1 Och det hände sig att sedan de nephiter som inte dräpts av krigsvapnen hade begravt dem som dräpts – nu räknades inte de som dräpts eftersom de var så många – och sedan de begravt sina döda återvände de alla till sina länder och till sina hem och sina hustrur och sina barn.

2 Nu hade många kvinnor och barn dräpts med svärd, och även många av deras flockar och deras hjordar. Och även många av deras sädesåkrar hade förstörts, för de hade trampats ner av människomassorna.

3 Och alla de lamaniter och amliciter som hade stupat på floden Sidons strand kastades nu i Sidons vatten. Och se, deras ben ligger i havets djup, och de är många.

4 Och amliciterna skilde sig från nephiterna, för de hade märkt sig med rött i pannan på samma sätt som lamaniterna. Men de hade inte rakat huvudena som lamaniterna.

5 Se, lamaniternas huvuden var rakade och de var nakna, så när som på skinnet som var fäst om deras höfter, och även deras rustning som var fäst om dem, och deras bågar och deras pilar och deras stenar och deras slungor och så vidare.

6 Och lamaniternas hud var mörk enligt det märke som sattes på deras fäder, vilket var en förbannelse över dem på grund av deras överträdelser och deras upproriskhet mot sina bröder, vilka var Nephi, Jakob och Josef och Sam, vilka var rättfärdiga och heliga män.

7 Och deras bröder sökte förgöra dem och därför förbannades de, och Herren Gud satte ett märke på dem, ja, på Laman och Lemuel och även på Ismaels söner och ismaelitiska kvinnor.

8 Och detta skedde för att deras avkomlingar skulle kunna urskiljas från deras bröders avkomlingar, så att Herren Gud därigenom skulle kunna bevara sitt folk, för att de inte skulle blandas och tro på falska traditioner, vilket skulle leda till deras undergång.

9 Och det hände sig att alla som beblandade sig med lamaniterna bringade samma förbannelse över sin säd.

10 Den som lät sig förledas av lamaniterna fick därför namn efter dem, och ett märke sattes på honom.

11 Och det hände sig att alla som inte trodde på lamaniternas tradition utan trodde på de uppteckningar som hade förts ut ur Jerusalems land, och även på sina fäders tradition, som var sann, och som trodde på Guds bud och höll dem, kallades alltifrån den stunden för nephiter, eller Nephis folk.

12 Och det är de som har fört de sanna uppteckningarna om sitt folk, och även om lamaniternas folk.

13 Nu återvänder vi till amliciterna, för även de fick ett märke satt på sig. Ja, de satte märke på sig själva, ja, ett rött märke på pannan.

14 På så sätt uppfylls Guds ord, för dessa är de ord som han sa till Nephi: ”Se, lamaniterna har jag förbannat, och jag ska sätta ett märke på dem för att de och deras avkomlingar ska kunna urskiljas från dig och dina avkomlingar från denna stund och för evigt, om de inte omvänder sig från sin ogudaktighet och vänder sig till mig så att jag kan förbarma mig över dem.”

15 Och vidare: ”Jag ska sätta ett märke på honom som beblandar sig med dina bröder så att även han drabbas av förbannelsen.”

16 Och vidare: ”Jag ska sätta ett märke på den som strider mot dig och din avkomma.

17 Och vidare säger jag att den som avviker från dig inte längre ska kallas din avkomling, och jag ska härefter och för evigt välsigna dig och vem som än kallas din avkomling.” Och detta var Herrens löften till Nephi och till hans avkomlingar.

18 Nu visste inte amliciterna att de uppfyllde Guds ord när de började sätta märken på sina pannor, men de hade gjort öppet uppror mot Gud, och därför var det nödvändigt att förbannelsen skulle drabba dem.

19 Nu vill jag att ni ska förstå att de själva drog på sig förbannelsen. Och på samma sätt drar varje människa som drabbas av förbannelse på sig sin egen fördömelse.

20 Nu hände det sig inte många dagar efter det slag som utkämpades i Zarahemla av lamaniterna och amliciterna, att ännu en lamanitisk här drog in mot Nephis folk, på samma plats där den första hären mötte amliciterna.

21 Och det hände sig att en här sändes för att driva ut dem ur deras land.

22 Nu led Alma själv av ett sår och gick denna gång inte till strid mot lamaniterna.

23 Men han sände en talrik här mot dem, och de drog ut och dräpte många av lamaniterna och drev ut återstoden av dem från sitt lands gränser.

24 Och sedan återvände de och upprättade fred i landet, och de blev under en tid inte längre besvärade av sina fiender.

25 Nu skedde allt detta, ja, alla dessa krig och strider började och slutade i det femte året av domarnas regering.

26 Och under ett år sändes tusentals och tiotusentals själar till den eviga världen så att de där kan få skörda lönen för sina gärningar, vare sig de varit goda eller de varit onda, skörda evig lycka eller evigt elände alltefter den ande de behagade lyda, vare sig det är en god ande eller en ond.

27 För varje människa får sin lön av honom som hon behagar lyda, och detta är enligt profetians andes ord. Låt det därför ske enligt det som är sant. Och så slutar det femte året av domarnas regering.