”Han var alltid med mig”, Liahona, februari 2024.
Sista dagars heliga berättar
Han var alltid med mig
Att vara lojal mot Herren välsignade mig så småningom mer än det någonsin kostade mig.
Illustration: Trina Dalziel
Tre månader efter att vårt femte barn fötts påbörjade min man en ny yrkesbana och en masterutbildning, vilket innebar en lägre inkomst. Det krävde att vi flyttade två delstater bort. Känslan av ekonomisk och fysisk utmattning, och social isolering på en ny plats, ledde till att jag blev djupt deprimerad.
Det var svårt att gå i kyrkan. Jag gick motvilligt dit, men jag smet snabbt iväg från mötena för att undvika andras gladlynta frågor om hur jag anpassade mig. De förväntade sig lika gladlynta svar, men jag hade inga. Församlingsmedlemmarna pratade ofta om hur välsignade och glada de var över att ha Jesu Kristi evangelium. Vad var det för fel på mig?
Jag verkade i mitt ämbete och bad och läste skrifterna halvhjärtat. Men det kändes inte som att mina ansträngningar ”fungerade utmärkt” för mig.1
Efter nästan ett år började dimman lyfta. Genom en rad små mentala, fysiska, sociala och andliga förändringar blev jag långsamt bättre.
Flera månader senare, med depressionen bakom mig, höll jag på att be när jag överväldigades av förundran och tacksamhet för välsignelserna av att leva efter evangeliet. Jag kände att det var orimligt för mig att vara så välsignad. Det var Gud som hade gett mig trons andliga gåva och en önskan att lära känna honom. Jag handlade bara efter den önskan han gav mig.
”Varför förtjänar jag välsignelser”, bad jag, ”för att jag bara gjorde det som du planterade i mitt hjärta att vilja göra från början?”
Till min förvåning besvarade han genast min bön med minnen från mitt förflutna.
”Tänk på de gånger du sökte mig även när det var smärtsamt och svårt. När du gav efter för min vilja, fortfarande kom till kyrkan och fortfarande tjänade mina barn ändå. Min dotter”, uppfattade jag av Anden, ”du har välsignats rikligt för din trofasthet – för att du valde mig även när du inte ville det.”
Jag hade trott att trofasthet innebar att man alltid skördade hans Andes frukter. Nu vet jag att trofasthet innebär lojalitet och trohet mot honom – oavsett vad som händer. Det faktum att Gud finns förändras inte av om jag kan höra honom eller känna honom. I stunder av glädje eller sorg är han alltid med mig om jag håller fast vid honom.