Endast digitalt

Löftet om samhörighet

Jean B. Bingham, Sharon Eubank och Reyna I. Aburto

Hjälpföreningens generalpresidentskap

Från ett tal under en kvinnokonferens vid Brigham Young University den 29 april 2021.

Hjälpföreningens löfte är att vi kan bli ett Sion-samhälle. Vårt jobb som systrar i Hjälpföreningen är att uppmuntra varandra.

Vi kommer alla till jorden med en längtan efter samhörighet. Ibland kan vi hitta ett starkt band till andra, och ibland är det svårt. Hur kan vi hjälpa varandra att känna samma trygga bekräftelse och kärlek som vi upplevde i vårt himmelska hem?

I kyrkan är varje kvinna som är 18 år och äldre medlem i Hjälpföreningen. I dag finns det över 7,5 miljoner medlemmar i denna unika organisation. Oavsett om du för närvarande verkar i Primär, Unga kvinnor, Hjälpföreningen eller Söndagsskolan är du fortfarande en del av Hjälpföreningen. Vare sig du precis har gått ut gymnasiet, yrkesarbetar, är mamma till små barn, har gått igenom en skilsmässa eller är änka – eller någon kombination av de här situationerna – tillhör du definitivt Hjälpföreningen.

Löftet om ett Sion-samhälle.

Hjälpföreningens löfte är att vi kan bli ett Sion-samhälle. När vi minns vilka vi är och de förbund vi har ingått kommer vi att se varandra som eviga systrar. Vi kommer att känna igen varandra från den tiden för länge sedan när vi stred sida vid sida mot draken och hans änglar (se Uppenbarelseboken 12:7) för rätten att få välja, och vi litade alla på att Jesus skulle uppfylla sitt löfte att bli vår Frälsare. När vi förberedde oss för vår tid på jorden hoppades vi innerligt att alla som förenade sig med oss i den framgångsrika insatsen att besegra Satan skulle komma tillbaka till vårt himmelska hem efter sin prövningstid som dödliga.

När vi ser på varandra ur ett evigt perspektiv kan vi se var och en som en evig syster. Vi är glada för varandras framgångar, vi delar varandras sorger, vi förlåter varandras misstag och vi stärker varandra i vår svaghet. Vi kanske inte gör det på ett fullkomligt sätt, men allt Herren kräver är att vi börjar med ett villigt hjärta (se Läran och förbunden 64:34). När vi är ”villiga att bära varandras bördor”, när vi är villiga att ”sörja med dem som sörjer” och ”trösta dem som står i behov av tröst”, när vi är villiga att ”stå som vittnen om Gud” (Mosiah 18:8–9), håller vi våra förbund med honom.

Det finns visserligen behov av förbättring. Studier har visat att den främsta anledningen till att människor lämnar religionen är att de känner sig dömda eller ovälkomna. Detta åberopas oftare än oenighet i läran eller brist på tro. Den goda nyheten är att den situationen praktiskt taget kan elimineras om vi verkligen öppnar våra famnar och hjärtan för alla. Vi kan sträva efter att ”vara ett ljus, inte en domare”.¹ Det är något som bara Herren kan vara. Vårt ansvar är att erbjuda en öppen hand och ett öppet hjärta. När vi gör det upptäcker vi att vi har skapat en trygg plats där vi kan dela med oss, en trygg plats för utveckling, en trygg plats att bli vårt bästa jag på.

Se, lyssna och bemöt med kärlek

För att öva på att bemöta med kärlek så att Hjälpföreningen blir en plats där varje kvinna känner sig hemma, tyckte vi att det kunde vara roligt att berätta om en situation och föreslå några reaktioner. Vilket bemötande tror du skulle vara bäst?

Situation nr 1: På sakramentsmötet ser du en missionär som har återvänt hem i förtid från sin mission.

A: ”Vad gör du här? Du åkte ju nyss. Var du tvungen att åka hem?”
B: ”Jag är så glad att se dig. Berätta om [platsen där du tjänade].”

Det bästa bemötandet är ”B”.

Situation nr 2: Du ser ett ungt vuxet par du känner som är ute på dejt.

A: ”Vad roligt att se er. Hur går det i skolan och på jobbet?”
B: Blinka och knuffa till den unge mannen med armbågen och viska högt: ”Är det där bröllopsklockor jag hör ringa?”

Det bästa alternativet är ”A”.

Situation nr 3: I kyrkan ser du ett par som har varit gifta en tid och inte har några barn.

A: ”Varför har ni inga barn? När ska ni få barn? Ni blir inte yngre!”
B: ”Njut av den här tiden utan barn. Vill du ha ett av mina?”

Det här är en kuggfråga. Båda alternativen är klumpiga och okänsliga!

Situation nr 4: Under ett tjänandeprojekt i församlingen får du i uppdrag att arbeta med en ensamstående medlem.

A: ”Det var trevligt att du kunde komma och hjälpa till. Jag tycker att du är fantastisk. Hur kommer det sig att du inte är gift?”
B: ”Jag vill gärna veta mer om dig. Berätta om ditt arbete [eller familj eller intressen].”

Det bästa bemötandet är ”B”.

Situation nr 5: Din vän berättar att hon ska skilja sig från sin make.

A: ”Vad tråkigt. Jag finns alltid här för att lyssna om du skulle behöva det.”
B: ”Har du verkligen försökt lösa det här? Jag oroar mig för barnen. Har du fastat och bett om ditt beslut?”

Det bästa bemötandet är ”A”.

Hittade ni något i den här övningen som vi alla kan jobba på för att bli bättre på att se,, lyssna, och bemöta med kärlek? Följande tre förslag kan också hjälpa oss att skapa en trygg plats för våra systrar.

1. Hitta en plats för allas bidrag

Tänk på kvinnorna i din Hjälpförening. Vem tvekar att delta, är ovillig att säga något eller nekar till att vara med? Vi vill såklart att varje syster ska vara en del av vårt Sion-samhälle. Hur kan vi bli ”av ett hjärta och ett sinne”? (Mose 7:18). Hur kan vi inkludera varje syster?

En viktig nyckel är att söka i marginalerna. Chris, en hjälpföreningspresident i en församling har för vana att leta efter de personer som kanske inte är engagerade. När hon ser dem hälsar hon på dem med ett leende och ser dem i ögonen och lyssnar uppmärksamt på vad de säger. Tack vare hennes uppriktiga, fokuserade uppmärksamhet känner de sig sedda och förstådda. När hon lyssnar upptäcker hon ofta deras styrkor och hur de kan bidra. Hon inser att det finns outnyttjad potential eller dolda talanger som väntar på att utvecklas hos alla. I den här inspirerade processen förs enskilda in i Jesu Kristi evangeliums krets, och hela familjer blir välsignade.

Vi kan utöka vår cirkel tills varje syster går arm i arm. Vi kan bli ett, redo för det Sion-samhälle som blir en följd av vår förenade Hjälpförening i dag.

President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet har sagt: ”Till och med olikheter kan ses som en möjlighet. Gud hjälper oss att se andras olikheter som ett bidrag i stället för en källa till irritation.”² Olikheter kan berika vår värld. När vi erkänner och hyllar andra styrkor än våra egna, blir vi bättre på att utföra Herrens verk på hans sätt.

2. Se bortom uppenbara skillnader

De flesta av oss vill vara välkomnande, men ibland får vi tunghäfta eller blir rädda för att göra misstag. Vi vet inte vad vi ska säga eller hur vi ska ändra på hur vi bemöter andra. I Matteus 8:1–34 ser vi hur banbrytande Jesus var i att hjälpa andra att känna samhörighet när han

botade en spetälsk
hjälpte en romersk officers tjänare
botade Petrus svärmor
drev ut onda andar från många i folkmassan
uppmuntrade en judisk skriftlärd
kallade en man som sörjde sin far att följa honom
stillade stormen och lugnade sina panikslagna lärjungars hjärtan
botade två män som bodde bland gravarna och som var besatta av andar och skrek åt honom
gick med på att lämna kusten när de vidskepliga byborna bad honom att ge sig av.

Frälsaren Jesus Kristus har ögon som ser bortom olikheter och in i våra hjärtan, ser vår potential och våra önskningar. Vårt presidentskap ger er uppmaningen att vara vänligare, visa ett mer uppriktigt intresse och erbjuda en vänskapens hand.

3. Inkludera dem som kanske är på utsidan och tittar in

Vi lever i en tid när Guds löften till sitt förbundsfolk har börjat uppfyllas. Som Guds barn har vi skingrats från hans närhet. I den här världen utsätts vi för prövningar och sorger. Men vår Herre Jesus Kristus har lovat att han ska samla oss såsom en höna samlar sina kycklingar under sina vingar om vi omvänder oss och vänder oss till honom med helhjärtat uppsåt (se 3 Nephi 10:6). Frälsaren samlar in oss med sin omsorg och kärlek. Liksom kycklingarna är vi sårbara, och vi är beroende av hans nåd. Som Kristi lärjungar kan vi också hjälpa till att samla in hans folk. Det ger oss glädje.

Vi har alla olika vägar, men vi kan vandra dem tillsammans. I 1 Korintierbrevet 12:12–27 jämför Paulus människokroppen med kyrkan för att visa att varje person spelar en viktig roll i kyrkans kropp. Vi har alla styrkor och svagheter. Vi har alla något att bidra med när vi för andra till Kristus, och samtidigt behöver vi alla komma närmare honom.

Vi kan alla, även barn och ungdomar, aktivt samla in andra så att de kan känna Guds kärlek och bli Kristi lärjungar. Om vi söker uppenbarelse vägleder Anden oss, och vi får veta vad vi ska göra och säga för att hjälpa andra att känna samhörighet.

En inbjudan

Kan Hjälpföreningen ge löftet om samhörighet? Ja! Våra omständigheter skiljer sig så mycket åt, och ändå delar vi kvinnor grundläggande egenskaper och eviga förhoppningar. Kvinnor har ett stort behov av – och en stor förmåga – att få kontakt med andra, och vi behöver alla känna samhörighet.

Vårt arbete som Kristi lärjungar är att göra det lättare för andra att komma till honom. Vi försöker alla hålla buden och följa Jesu Kristi exempel, men vi misslyckas alla på olika sätt. Men vi kan fortsätta försöka att bli bättre med Frälsarens försonande kraft. Vårt jobb som systrar i Hjälpföreningen är att uppmuntra varandra.

Vi uppmanar er att fortsätta stärka systerskapets band till varje kvinna i er församling eller gren i åldern 18 till 108 år. Varje person har ett otroligt värde och en oändlig potential, så fråga dig själv: Vad kan jag göra för att ta fram den potentialen och hjälpa dem att känna sig uppskattade? Hjälpföreningen behöver stödja alla kvinnor, hjälpa dem att alltid känna sig som en del av vårt gudomliga, eviga systerskap.

Vi vittnar om att Herren, vår Frälsare och Återlösare, väntar med utsträckta armar på att föra var och en in i sin fålla. Han hoppas innerligt att vi ska hjälpa till i det här viktiga arbetet att samlas för att förbereda oss för hans andra ankomst. Må vi ge löftet om samhörighet till varje syster inom vårt inflytandes cirklar.