Hålls du tillbaka av det förgångna?
Frälsaren har redan betalat priset. Ta hans hand och fortsätt framåt.
För en tid sedan föreslog biskopen att vår församling skulle tänka på några svagheter eller synder som vi bildligt talat kunde lämna vid sakramentsbordet så att Jesus Kristus kunde ta bort dem. Det finns synder jag har burit med mig under hela min tid som ung vuxen som jag försökt besegra men inte lyckats övervinna genom bön och egen viljestyrka. Trots min tillväxt genom åren visste jag att jag behövde övervinna dem för att kunna gå vidare.
Söndagen efter biskopens uppmaning bestämde jag mig för att lämna bara en synd på sakramentsbordet, en fysisk påminnelse om Frälsaren och hans försoningsoffer. När jag förberedde mig för att ta sakramentet mindes jag att duken som täckte sakramentet representerade hans begravningsduk och att brödet och vattnet representerade hans kropp och blod.
Med allvar och med uppriktigt hjärta förnyade jag mitt dopförbund och bad en bön inom mig till min himmelske Fader om hjälp och förband mig att lämna synden bakom mig. Sedan hände något som jag aldrig väntat mig: Min önskan att synda försvann helt. Jag prövade det här några gånger, och samma sak hände med andra synder. Var det för bra för att vara sant?
Att förena min vilja med Herrens
Veckan därpå visste jag vilken synd jag ville lämna vid sakramentsbordet, men var inte redo att avstå från den. I efterhand inser jag att mitt hjärta inte var på rätt ställe. Jag var inte uppriktig nog att göra en förändring. Men jag insåg hur mycket min synd sårade min himmelske Fader. Jag visste att jag behövde förena min vilja med hans och sätta honom i centrum i mitt liv för att bli fri. Så jag gjorde mitt bästa för att se till att det blev så.
Jag undvek alla frestelser som kunde leda till den synden. Jag förändrade mitt sätt att läsa skrifterna varje dag och begrundade dem verkligen och tillämpade dem i mitt liv. Jag fokuserade på att vara uppriktig i beslutet att förändra mig, och jag försökte varje dag att söka Herrens vilja före min egen. Jag satte honom främst, för jag visste att jag inte kunde lämna synden bakom mig utan kraften i Frälsarens försoning. Genom att fortsätta sätta honom främst kunde jag lämna den här synden vid sakramentsbordet. Jag var äntligen fri från något som hållit mig tillbaka i så många år.
Genom den här processen kom jag närmare min himmelske Fader och min Frälsare. Jag föreställde mig hur de under alla dessa år sett ner på mig med tålamod och kärlek, med vetskap om att jag till sist skulle överge de synder som andligt sett hindrade min utveckling. Och när jag var redo att överge dem skulle Jesus Kristus vara där och lyfta mig – ta mig vid handen och ge mig förlåtelse och styrka. Han hade redan gett mig ett sätt att bli fri från mina synder genom sin försoning. Han betalade priset för mina svagheter, felsteg och synder. Jag behövde bara lita på honom.
Du kan gå vidare
Under den här tiden läste jag några ord av äldste Richard G. Scott (1928–2015) i de tolv apostlarnas kvorum som gav mig den lilla knuff jag behövde: ”Om ditt liv är i oordning och du känner dig illa till mods och ovärdig … bekymra dig inte för det. Han känner redan till allt detta. Han väntar på att du i ödmjukhet ska knäböja och ta de första stegen. Be om styrka. … Be om att Frälsarens kärlek ska utgjutas i ditt hjärta.”1
När jag sjöng ”Oändlig är kärleken” (min favoritpsalm) veckan efter, kändes vartenda ord sant. Jag var förundrad – förundrad över att det jag kämpat med i över tio år lyfts bort från mig. Förundrad över att jag genom kraften i Frälsarens försoning kunde gå vidare. Att han kan hela alla synder och sår utan att efterlämna ett enda spår. Att jag inte behövde hållas tillbaka av det förgångna.
Jag har fortfarande så mycket att lära mig och övervinna, men mitt liv är på väg uppåt. Jag känner mer glädje och frid. Jag uttrycker mer tacksamhet. Jag kommer närmare min himmelske Fader och Frälsaren och får ett starkare vittnesbörd om dem. Varje dag jag väljer att försöka igen kommer jag ett steg närmare dem och den person de vet att jag kan bli.