1 Och nu, min son, har jag något mer att säga till dig än vad jag sa till din bror. För se, har du inte lagt märke till din brors ståndaktighet, hans trofasthet och hans noggrannhet i att hålla Guds bud? Se, har han inte varit ett gott föredöme för dig?

2 För du gav inte lika mycket akt på mina ord som din bror gjorde bland det zoramitiska folket. Detta är nu vad jag har emot dig: Du gick så långt att du skröt över din styrka och din visdom.

3 Och detta är inte allt, min son. Du gjorde det som var smärtsamt för mig, för du övergav ditt uppdrag och gick över till Sirons land innanför lamaniternas gränser för att söka upp skökan Isabel.

4 Ja, hon stal mångas hjärtan, men det var ingen ursäkt för dig, min son. Du borde ha ägnat dig åt det uppdrag som anförtrotts dig.

5 Vet du inte, min son, att sådant är avskyvärt i Herrens ögon, ja, den mest avskyvärda av alla synder förutom att utgjuta oskyldigt blod eller förneka den Helige Anden?

6 För se, om du förnekar den Helige Anden när han en gång har bott i dig, och du vet att du förnekar honom, se, då är det en synd som är oförlåtlig. Ja, och för den som mördar trots ljus och kunskap från Gud är det inte lätt att få förlåtelse. Ja, jag säger till dig, min son, att det inte är lätt för en sådan att få förlåtelse.

7 Och nu, min son, önskar jag vid Gud att du inte hade gjort dig skyldig till ett så stort brott. Jag skulle inte uppehålla mig vid dina brott och sönderslita din själ om det inte vore för ditt bästa.

8 Men se, du kan inte dölja dina brott för Gud, och om du inte omvänder dig ska de stå som ett vittnesbörd mot dig på den yttersta dagen.

9 Nu, min son, vill jag att du omvänder dig och överger dina synder och inte längre följer dina ögons begär utan avstår från allt sådant. För om du inte gör det kan du på intet sätt ärva Guds rike. O, kom ihåg detta och besluta dig för att avstå från sådant.

10 Och jag uppmanar dig att bestämma dig för att rådfråga dina äldre bröder om det du ska göra, för se, du är i din ungdom och du behöver dina bröders stöd. Och ge noga akt på deras råd.

11 Låt dig inte vilseledas av något som är fåfängt eller dåraktigt. Låt inte djävulen åter förleda ditt hjärta till att söka upp dessa ogudaktiga skökor. Se, o min son, hur stor ondska som du har orsakat bland zoramiterna, för när de såg hur du uppförde dig ville de inte tro på mina ord.

12 Och nu säger Herrens Ande till mig: ”Befall dina barn att göra gott så att de inte förleder många människors hjärtan till undergång.” Därför befaller jag dig, min son, i fruktan för Gud, att du avstår från din ondska,

13 att du vänder dig till Herren av hela din själ, förmåga och styrka, att du inte förleder fler människors hjärtan till att handla ogudaktigt utan hellre går tillbaka till dem och erkänner dina fel och den orätt som du har begått.

14 Sök inte efter rikedomar och inte heller efter den här världens fåfängligheter, för se, du kan inte ta dem med dig.

15 Och nu, min son, vill jag säga dig något om Kristi ankomst. Se, jag säger dig att det är han som förvisso ska komma för att ta bort världens synder, ja, han kommer för att förkunna glada budskap om frälsning för sitt folk.

16 Och nu, min son, var detta det uppdrag som du kallades till: Att förkunna dessa glada budskap för detta folk för att bereda deras sinnen, eller rättare för att frälsning skulle kunna komma till dem, och för att de skulle kunna bereda sina barns sinnen till att höra ordet vid tiden för hans ankomst.

17 Och nu ska jag lugna ditt sinne något beträffande detta ämne. Se, du undrar varför detta skulle bli känt så långt i förväg. Se, jag säger dig: Är inte en själ lika dyrbar för Gud nu som en själ kommer att vara vid tiden för hans ankomst?

18 Är det inte lika nödvändigt att återlösningsplanen tillkännages för detta folk som för deras barn?

19 Är det inte lika lätt nu för Herren att sända sin ängel att förkunna dessa glada budskap för oss liksom för våra barn, som efter tiden för hans ankomst?