Hur unga vuxna gör skillnad i den pågående återställelsen

Unga vuxna har alltid haft en viktig roll i frälsningsarbetet.

När du hör en uppmaning från en ledare i kyrkan att delta i den pågående återställelsen eller att hjälpa till att samla Israel, tänker du då: ”Vad kan jag göra? Jag är bara en person.” ”Jag är för ung.” ”Jag är inte gift än.” ”Jag vet inte tillräckligt. Vilken skillnad kan jag göra?”

Vi har alla sådana tankar då och då. Men försök tysta ner det självtvivlet när du läser följande meningar:

Joseph Smith var bara 22 när han började översätta Mormons bok.
Oliver Cowdery var också 22 och John Whitmer var 26 (och båda var ensamstående!) när de började arbeta som Josephs skrivare.
År 1835, när de tolv apostlarnas första kvorum kallades, var de mellan 23 och 35 år gamla.
Många av de första som gick med i kyrkan och spred evangeliet var unga vuxna.

På det hela taget verkade Gud genom unga vuxna under den första tiden av Jesu Kristi evangeliums återställelse. Personer som du.

Det är något att tänka på.

Kyrkan skulle inte ha spridits över hela jorden i dag om alla trodde att de inte kunde göra någon skillnad. Och du – ja du! – är en del av ett utvalt släkte som ska fortsätta återställa och leda Jesu Kristi kyrka i dag.

Du sändes hit. Nu. Av en anledning.

President Russell M. Nelson har sagt följande om vår generation: ”Du lever i ’elfte timmen’. Herren har förkunnat att det här är sista gången som han ska kalla arbetare till sin vingård att samla de utvalda från jordens fyra hörn (se L&F 33:3–6.) Och du sändes att delta i samlandet.”¹

Tänk på styrkan hos de 65 000 heltidsmissionärer som sprider evangeliet hela dagen lång, varje dag, i hela världen. Tänk på alla unga vuxna som ingår förbund i templet, drar nytta av återställda prästadöms- och tempelvälsignelser och lovar att vara trofasta, att stärka sina familjer och att bygga upp Guds rike på jorden. Tänk på alla unga vuxna över hela världen som är ledare i kyrkan. Tänk på dem som kämpar på och följer Jesus Kristus trots att de har alla odds emot sig. Unga vuxna har varit en viktig del av återställelsen ända från början. Och den pågående återställelsen har varit viktig för oräkneliga unga vuxna medlemmar i kyrkan.

Vad återställelsen betyder för oss

För många av oss beror vårt engagemang i återställelsen på det den har lärt oss. För Vennela Vakapalli, en nyomvänd ung vuxen från Andhra Pradesh i Indien, ”handlar återställelsen om att söka uppenbarelse. Joseph Smith sökte uppenbarelse i en skog. Han rådgjorde med Herren, han väntade på svar, han var tålmodig. Det är det jag älskar.” Vennela förklarar: ”Innan jag hörde talas om återställelsen visste jag inte mycket om hur man söker uppenbarelse. Något av det som förundrar mig är hur mycket tid han ägnade åt att få uppenbarelse från Gud. Det är det jag har lärt mig av återställelsen.”

Emma och Jacob Roberts, ett ungt par från Utah, håller med om att återställelsen handlar om ”fortgående uppenbarelse” – för oss själva och för världen – ”om att vi kan ha en profet, ett språkrör här på jorden från Gud, som ser till att oavsett vilka prövningar världen ger så har vi någon som arbetar och ber och samtalar med Gud för att försäkra sig om att vi är redo och kapabla att möta de utmaningar som världen ger allteftersom den förändras.”

”Återställelsen för med sig så mycket kunskap som gör mitt liv lättare och mindre stressande”, säger Jacob. Allt kommer med en försäkran om ”att det finns en Gud som älskar oss och vakar över oss”, säger Emma. ”Hans avsikt är vår lycka. Som unga vuxna kan vi helt och hållet lita på och följa honom eftersom vi vet att hans mål är vår lycka. Vi vet att vi är eviga varelser och det ger mig mycket hopp och tro på att vad jag än gör nu och vilka misstag jag än gör nu så kan jag ändå omvända mig, och jag har den här tiden till att utvecklas och lära.”

Den typen av tillförsikt hjälpte också Ramona Morris, en ung vuxen från Barbados, när hon började lära sig om återställelsen. Bland annat fick hon ett vittnesbörd om att ”vår himmelske Fader finns där för oss. Återställelsen ger helt enkelt frid åt dem som ifrågasätter sitt liv och ifrågasätter Guds plan för dem.”

Men även om kunskapen om återställelsen har gett henne större insikt medger hon också att ”då jag är så långt borta från kyrkans huvudsäte är det svårt att känna en anknytning till evangeliet. Men eftersom jag har ett starkt vittnesbörd om det återställda evangeliet kan jag, trots att jag bor så långt bort, ändå känna att jag är en del av återställelsen, att jag inte är ensam.”

Och det är hon inte. Unga vuxna över hela världen deltar i återställelsen genom tempeltjänst, släktforskning och missionsarbete. Med kunskapen om personlig uppenbarelse som vi kan få genom att lära oss om Joseph Smiths första syn och återställelsen, kan vi fortsätta sträva efter att få veta Guds vilja och vilken roll vi kan spela i den pågående återställelsen.

Unga vuxna leder kyrkan

Vi kanske är unga vuxna, men vi kan vara ledare i kyrkan nu. Trots att Janka Toronyi från Győr i Ungern är den enda medlemmen i kyrkan i sin familj får hon styrka av andra unga vuxnas engagemang i andra aspekter av återställelsen: ”Flera av mina vänner har varit missionärer, och det har varit så härligt att se deras utveckling, och sedan kommer de hem och växer så mycket av alla sina upplevelser. Det är en fin upplevelse för oss alla. Och det är alltid underbart att se mina unga ensamstående vuxna vänner tjäna i sina ämbeten och ibland också genom möjligheter som de skapar själva, till exempel när de är gruppledare vid FSY-konferenserna. Jag känner att återställelsen inte alltid handlar om att undervisa andra om evangeliet – den handlar om att stärka medlemmarna som vi har.”

De unga vuxna i Ungern förstår att de är kyrkans framtida ledare. ”Vi behövs och vi behöver vara kapabla att utföra uppdraget, vilket ibland känns överväldigande”, medger Janka. ”Herren påskyndar arbetet och vi är en del av det. Ibland undrar vi: ’Hur ska jag klara det här?’ Men det känns skönt att våra ledare har så stort förtroende för oss. Det är motiverande för dem som älskar kyrkan och har ett starkt vittnesbörd, för vi vet att vi en dag kommer att vara ansvariga. Vi måste ta ansvar för vår egen andliga utveckling.”

Sean och Stefany Joseph från västra Australien deltar i återställelsen genom att hjälpa ungdomarna i sin församling. ”För mig handlar engagemanget i återställelsen om att hjälpa framtida generationer förstå vad evangeliet är och hur det kan hjälpa dem och andra i deras liv”, säger Stefany. ”Vi kan hjälpa till att skapa en starkare grundval för kyrkan i vårt land i framtiden.”

”Vi vill hjälpa ungdomarna få ett eget vittnesbörd om Mormons bok och Joseph Smith och inse att de faktiskt är barn till Gud”, förklarar Sean. ”Vi vill inte att det bara ska vara något de sjöng om i Primär – vi vill att de ska veta att det faktiskt är sant.”

För Vennela är det inte alltid lätt att leva efter evangeliet i Indien, men hon vet att styrkan hos de unga vuxna medlemmarna där inspirerar andra och hjälper återställelsens fortgång. ”Här är de unga vuxna mycket trofasta. De söker tillfällen att dela med sig av sitt vittnesbörd”, säger hon. ”Vi är som pionjärer i Indien. Vi flyttar från olika platser och några av oss lämnar sin familj. Livet kan vara svårt här, men vi väljer ändå att leva efter evangeliet. Skrifterna ger mig mycket hopp, styrka och mod.”

Oavsett var vi är som unga vuxna kan vi fortsätta ha stort inflytande på den pågående återställelsen genom vår tro och hängivenhet mot evangeliet.

Kyrkans framtid: Vårt ansvar

Vi är kyrkans framtid. Vi befinner oss i den slutliga striden. Vår himmelske Fader litar på att vi hjälper honom med hans arbete – hans för evigt livsförändrande arbete. Han vet att vi är starka nog att fortsätta sträva framåt och kämpa mot allt som motståndaren har i bakfickan. Och Satan blir alltmer desperat. Han vet att han kommer att förlora striden, för Herrens verk kommer att segra.

”Vi vet att Herren påskyndar arbetet och ingen kan stoppa det”, säger Janka. ”Vi vet att det kommer att ske, vad som än händer. Men vi måste bestämma om vi ska vara en del av det och hjälpa det framåt eller om vi ska titta på vid sidan om. Vi kan välja att vara en del av det, och vi har ett vittnesbörd så att vi kan välja rätt och välja att följa Kristus. Vi måste vara en del av det.”

Så vi väljer själva vilken sida vi står på.

Det hänger på oss att ha modet att stå för det vi tror på.

Det hänger på oss att söka personlig uppenbarelse för våra liv.

Det hänger på oss att låta de svåra utmaningarna vi möter stärka vår tro på Frälsaren.

Det hänger på oss att följa honom och göra allt vi kan för att föra andra till honom.

Det hänger på oss att hålla ut intill änden så gott vi kan.

Vi lever verkligen i de sista dagarna. Och att leda kyrkan i det president Nelson kallar ”den mest krävande utdelningen i världens historia”² låter som ett riktigt skrämmande ansvar. Men tänk på det – vår himmelske Fader hade så stort förtroende för oss och väntade med att sända oss till jorden just vid den här tidpunkten, en tid när vi ställs inför oräkneliga frestelser och distraktioner och så många motstridiga åsikter.

Vår himmelske Fader sände oss inte hit i den här avgörande tidsutdelningen för att vi skulle misslyckas. Han vet vår potential, vår styrka, vårt mod och i slutändan vet han att vi kan göra skillnad i kyrkans återställelse, oavsett ålder eller civilstånd. Oavsett hur omöjliga våra prövningar känns, eller hur omöjligt det känns att leda och sprida evangeliet över jorden, vem kan över huvud taget kämpa emot oss när vi har honom vid vår sida? Han hjälper oss att åstadkomma det omöjliga.