Kapitel 6
De som omvänder sig och blir döpta tas upp i gemenskapen – Kyrkans medlemmar som omvänder sig blir förlåtna – Möten leds genom den Helige Andens kraft. Omkring 401–421 e.Kr.
1 Och nu talar jag om dopet. Se, äldster, präster och lärare döptes, och de blev inte döpta om de inte bar sådan frukt att de var värdiga det.
2 Inte heller tog de emot några till dop som inte kom med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande och betygade för kyrkan att de verkligen hade omvänt sig från alla sina synder.
3 Och ingen togs emot till dop som inte tog på sig Kristi namn och hade beslutat sig för att tjäna honom intill änden.
4 Och sedan de hade tagits emot till dop och påverkats och renats genom den Helige Andens kraft räknades de bland Kristi kyrkas folk. Och deras namn upptecknades så att de skulle bli ihågkomna och få näring genom Guds goda ord för att hålla dem på den rätta vägen och få dem att ständigt och vaksamt be och förtrösta endast på Kristi förtjänster, han som var deras tros upphovsman och fullkomnare.
5 Och kyrkan kom ofta tillsammans för att fasta och be och för att tala med varandra om sina själars välfärd.
6 Och de kom ofta tillsammans för att ta del av bröd och vin till minne av Herren Jesus.
7 Och de såg noga till att det inte fanns någon ondska bland dem. Och om några befanns göra ont, och tre vittnen tillhörande kyrkan anklagade dem inför äldsterna, och om de inte omvände sig och inte bekände utplånades deras namn, och de räknades inte bland Kristi folk.
8 Men så ofta de omvände sig och med ärligt uppsåt sökte få förlåtelse blev de förlåtna.
9 Och deras möten leddes av kyrkan enligt Andens maningar och genom den Helige Andens kraft, för såsom den Helige Andens kraft ledde dem, vare sig till att predika eller att förmana eller att be eller att åkalla Gud eller att sjunga, så gjordes det.