Endast digitalt
Två sanningar som hjälper oss hantera prövningar med tro och optimism
Från ett tal under en kvinnokonferens vid Brigham Young University den 29 april 2021. För hela talet, gå till ChurchofJesusChrist.org/study/adults/women/byu-womens-conference.
De här två sanningarna – att prövningar är en del av Guds plan och att Gud sände sin Son för att hjälpa oss – är så grundläggande i vår tro att det kan vara lätt att underskatta deras makt.
Jag känner inte till alla bördor och prövningar ni kan ställas inför, men jag vet att ni ställs inför dem! De är en viktig del av den här jordiska upplevelsen.
En del av våra prövningar känner människor omkring oss till. Andra känner bara Herren till. Jag ber att han ska fylla era själar med frid och stödja er så som bara han kan, medan vi går igenom två grundläggande principer. Ju djupare förståelse och tro vi har på dessa två grundläggande sanningar, desto mer framgångsrikt kan vi hantera livets prövningar.
Princip 1: Vår himmelske Faders plan för det här jordelivet innefattar prövningar, utmaningar, sjukdom och motstånd. De är en del av planen för vår egen andliga tillväxt.
I Den kostbara pärlan lär vi oss ett syfte med vår jordiska upplevelse: ”Vi ska pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem” (Abraham 3:25, betoning tillagd). Uttrycket ”vi ska pröva dem” innebär ett ”prov” eller en ”verifiering” av vilka vi egentligen är. Det här livet är alltså ett prov. Det är en viktig del av planen.
Det skulle inte vara något prov utan utmaningar eller motstånd av något slag. I föruttillvaron antog vi vår Faders plan för jordelivet. Vi insåg att vi skulle prövas. Vi insåg att det skulle finnas ”en motsats till allting” (2 Nephi 2:11).
Vi upplever för närvarande den här motsatsen. Vi behöver inte vara förvånade. Våra prövningar kan stärka vår beslutsamhet att vandra i trofasthet längs förbundsstigen. Vilken underbar plan vår Fader skapade – en jordisk upplevelse, anpassad för sina barns tillväxt och utveckling.
Princip 2: Jesus Kristus har genom sitt försoningsoffer för vår skull känt och övervunnit varje prövning, varje utmaning, varje sjukdom och varje sorg vi någonsin får uppleva. Han har övervunnit världen. Han vandrar med oss. Vi är inte ensamma.
Vår himmelske Fader är medveten om våra prövningar och frestelser, och han har inte lämnat oss ensamma att möta dem. Vår himmelske Fader sände sin Son Jesus Kristus för att hjälpa oss (se Alma 7:11–13). Frälsaren ville inte att vi skulle möta våra prövningar ensamma. Han har ”ensam trampat vinpressen” (Läran och förbunden 133:50) så att vi inte ska behöva göra det. Vad vi än står inför stöds och upprätthålls vi av vår himmelske Fader och Jesus Kristus när vi vänder oss till dem. Vi kan segra över det här jordelivets utmaningar och prövningar och sorger.
Kraften i de här sanningarna
De här två sanningarna – att prövningar är en del av Guds plan och att Gud sände sin Son för att hjälpa oss – är så grundläggande i vår tro att det kan vara lätt att underskatta deras makt. Men fundera över hur de här sanningarna kan påverka hur vi tänker och känner för motgångar. Eftersom vi förstår syftet med Guds plan vet vi att våra motgångar inte är ett tecken på att vi misslyckas eller att planen misslyckas. Det innebär att vi går framåt. Och eftersom vi förstår omfattningen av Jesu Kristi försoning vet vi att vi aldrig behöver möta våra prövningar ensamma. Frälsaren förstår även våra mest intima och personliga svårigheter, och han vet exakt hur han ska hjälpa oss igenom dem.
Allt samverkar till ert bästa
Jag kanske kan illustrera hur kunskap om Faderns plan och Frälsarens gudomliga mission ger oss kraft att möta livets utmaningar.
Sommaren 2020 började jag känna smärta i vänster axel och jag kunde inte komma på varför. Smärtan försvann inte, så i slutet av oktober besökte jag en läkare. Han tittade på en röntgenbild och föreslog en skiktröntgen. Nästa kväll ringde läkaren hem till mig – troligen inte ett gott tecken – och sa att skiktröntgen hade visat på en metastaserande sjukdom i min axel. Med andra ord sa han att jag hade cancer. Han sa också att den verkade ha vandrat till min axel från en annan plats i kroppen.
Jag ställde mig upp från stolen, gick in i det andra rummet och berättade för Anne Marie att jag hade cancer. Den kvällen förändrades våra liv. Allt verkade förändras.
Jag kontaktade min far och frågade om han ville ge mig en välsignelse. Han är 95 år. Vår familj samlades hemma hos mina föräldrar. Alla våra barn följde med oss. Det var ett underverk att alla var i stan. Vi var noga med att bära våra munskydd, förutom på den här bilden.
Foto: Busath Photography
Jag hade hoppats att min far i välsignelsen skulle slå till mot fläcken och befalla att cancern skulle försvinna. Men det var inte den välsignelsen han gav. Han välsignade mig med att cancern skulle hittas, att det skulle finnas en behandling, att jag skulle följa behandlingen och att jag skulle bli frisk.
Från det ögonblick då han och mina söner tog sina händer från mitt huvud kände jag en känsla av frid. Jag visste att den fridfulla känslan kom genom den Helige Andens inflytande.
Under den kommande månaden kunde jag, medicinskt sett, inte se längre än mina fötter. Jag visste att jag hade cancer i axeln och på åtminstone en annan plats i kroppen. Jag visste inte vilken slags cancer det var eller hur omfattande den var. Jag visste inte mycket alls.
Men detta visste jag: Min far hade tillsammans med mina fyra söner uttalat en välsignelse över mig genom melkisedekska prästadömets myndighet. Jag hade stor tro på kraften i den välsignelsen. Jag hade också tro på att välsignelsen stämde överens med Herrens vilja.
Under november månad fortsatte de medicinska testerna. Medan vi väntade på resultatet pratade Anne Marie och jag mycket om framtiden och vår tro på vår himmelske Faders plan. Vi pratade om möjligheten att min vistelse i dödligheten kanske skulle bli lite kortare än väntat. Men oavsett vilken sida av slöjan jag skulle vara på, förändrade det inte vår kärlek till varandra eller vårt äktenskap eller vår familj. Det förändrade inte vår tacksamhet till vår himmelske Fader för hans Sons, Jesu Kristi, gåva och för välsignelsen att få delta i denna underbara jordiska upplevelse.
I våra böner som par bad vi om att mitt liv skulle skonas. Men om planen var att jag skulle kallas hem vid den här tiden så skulle vi acceptera det också. Jag bad också att jag skulle få veta vad Herren ville att jag skulle lära mig av den här upplevelsen. Jag mindes att äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum vid ett tillfälle sa att Herren gav honom cancer så att han kunde undervisa folket med äkthet.1 Jag fortsätter att begrunda det.
Medan vi väntade på diagnosen fortsatte jag att känna frid. Jag var mycket tacksam för min fars välsignelse. Andligt talat slog han till mot fläcken och botade mig. Han botade mig andligen.
Under allt det här kände jag tron och bönerna från vänner, familj och nära och kära. Det är verkligen något särskilt att inse att ens barn, deras respektive och ens barnbarn ber för en med stor tro. Missionärerna och de heliga som vi verkade tillsammans med i Spanienmissionen Barcelona utövar också sin tro och sina böner för min skull. Kan det finnas större välsignelser? Dessa böner av tro och stöd från så många har skapat en enorm tsunami av kärlek som har varit överväldigande för mig.
Till slut kom diagnosen. Jag har cancer i min högra njure, som har metastaserats till vänster axel. Cancern hade redan funnits i min axel i ett år eller så och därför ännu längre i njuren. Av någon anledning, som jag inte känner till, finns det ingen cancer i hjärnan eller lungorna. Herren är mycket vänlig. Det finns en behandlingskur, jag följer den och jag tror att om ett år eller så blir jag frisk. ”Men om inte” (Daniel 3:18) är jag villig att acceptera Herrens vilja för mig.
Jag är ju inte den enda som har hälsoproblem, bekymmer eller sorger av olika slag. Liksom ni har jag tro på Herren Jesus Kristus. Liksom ni har jag tro på min himmelske Faders plan. Och i likhet med er tror jag att ”allt ska samverka till ert bästa om ni vandrar rättrådigt och kommer ihåg det förbund varmed ni har förbundit er till varandra” (Läran och förbunden 90:24).
Vår tro tar inte nödvändigtvis bort våra prövningar. Men den ger oss dock kraften och perspektivet att framgångsrikt hantera de här prövningarna.
Frälsarens exempel: ”Ske inte min vilja, utan din”
Vår Frälsare, som är vårt föredöme i allt, har lärt oss att trofast uthärda motgångar. Mest gripande är hans upplevelse i Getsemane:
”Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:
’Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.’
Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft” (Lukas 22:41–43; betoning tillagd).
Fadern tog inte bort lidandets bägare, men han övergav inte heller sin älskade Son. Han sände en ängel för att stärka honom, och med den styrkan kunde Frälsaren utföra den oändliga försoningen.
Likaså, när vi ställs inför utmaningar, tar Fadern inte alltid bort bördan, men när vi underkastar oss hans vilja kan vi räkna med att han ger oss styrka som motsvarar utmaningen.
Frid i Kristus
Jag vittnar om Jesus Kristus, den sanna källan till varaktig frid (se Johannes 16:33). Eftersom han övervann världen ger han oss styrkan att möta varje prövning som världen kan ge oss. Han ger ett evigt perspektiv genom sitt återställda evangelium och tröst genom den Helige Andens inflytande. Ja, Jesu Kristi evangelium är svaret på varje fråga vi ställs inför i livet.
”Frid lämnar jag åt er”, sa Frälsaren. ”Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Johannes 14:27).