden mellan gott och ont genom det vi undervisas om och det vi upplever. Vi ”smakar det bittra så att [vi] kan värdesätta det goda” (Mose 6:55). Glädje kommer när vi avvisar det bittra och allt mer värdesätter och håller fast vid det goda.
Finna glädje
Tack vare sin fullkomliga kärlek till oss är vår himmelske Fader ivrig att dela med sig av sin fullkomliga glädje till oss, både nu och i evigheten. Det har varit hans motivation i allt från begynnelsen, inklusive hans underbara lycksalighetsplan och hans enfödde Sons offer för att återlösa oss.
Gud försöker inte påtvinga oss glädje eller lycka, men han lär oss hur vi ska finna den. Han talar också om för oss var vi inte kan finna glädje – ”ogudaktighet [innebär inte och] har aldrig inneburit lycka” (Alma 41:10). Det är genom sina bud som vår himmelske Fader uppenbarar vägen till glädje för oss.
President Russell M. Nelson har uttryckt det så här:
”Här kommer den stora sanningen: medan världen insisterar på att prestige, prylar, popularitet och passioner ger lycka, så gör de inte det! Det kan de inte! Vad de framkallar är inget annat än ett ihåligt substitut för det ’välsignade och lyckliga tillstånd [de upplever] som håller Guds bud’ [Mosiah 2:41].
Sanningen är att det är mycket mer utmattande att söka efter lycka där man aldrig kan hitta den! Men när ni går i ok med Jesus Kristus och gör det andliga arbete som krävs för att övervinna världen har han, och bara han, makten att lyfta upp er över denna världens dragningskraft.”1
Sålunda finner vi varaktig glädje i att hålla Guds bud, och Guds bud finns i Jesu Kristi evangelium. Men det är vi som väljer. Om vi i vår svaghet under en tid misslyckas med att hålla buden, kan vi ändå vända om, avvisa det bittra och återigen sträva efter det goda. Guds kärlek ursäktar inte synd – det skulle vara barmhärtighet utan rättvisa – utan genom sin försoning erbjuder Jesus Kristus återlösning från synd:
”Amulek sa … att Herren förvisso skulle komma för att återlösa sitt folk, men att han inte skulle komma för att återlösa dem i deras synder utan för att återlösa dem från deras synder.
Och han har fått sig makt given från Fadern att återlösa dem från deras synder tack vare omvändelsen. Därför har han sänt sina änglar för att förkunna budskapet om omvändelsens villkor, som leder till Återlösarens makt, till deras själars frälsning” (Helaman 5:10–11; betoning tillagd).
Jesus sa:
”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig” (Johannes 15:10).
Det här var vad Lehi kände i sin dröm när han smakade på frukten från livets träd – som representerar Guds kärlek. Han sa: ”Då jag åt av dess frukt fyllde den min själ med mycket stor glädje” (1 Nephi 8:12, se även 11:21–23).
Lehi uppenbarade också ett andra sätt för oss att få glädje i livet när han sa: ”Därför började jag önska att även min familj skulle äta [av frukten]” (1 Nephi 8:12).
Detalj från Livets träd, av Kazuto Uota
Hjälpa andra att finna glädje
Liksom kung Benjamins folk fylls vi av glädje när vi får förlåtelse för våra synder och upplever samvetsfrid (se Mosiah 4:3). Vi känner det igen när vi ser utåt och försöker hjälpa familjemedlemmar och andra att få samma glädje och frid.
Som ung man sökte Alma glädje i allt som var emot Jesu Kristi evangelium. Efter att ha tillrättavisats av en ängel kom han långt från det bittra till det goda genom att omvända sig ”nästan till döds” (Mosiah 27:28) och genom Frälsarens överflödande nåd. Många år senare förkunnade Alma jublande för sin son Helaman:
”O vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg! Ja, min själ fylldes med glädje, lika stor som min smärta hade varit! …
Ja, och från den stunden ända fram tills nu har jag arbetat oavbrutet så att jag kan föra själar till omvändelse, så att jag kan låta dem få smaka den stora glädje som jag smakade …
Ja, och se nu, min son, Herren ger mig mycket stor glädje över frukten av mitt arbete.
För genom det ord [Jesu Kristi evangelium] som han har gett mig har många blivit födda av Gud och har smakat liksom jag har smakat” (Alma 36:20, 24–26).
Vid ett annat tillfälle vittnade Alma:
”Detta är min glädje, att jag kanske kan bli ett redskap i Guds händer till att föra någon själ till omvändelse, och detta är min glädje.
Och se, när jag ser att många av mina bröder i sanning är ångerfulla och kommer till Herren sin Gud, då fylls min själ av glädje” (Alma 29:9–10).
Alma fortsatte med att återge den överväldigande glädje han kände när andra lyckades föra själar till Kristus:
”Men jag gläds inte bara åt min egen framgång, utan min glädje är mer fullständig tack vare mina bröders [Mosiahs söners] framgång, de som har varit uppe i Nephis land.
Se, de har arbetat utomordentligt hårt och har burit mycket frukt, och hur stor blir inte deras lön!
När jag nu tänker på dessa mina bröders framgång hänrycks min själ som om den var skild från kroppen, så stor är min glädje” (Alma 29:14–16).
Vi kan få samma glädje när vi älskar andra med ”Kristi rena kärlek” (Moroni 7:47, se även v. 48), delar med oss av återställd sanning till dem och inbjuder dem att samlas med förbundsfolket.
O min Fader, av Simon Dewey
Glädje mitt i prövningarna
Vi borde inte vara rädda för att de prövningar och utmaningar vi oundvikligen ställs inför under jordelivet kommer att förhindra eller förstöra vår glädje. Alma var en man vars osjälviska tjänande för andra kostade honom mycket. Han fick utstå fängelse, långa perioder av hunger och törst, misshandel, hot mot sitt liv och upprepade hån och avvisanden. Och ändå ”uppslukades [allt] av glädjen i Kristus” (Alma 31:38). Kanske gjorde Almas lidande den glädje som följde ännu större.
President Nelson påminner oss om att glädje spelade en roll i Frälsarens lidande: ”’För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset’ (Hebreerbrevet 12:2).
Tänk på det! För att vår Frälsare skulle kunna klara av den mest smärtsamma upplevelsen som någonsin uthärdats på jorden, fokuserade han på glädje!
Och vilken glädje låg framför honom? Säkerligen inkluderade det glädjen av att rena, bota och stärka oss, glädjen att betala synderna för alla som omvänder sig, glädjen att göra det möjligt för dig och för mig att återvända hem – rena och värdiga – för att bo med våra himmelska föräldrar och familjer.
Om vi fokuserar på den glädje som kommer till oss eller till dem vi älskar, vad kan vi då uthärda som just nu verkar överväldigande, smärtsamt, skrämmande, orättvist eller helt enkelt omöjligt?”2
Varaktig glädje kommer av att hålla ut i Jesu Kristi evangelium och hjälpa andra att göra detsamma. Varaktig glädje kommer när vi förblir i Guds kärlek, lyder hans bud och tar emot Frälsarens nåd. På evangeliets stig finns det glädje i resan och glädje i slutet. Jesu Kristi evangelium är den dagliga glädjens stig.