Lektion 12

Underverk längs vägarna i Palestina

Inledning

”[Jesus Kristus] vandrade på vägarna i Palestina, botade sjuka, gav de blinda synen åter och uppväckte döda” (”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, Liahona, apr. 2000, s. 2). Underverk var en viktig del av Frälsarens kärleksfulla jordiska verksamhet, men de visar också på hans makt och myndighet, vilket ökar trovärdigheten på hans anspråk att vara Messias. Genom att utöva tro på Jesus Kristus kan också vi bevittna eller uppleva Frälsarens kärlek, medkänsla och makt i form av underverk.

Bakgrundsmaterial

Dallin H. Oaks, ”Miracles”, Ensign, juni 2001, s. 6–17.
Sydney S. Reynolds, ”En Gud som gör under”, Liahona, juli 2001, s. 12–14.

Lektionsförslag

Markus 1:39–42; 2:1–12; 5:1–8, 19, 22–43; 8:1–9; Lukas 7:11–15; 3 Nephi 17:5–9

Frälsaren utförde underverk under sin jordiska verksamhet

Skriv följande uttryck på tavlan: stillade stormen, uppväckte döda och drev ut onda andar. Fråga eleverna vilket av dessa underverk som Frälsaren utförde som de tycker är det största av de tre. När eleverna har svarat lägger du till skapade jorden i listan på tavlan och frågar vilket som är det största. Upprepa övningen med omvände själar och, slutligen, med led och dog för våra synder.

Fråga eleverna hur de skulle definiera ordet underverk. När eleverna har svarat visar du följande definition och ber en elev läsa den för klassen:

”[Ett underverk är] en exceptionell händelse orsakad genom Guds makt. Underverk är ett viktigt inslag i Kristi verksamhet. Begreppet innefattar helbrägdagörelse, uppväckande av döda till liv och uppståndelsen. Underverk är en del av Jesu Kristi evangelium. Tro är nödvändig för att underverk skall kunna ske” (Handledning för skriftstudier, ”Underverk”; scriptures.lds.org).

Nämn några andra underverk som Jesus utförde under sin jordiska verksamhet. (Lista elevernas svar på tavlan.)
Varför är det viktigt att inse hur omfattande Frälsarens makt är?

Lista följande skriftställen på tavlan och låt eleverna välja ett att studera: Markus 1:40–42; Markus 5:1–8, 19; Markus 8:1–9; Lukas 7:11–15 och 3 Nephi 17:5–9. Be dem läsa skriftstället de valde och hitta ett underverk som Frälsaren utförde och hur det belyser hans makt. Efter en stund samtalar ni om följande frågor:

Vilket underverk läste ni om, och vad säger det om Frälsarens makt?
Hur kan insikten om att Frälsaren har makten att utföra underverk hjälpa er att tro på honom? (När eleverna besvarar frågan kan du nämna att århundraden innan Frälsaren föddes, förutsade profeter att han skulle utföra underverk under sin jordiska verksamhet [se 1 Nephi 11:31; Mosiah 3:5–6]. Den insikten hjälpte dem som levde före hans födelse att ha större tro på honom.)

Låt eleverna läsa skriftstället de studerade igen och hitta den uttalade anledningen till varför Jesus utförde underverket. Samtala om följande frågor:

Vilken var den uttalade anledningen till att Frälsaren utförde det underverk som ni läste om? (Låt flera elever svara. Frälsarens medkänsla beskrivs i varje exempel. Berätta för eleverna att när de lär sig att se sådana här mönster och teman i skrifterna så förstår de skrifterna bättre.)
Hur visade de här underverken att Frälsaren kände medkänsla?
Vilken skillnad gör det att veta att Frälsaren ibland utförde underverk på grund av sin stora medkänsla? (När eleverna svarar, betona att när vi utövar tro på Jesus Kristus kan vi ta del av hans stora makt och känna hans medkänsla för oss.)

Avsluta den här delen av lektionen genom att be en elev läsa Apostlagärningarna 10:38 medan resten av klassen följer med. Fråga sedan eleverna:

Vad innebär det att Jesus botade ”alla som var i djävulens våld”? (Uttrycket kan syfta på när Jesus utförde under genom att driva ut djävlar, men också på det största underverket av alla – den andliga helbrägdagörelsen som Jesus erbjuder dem som är förtryckta av synden. Framhåll att även om den fysiska helbrägdagörelsen var en viktig del av Frälsarens verksamhet, så var resultatet tillfälligt. Den andliga helbrägdagörelsen var – och är – evig.)

Markus 2:1–12; 5:22–43

Tro på Jesus Kristus leder till underverk i våra liv

Tala om för eleverna att även om det är viktigt att veta att Jesus utförde underverk medan ”han vandrade på vägarna i Palestina” (”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, s. 2) är det kanske ännu viktigare att veta att han fortsätter att utföra underverk i dag. Be eleverna läsa Ether 12:12, 18 tyst för sig själva och sedan skriva ner en princip i evangeliet som de lär sig av de här verserna. Låt några av eleverna berätta för klassen vad de skrev. (I svaren bör ingå följande sanning: När vi utövar tro på Jesus Kristus kan vi se hans förunderliga makt i våra liv.)

För att hjälpa eleverna utforska den här sanningen skriver du följande skriftställen på tavlan: Markus 2:1–12; Markus 5:22–24, 35–43 och Markus 5:25–34. (Obs: Framhåll gärna att skriftställena belyser ytterligare ett mönster eller tema som finns i skrifterna.) Dela klassen i grupper om tre. Ge varje grupp i uppdrag att läsa ett av skriftställena och söka efter sätt som personer visade tro på Jesus Kristus. Efter en stund frågar du:

Vilka exempel på tro på Jesus Kristus hittade ni?

Ge varje elev en kopia av utdelningsbladet ”Hela de sjuka”.

Hela de sjuka

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum lär att tro krävs för att underverk ska kunna ske:

”Tro är nödvändig för helande genom himlens krafter. Mormons bok lär oss till och med att ’om det inte finns tro bland människobarnen kan Gud inte göra underverk bland dem’ (Eth. 12:12) [se även 1 Ne. 7:12; L&F 35:9]. I ett viktigt tal om att bota de sjuka sa president Spencer W. Kimball: ’Behovet av tro underskattas ofta. Den sjuke och familjen verkar ofta förlita sig helt på prästadömets makt och helbrägdagörelsens gåva som de hoppas att de betjänande bröderna kanske har, men det större ansvaret vilar på den som välsignas. … Den viktigare faktorn är individens tro om denne är vid medvetande och ansvarig. ”Din tro har frälst dig” [Matt. 9:22] upprepades så ofta av Mästaren att det nästan blev till en refräng’ [se ”President Kimball talar om att välsigna de sjuka”, Nordstjärnan, aug. 1982, s. 37]” (”Hela de sjuka”, Liahona, maj 2010, s. 49).

Äldste Dallin H. Oaks påminner oss också om att en viktig del av att ha tro är vår villighet att acceptera Guds vilja:

”När vi utövar den obestridliga kraften i Guds prästadöme och när vi värdesätter hans löfte att han hör och besvarar trons bön, så måste vi alltid minnas att tro och prästadömets helande kraft inte kan ge ett resultat som strider mot dens vilja vars prästadöme det är. Uppenbarelsen som anvisar kyrkans äldster att de ska lägga sina händer på de sjuka undervisar om den principen. Herren lovar att ’den som har tro på mig till att bli helad, och inte är bestämd till att dö, skall bli helad’ (L&F 42:48; kursivering tillagd). På liknande sätt förklarar Herren i en annan nutida uppenbarelse att när man ’ber enligt Guds vilja … sker det alldeles som han ber’ (L&F 46:30) [se även 1 Joh. 5:14; Helaman 10:5].

Av allt detta kan vi lära oss att Herrens tjänare, då de utövar hans gudomliga kraft under förhållanden då det finns tillräckligt med tro till att helas, inte kan ge en prästadömsvälsignelse som botar en person om detta inte är i enlighet med Herrens vilja.

Som Guds barn, med vetskap om hans stora kärlek och hans fullkomliga kunskap om vad som är bäst för vår eviga välfärd, så litar vi på honom. Evangeliets första princip är tro på Herren Jesus Kristus, och tro innebär tillit. Jag kände den tilliten i ett tal som min kusin höll på en begravning för en tonårig flicka som dött av en allvarlig sjukdom. Han sa följande, som först förvånade mig men sedan lyfte mig: ’Jag vet att det var Herrens vilja att hon skulle dö. Hon fick bra medicinsk vård. Hon mottog prästadömets välsignelser. Hennes namn fanns på bönelistan i templet. Hundratals bad för att hon skulle bli frisk. Och jag vet att det finns tillräckligt med tro i denna familj för att hon skulle ha blivit helad om det inte hade varit Herrens vilja att ta hem henne nu.’ Jag kände samma tillit i orden från en far till en annan älskad flicka som dog i cancer i tonåren. Han sa: ’Vår familj tror på Jesus Kristus, och vår tro är inte beroende av resultat.’ De här lärdomarna klingar sanna för mig. Vi gör allt vi kan för att en närstående ska helas, och sedan lägger vi resultatet i Herrens hand” (”Hela de sjuka”, Liahona, maj 2010, s. 50).

För att hjälpa eleverna förstå att underverk inte kan ske utan tro, be en elev läsa det första uttalandet av äldste Joseph B. Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum på utdelningsbladet: Fråga sedan:

Vilka viktiga sanningar om tro undervisade äldste Oaks om?

För ytterligare insikter från äldste Oaks kan du läsa eller återge det andra uttalandet på utdelningsbladet. Nämn gärna att äldste Oaks riktade det här talet till prästadömsbärare. Samtala om följande frågor:

Vad krävs av oss, enligt äldste Oaks uttalande, när vi ber i tro om att underverk ska ske?
Varför är det viktigt att komma ihåg att det vi önskar måste stämma överens med vår himmelske Faders vilja?

Vittna om att underverk fortfarande äger rum i dag. Läs följande uttalande av äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum:

”Underverk äger rum varje dag i vår kyrkas verksamhet och i våra medlemmars liv. Många av er har bevittnat underverk, kanske fler än ni inser” (”Miracles”, Ensign, juni 2001, s. 6).

Varför tror ni att vi inte alltid känner igen de underverk som sker i våra liv? (När eleverna svarar kan du påpeka att få underverk består av imponerande manifestationer av Herrens makt. Många underverk är relativt små och sker enskilt. [Se Sydney S. Reynolds, ”En Gud som gör under”, Liahona, juli 2001, s. 12–14.])
Vad visar de här små, privata underverken om det intresse som vår himmelske Fader och Jesus Kristus har för oss?
Vilka exempel på ”små” eller ”vardagliga” underverk kan ni komma på? (Om ingen svarar på frågan kan du berätta om några som syster Sydney S. Reynolds i Primärföreningens generalpresidentskap nämner i ”En Gud som gör under” [Liahona, juli 2001, s. 12–14].)

Låt eleverna svara på följande fråga skriftligen:

Vad kan ni göra för att bättre känna igen och känna större tacksamhet för Herrens underverk – både små och stora – i era liv?

Uppmuntra eleverna att med en bön i hjärtat fundera över hur de kan genomföra det som de skrev ner. Avsluta lektionen genom att fråga om någon av dina elever vill vittna om Frälsaren och hur de har känt hans kärlek till dem och deras kärlek till honom.

Elevernas läsuppgift

Markus 1:39–42; 2:1–12; 5:1–8, 19, 22–43; 8:1–9; Lukas 7:11–15; 1 Nephi 11:31; Mosiah 3:5–6; 3 Nephi 17:5–9.
Sydney S. Reynolds, ”En Gud som gör under”, Liahona, juli 2001, s. 12–14.