1 Och det hände sig i början av det femte året av deras regering att stridighet uppstod bland folket, för en viss man som hette Amlici, och han var en mycket listig man, ja, en vis man efter världens visdom, och han var av samma orden som den man var som dräpte Gideon med svärd och som avrättades enligt lagen –

2 Denne Amlici hade nu genom sin list dragit med sig många människor, ja, så många att de började bli mycket inflytelserika, och de började försöka insätta Amlici till kung över folket.

3 Nu oroade detta kyrkans folk, och även alla dem som inte hade låtit sig övertalas av Amlici, för de visste att enligt deras lag måste sådant avgöras genom folkets röst.

4 Om det därför var möjligt för Amlici att få folkets röst skulle han, som var en ogudaktig man, beröva dem deras rättigheter och förmåner som kyrka. För det var hans avsikt att förgöra Guds kyrka.

5 Och det hände sig att folket samlades i grupper överallt i landet, var och en enligt sin mening, antingen den var för eller emot Amlici, och hade många ordstrider och förunderliga tvister med varandra.

6 Och på så sätt samlades de för att avge sin röst om saken, och dessa framlades för domarna.

7 Och det hände sig att folkets röst gick emot Amlici så att han inte gjordes till kung över folket.

8 Nu orsakade detta stor glädje i deras hjärtan som var emot honom, men Amlici hetsade dem som stödde honom till vrede mot dem som inte stödde honom.

9 Och det hände sig att de samlades och invigde Amlici till sin kung.

10 När nu Amlici hade gjorts till kung över dem befallde han dem att ta till vapen mot sina bröder, och detta gjorde han för att han skulle kunna underkuva dem.

11 Nu uppkallades Amlicis anhängare efter Amlicis namn och kallades amliciter, och återstoden kallades nephiter, eller Guds folk.

12 Och nephiternas folk var medvetna om amliciternas avsikter, och därför beredde de sig att möta dem. Ja, de beväpnade sig med svärd och med kroksablar och med bågar och med pilar och med stenar och med slungor och med alla slags krigsvapen av varje sort.

13 Och sålunda var de beredda att möta amliciterna när dessa skulle komma. Och det utsågs befälhavare och högre befälhavare och huvudbefälhavare alltefter deras antal.

14 Och det hände sig att Amlici beväpnade sina män med alla slags krigsvapen av varje sort. Och han utsåg även styresmän och ledare över sitt folk till att föra dem i krig mot sina bröder.

15 Och det hände sig att amliciterna kom upp på kullen Amnihu som låg öster om floden Sidon, som rann förbi Zarahemlas land, och där började de kriga mot nephiterna.

16 Och Alma, som var överdomare och regent över Nephis folk, drog därför upp med sitt folk, ja, med sina befälhavare och huvudbefälhavare i spetsen för sina härar till strid mot amliciterna.

17 Och de började dräpa amliciterna på kullen öster om Sidon. Och amliciterna stred mot nephiterna med så stor styrka att många av nephiterna föll för amliciterna.

18 Men Herren styrkte nephiternas hand så att de dräpte många av amliciterna i ett stort blodbad och så att dessa tog till flykten för dem.

19 Och det hände sig att nephiterna förföljde amliciterna hela den dagen och dräpte många av dem i ett stort blodbad, så att tolv tusen femhundratrettio och två själar av amliciterna dräptes, och sex tusen femhundrasextio och två själar av nephiterna dräptes.

20 Och det hände sig att när Alma inte längre kunde förfölja amliciterna lät han sitt folk slå upp sina tält i Gideons dal, den dal som fått namn efter den Gideon som dräptes med svärd av Nehors hand, och i den dalen slog nephiterna upp sina tält för natten.

21 Och Alma sände ut spejare för att följa efter återstoden av amliciterna så att han skulle kunna få reda på deras planer och deras anslag och därigenom kunna skydda sig mot dem, så att han kunde bevara sitt folk från att förgöras.

22 Och de som han sänt ut för att bevaka amliciternas läger hette Zeram och Amnor och Manti och Limher. Det var dessa som med sina män gick ut för att bevaka amliciternas läger.

23 Och det hände sig att de nästa dag skyndsamt återvände till nephiternas läger, och de var mycket förvånade och skräckslagna och sa:

24 ”Se, vi följde amliciternas här och till vår stora förvåning såg vi i Minons land, ovanför Zarahemlas land på vägen mot Nephis land, en talrik skara lamaniter. Och se, amliciterna har förenat sig med dem.

25 Och de överfaller våra bröder i det landet, och dessa flyr för dem med sina hjordar och sina hustrur och sina barn mot vår stad. Och om vi inte skyndar oss intar de vår stad, och våra fäder och våra hustrur och våra barn blir dräpta.”

26 Och det hände sig att Nephis folk tog sina tält och drog ut ur Gideons dal mot sin stad, som var staden Zarahemla.

27 Och se, när de korsade floden Sidon kom lamaniterna och amliciterna emot dem för att förgöra dem, och de tycktes nästan lika talrika som havets sand.

28 Men nephiterna blev styrkta av Herrens hand eftersom de med kraft hade bett honom att han skulle befria dem ur deras fienders händer. Därför hörde Herren deras rop och styrkte dem, och lamaniterna och amliciterna föll för dem.

29 Och det hände sig att Alma kämpade mot Amlici med svärd, ansikte mot ansikte. Och de stred med all kraft mot varandra.

30 Och det hände sig att Alma, som var en gudsman och utövade stor tro, ropade och sa: ”O Herre, förbarma dig och skona mitt liv så att jag kan bli ett redskap i din hand till att frälsa och bevara detta folk.”

31 När nu Alma hade sagt dessa ord stred han återigen mot Amlici. Och han blev styrkt så att han dräpte Amlici med svärdet.

32 Och han stred även mot lamaniternas kung. Men lamaniternas kung flydde bort från Alma och sände sina livvakter att strida mot Alma.

33 Men Alma och hans livvakter stred mot lamaniternas kungs livvakter till dess han hade dräpt och drivit dem tillbaka.

34 Och sålunda rensade han marken, eller rättare stranden, som låg väster om floden Sidon och kastade de dräpta lamaniternas kroppar i Sidons vatten, så att hans folk därigenom kunde få rum att gå över och strida mot lamaniterna och amliciterna på västra sidan om floden Sidon.

35 Och det hände sig att när de alla hade gått över floden Sidon började lamaniterna och amliciterna ta till flykten för dem, trots att de var så talrika att de inte kunde räknas.

36 Och de flydde för nephiterna mot vildmarken som låg åt väster och norr, bortom landets gränser. Och nephiterna förföljde dem av all kraft och dräpte dem.

37 Ja, de mötte motstånd från alla håll och dräptes och fördrevs till dess de hade skingrats åt väster och åt norr, till dess de hade nått den vildmark som hette Hermounts. Och detta var den del av vildmarken som var hemsökt av vilda och glupska djur.

38 Och det hände sig att många dog i vildmarken av sina sår och blev uppätna av dessa vilddjur och av luftens gamar. Och deras ben har återfunnits och har lagts i högar på jorden.