Tänk på änkan från Nainnär du känner dig missmodig
Särskilt när vi känner oss bortglömda eller förbisedda måste vi tänka på följande: Jesus kom till änkans hjälp i precis rätt tid, och han kommer till oss också.
Ibland i livets upp- och nedgångar kan det kännas som om Gud inte är särskilt aktiv i vårt dagliga liv. Våra mönster känns tråkiga och monotona. Det är inte mycket som ändras, och ibland är det svårt att peka på ett område där Gud har påverkat våra omständigheter direkt. När jag slås av de här känslorna av obetydlighet i mitt eget liv tänker jag ofta på en kvinna i Nya testamentet som kan ha känt så. Hon namnges inte i skrifterna utan är helt enkelt känd genom namnet på sin by och sitt civilstånd.
Kvinnan är änkan från Nain, och det är bara evangelisten Lukas som återger hennes förunderliga berättelse. För mig representerar hon kärnan i Frälsarens personliga tjänande och hur han hjälpte förtvivlade, vanliga människor i samhället. Den här berättelsen skingrar alla tvivel om huruvida Gud känner oss och bryr sig om oss.
En kort sammanfattning av underverket i kapitel 7 i Lukas berättar att Jesus avbryter ett begravningståg och genom ett underverk för en död ung man tillbaka till livet. Men det finns mycket mer att lära om bakgrunden. Som med alla underverk, men särskilt med detta, är bakgrunden viktig för att man ska förstå händelsen. Jag har undervisat vid Brigham Young Universitys center i Jerusalem och vill delge några personliga insikter om det här underverket.
På Jesus tid var Nain en liten lantbruksort vid Morehöjden som avgränsade östra sidan av Jisreeldalen. Själva byn låg väldigt ensligt. En enda väg ledde till den. Under Jesus tid var bosättningen liten och tämligen fattig, och så har den förblivit. Vid vissa tidpunkter i byns historia fanns det bara 34 bostäder och 189 invånare där.1 I dag har den omkring 1 500 invånare.
Lukas påbörjar sin redogörelse genom att berätta att Jesus var i Kapernaum dagen innan och botade en officers tjänare (se Luk. 7:1–10). Sedan får vi veta att Frälsaren nästa dag gick till en stad som hette Nain (se v. 11) tillsammans med en stor skara lärjungar. Det här händelseförloppet är mycket viktigt. Kapernaum ligger vid norra stranden av Galileiska sjön, drygt 180 meter nedanför havsytan. Nain ligger nästan 5 mil sydost om Kapernaum på drygt 210 meters höjd ovanför havsytan, vilket innebar en ansträngande vandring upp till Nain. Det skulle ta minst en eller två dagar för dem att gå från Kapernaum till Nain. Nyligen tog det 10 timmar för en grupp ungdomliga elever vid BYU:s center i Jerusalem att gå den sträckan på asfalterade vägar. Det innebär att Jesus förmodligen gick upp mycket tidigt eller kanske färdades under natten för att hinna fram till begravningståget dagen därpå.2
När Kristus närmade sig staden efter en mycket ansträngande resa, bars en ung man, förmodligen i tjugoårsåldern3, ut på en bår. Lukas berättar att den här unge mannen var en kvinnas ende son, och en del lärda tolkar den grekiska texten som att hon inte hade någon annan avkomma.4 En stor grupp bybor åtföljde henne i den här högst olycksamma familjetragedin.
Naturligtvis är det en tragedi för vem som helst att förlora en son, men tänk på vad det innebar för den här änkan. Vad skulle det ha inneburit socialt, andligt och ekonomiskt att vara änka utan en arvtagare i det forntida Israel? I Gamla testamentets kultur trodde man att när en make dog innan han blev gammal så var det ett tecken på Guds straff för synder. Därför trodde en del att Gud straffade den här änkan. I Ruts bok står det att när Noomi blev änka i unga år, sörjde hon och klagade: ”Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig” (Rut 1:21).5
Den här änkan från Nain upplevde inte bara andlig och känslomässig smärta, utan stod också inför ekonomisk ruin – och till och med svält.6 När en kvinna gifte sig överläts det till hennes makes familj att skydda henne ekonomiskt. Om han dog överfördes omsorgen om henne till den förstfödde sonen. Nu när änkans förstfödde och ende son var död innebar det ekonomisk ruin. Om hennes son var i 20-årsåldern var hon förmodligen en medelålders kvinna som bodde i ett litet, ensligt beläget jordbrukssamhälle och nu var andligt, socialt och ekonomiskt utblottad.
Just under den begränsade tid när byborna bar ut kvinnans son för att begravas mötte Jesus begravningståget och ”förbarmade … sig över henne” (Luk. 7:13). Det här kan faktiskt vara Lukas största underdrift. Jesus förnam på något sätt änkans fullständigt förtvivlade situation. Kanske hade hon tillbringat natten liggande på jordgolvet och vädjat till sin himmelske Fader om att få veta varför. Kanske hade hon till och med ifrågasatt varför han krävde att hon levde kvar på jorden. Eller kanske var hon skräckslagen inför den väntande ensamheten. Vi vet inte. Men det vi vet är att Frälsaren valde att lämna Kapernaum omedelbart, vilket kan ha inneburit att han gick hela natten för att hinna fram till begravningståget innan de lade kroppen i marken.
Ja, när Jesus såg kvinnans tårdränkta ansikte där hon gick bakom begravningståget kände han stort medlidande med henne – men det verkar som om det här medlidandet kom från känslor han upplevde långt innan han ”råkade” se begravningståget. Han hade uppenbarligen planerat att komma dit precis när hon behövde det.
Jesus uppmanade sedan kvinnan: ”Gråt inte” (v. 13). Orädd för rituell orenhet ”rörde [han] vid båren” och ”bärarna stannade”. Sedan befallde han: ”Unge man, jag säger dig: Stå upp!
Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor” (v. 14–15). Naturligtvis förbluffades byborna och Jesus efterföljare när den delade sorgen vändes till ren glädje. Alla ”prisade Gud och sade: ’En stor profet har uppstått bland oss’” (v. 16). Men det här underverket handlade också om att en förtvivlad själ räddades. Jesus var medveten om att något hade gått mycket illa för den här kvinnan – någon som man såg ner på i hennes kultur. Hennes situation behövde hans omedelbara uppmärksamhet, även om han behövde färdas långt för att vara där i exakt rätt tid. Han visste om hennes förtvivlade situation och kom snabbt. President Thomas S. Monson (1927–2018) uttalade en obestridlig sanning när han sa: ”En dag när vi ser tillbaka på det som till synes är sammanträffanden i vårt liv, inser vi att de kanske inte var så slumpartade när allt kommer omkring.”7
Hur upplyftande den här händelsen än är måste den bli mycket mer än en cool bibelberättelse för oss. Den bekräftar obestridligen att Jesus kände till den fattiga, bortglömda och utblottade kvinnan. Särskilt när vi känner oss bortglömda eller förbisedda måste vi tänka på följande: Jesus kom till änkan i rätt tid, och han kommer till oss också. Sedan kan vi också lära oss av Frälsarens exempel hur viktigt det är att vi välsignar människor omkring oss. Många inom din vänkrets blir missmodiga ibland. Om du kan berätta för dem om ”syster Nain” och att Herren visste precis hur missmodig hon var och vilken kris hon befann sig i, kan det vända natt till dag. Tänk på president Spencer W. Kimballs träffande iakttagelse: ”Gud lägger märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov.”8
Av alla Jesus underverk under hans tid på jorden, är det för mig få som är så kärleksfulla och medkännande som när han betjänade änkan från Nain. Det påminner oss om att vi är betydelsefulla för honom och att han aldrig glömmer bort oss. Vi får inte glömma det.