1 Och det hände sig att han åter skrev till landets regent, som var Pahoran, och dessa är de ord han skrev, nämligen: ”Se, jag riktar mitt brev till Pahoran i staden Zarahemla, han som är överdomare och regent över landet, och likaså till alla dem som av detta folk har valts att regera och handha detta krigs angelägenheter.

2 För se, jag har något att säga dem till deras fördömelse. För se, ni vet själva att ni har utsetts till att samla ihop män och beväpna dem med svärd och med sablar och alla slags krigsvapen och sända ut dem mot lamaniterna i vilka delar av vårt land de än kommer in.

3 Och se, nu säger jag er att jag själv och likaså mina män, och likaså Helaman och hans män, har utstått mycket stora lidanden, ja, hunger, törst och utmattning och alla former av lidanden av varje slag.

4 Men se, om detta var allt vi lidit skulle vi varken knota eller klaga.

5 Men se, blodbadet bland vårt folk har varit stort, ja, tusentals har fallit för svärd, medan det kunde ha varit annorlunda om ni hade försett våra härar med tillräcklig förstärkning och undsättning. Ja, stor har er försummelse mot oss varit.

6 Och se, nu vill vi veta orsaken till denna mycket stora försummelse, ja, vi vill veta orsaken till er tanklösa hållning.

7 Kan ni tänka er att sitta på era troner i ett tillstånd av tanklös slöhet medan era fiender sprider dödens verk omkring er? Ja, medan de mördar tusentals av era bröder –

8 ja, de som har litat på ert beskydd, ja, har satt er i en sådan ställning att ni kunde ha bistått dem. Ja, ni kunde ha sänt härar till deras förstärkning och ha räddat tusentals av dem från att falla för svärd.

9 Men se, detta är inte allt. Ni har undanhållit dem era förnödenheter, så att många har kämpat och blött till döds på grund av sin stora önskan att främja detta folks välfärd. Ja, och detta har de gjort när de var nära att förgås av hunger på grund av er mycket stora försummelse mot dem.

10 Och nu, mina älskade bröder – för ni borde vara älskade, och ni borde ha ägnat er flitigare åt detta folks välfärd och frihet, men se, ni har försummat dem till den grad att tusentals människors blod ska komma över era huvuden som hämnd, för Gud kände till alla deras rop och alla deras lidanden –

11 se, kan ni tro att ni ska kunna sitta på era troner och, eftersom Gud är mycket god, inget göra och att han ändå ska rädda er? Se, om ni har trott detta har ni trott förgäves.

12 Menar ni att det är på grund av era bröders ogudaktighet som så många av dem har dödats? Jag säger er att om ni har trott detta har ni trott förgäves, för jag säger er att många har fallit för svärd, och se, det är er till fördömelse.

13 För Herren tillåter att rättfärdiga dräps, för att hans rättvisa och dom ska kunna drabba de ogudaktiga. Därför ska ni inte tro att de rättfärdiga är förlorade för att de har blivit dräpta. Se, de går in i Herrens, sin Guds, vila.

14 Och se, nu säger jag er att jag storligen fruktar att Guds straffdomar ska komma över detta folk på grund av deras mycket stora lättja, ja, även våra styrandes stora lättja och deras mycket stora försumlighet emot sina bröder, ja, mot dem som har blivit dräpta.

15 För om det inte hade varit för den ogudaktighets skull, som först började hos våra ledare, kunde vi ha motstått våra fiender så att de inte kunde ha fått makt över oss.

16 Ja, om det inte hade varit för det krig som utbröt bland oss själva, ja, om det inte varit för dessa kungsmän som orsakade så stor blodsutgjutelse bland oss själva, ja, då vi tvistade inbördes, om vi i stället hade förenat vår styrka såsom vi hittills har gjort, ja, om det inte hade varit för begäret efter makt och myndighet över oss som dessa kungsmän hade, om de hade varit trogna vår frihets sak och förenat sig med oss och gått ut mot våra fiender i stället för att gripa till svärdet mot oss, vilket förorsakade så stor blodsutgjutelse bland oss själva, ja, om vi hade gått ut mot dem i Herrens kraft, då skulle vi ha skingrat våra fiender, för det skulle ha skett enligt uppfyllelsen av hans ord.

17 Men se, nu angriper lamaniterna oss och intar våra länder, och de mördar vårt folk med svärd, ja, våra hustrur och våra barn, eller bortför dem i fångenskap och tillfogar dem alla slags lidanden, och detta på grund av deras stora ogudaktighet som traktar efter makt och myndighet, ja, just dessa kungsmän.

18 Men varför skulle jag säga mycket om detta? För såvitt vi förstår traktar ni själva efter myndighet. Såvitt vi förstår är ni även landsförrädare.

19 Eller är det så att ni har försummat oss därför att ni befinner er i själva hjärtat av vårt land och är omgivna av skydd och därför inte ser till att föda sänds till oss, och inte heller män till våra härars förstärkning?

20 Har ni glömt Herrens er Guds befallningar? Ja, har ni glömt våra fäders fångenskap? Har ni glömt de många gånger då vi har befriats ur våra fienders händer?

21 Eller tror ni att Herren ändå ska befria oss när vi sitter på våra troner och inte använder de möjligheter som Herren har gett oss?

22 Ja, ska ni sitta overksamma medan ni är omgivna av tusentals, ja, tiotusentals, som också sitter overksamma, medan det finns tusentals runt omkring vid landets gränser som faller för svärd, ja, som är sårade och blödande?

23 Tror ni att Gud ska anse er utan skuld när ni sitter overksamma och betraktar detta? Se, jag säger er: Nej! Nu vill jag att ni ska komma ihåg att Gud har sagt att det inre kärlet ska renas först, och sedan ska även det yttre kärlet renas.

24 Och om ni nu inte omvänder er från det som ni har gjort och börjar vakna upp till handling och sänder livsmedel och manskap till oss och likaså till Helaman, så att han kan behålla de områden av vårt land som han har återtagit, och så att även vi kan återvinna återstoden av våra besittningar häromkring, se, då måste vi sluta bekämpa lamaniterna till dess vi först har rengjort vårt kärl inuti, nämligen vår regerings högsta ledarskap.

25 Och om ni inte tillmötesgår mitt brev och kommer ut och visar mig en verklig frihetsanda och försöker stärka och befästa våra härar och ge dem livsmedel till deras uppehälle, se då lämnar jag en del av mina frimän att hålla denna del av vårt land, och jag ska lämna Guds kraft och välsignelser hos dem, så att ingen annan kraft kan verka mot dem –

26 och detta för deras stora tros skull och deras tålamod i sina prövningar –

27 och jag ska komma till er, och om det finns någon bland er som längtar efter frihet, ja, om där bara finns en gnista frihet kvar, se, då ska jag väcka till resning ibland er, ända till dess de som vill tillskansa sig makt och myndighet är utrotade.

28 Ja se, jag fruktar inte er makt eller myndighet utan det är min Gud som jag fruktar, och det är på hans befallning som jag griper till svärdet för att försvara mitt lands sak, och det är för er ondskas skull som vi har lidit så stora förluster.

29 Se, det är tid, ja, tiden är nu inne, då rättvisans svärd hänger över er, om ni inte sätter igång och försvarar ert land och era små, ja, och det ska falla på er och hemsöka er ända till er fullständiga tillintetgörelse.

30 Se, jag väntar på bistånd från er, och om ni inte undsätter oss, se, då kommer jag till er, ja, i Zarahemlas land, och slår er med svärd så att ni inte längre har makt att hindra detta folks utveckling när det gäller vår frihets sak.

31 För se, Herren ska inte tillåta er att leva och tillväxa i er ondska så att ni förgör hans rättfärdiga folk.

32 Se, kan ni tro att Herren ska skona er och låta sina domar drabba lamaniterna när det är deras fäders tradition som har orsakat deras hat, ja, och det har fördubblats av dem som har avvikit från oss, medan er ondska orsakas av er kärlek till ära och världens fåfängligheter?

33 Ni vet att ni överträder Guds lagar, och ni vet att ni trampar dem under era fötter. Se, Herren säger till mig: ’Om de som ni har utsett till era styresmän inte omvänder sig från sina synder och sin ondska ska ni dra upp till strid mot dem.’

34 Och se, jag, Moroni, nödgas att agera enligt det förbund som jag har slutit om att hålla min Guds befallningar. Därför vill jag att ni håller fast vid Guds ord och med hast sänder en del av era förnödenheter och era män till mig, och likaså till Helaman.

35 Och se, om ni inte gör detta kommer jag med hast till er. För se, Gud tillåter inte att vi ska förgås av hunger, och därför kommer han att ge oss av era livsmedel, även om det måste ske med svärd. Se nu till att ni uppfyller Guds ord!

36 Se, jag är Moroni, er överbefälhavare. Jag söker inte efter makt utan efter att slå ner den. Jag söker inte världslig ära utan min Guds härlighet och mitt lands frihet och välfärd. Och därmed slutar jag mitt brev.”