Endast digitalt: Unga vuxna
Vad jag lärde mig från bakre raden på sakramentsmötet
En upplevelse på sakramentsmötet lärde mig hur Kristus betjänar den enskilde.
En söndag gick jag för att lyssna på ett tal av en vän som hade kommit tillbaka från sin mission. När jag kom dit insåg jag att jag inte kände så många i församlingen, så jag satte mig ensam längst bak i kapellet.
Snart delades sakramentet ut. Vi var bara tre på den långa bänken längst bak i kapellet – jag på ena sidan och ett äldre par på den andra. Jag satt där tyst, och när en av diakonerna kom till vår rad med vattnet flyttade jag närmare paret så att diakonen inte behövde gå hela vägen runt bänkarna bara för att ge mig vatten.
Men eftersom jag hade flyttat på mig visste diakonerna inte om jag hade fått sakramentet. När diakonerna hade lämnat tillbaka brickorna till prästerna utbytte de några ord med varandra. Jag såg hur en av prästerna gick fram till biskopen och frågade honom något, och biskopen nickade. Plötsligt gick en diakon med en brödbricka i handen fram till mig och frågade: ”Visst fick du bröd?”
Jag nickade snabbt och diakonen gick tillbaka längst fram i kapellet. Först blev jag generad över att jag hade orsakat ett avbrott. Men sedan tänkte jag på situationens andliga betydelse: Prästadömsbärarna, representanter för Jesus Kristus, var oroliga för att jag inte hade tagit emot symbolerna för Kristi kropp och blod, och gjorde sig besväret att se till att jag kunde delta fullt ut i förrättningen.
Att vara en trofast lärjunge
Prästadömsbärarnas agerande under det sakramentsmötet påminde mig om vad Kristus skulle göra i en liknande situation – han skulle göra allt han kunde för att tjäna den enskilde. Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att ”sanna Jesu Kristi lärjungar har alltid haft omsorg om den enskilde”.1
För att vara som Frälsaren måste vi alltid hålla utkik efter dem som känner sig vilsna eller bortglömda, och hjälpa dem att återvända till de nittionio. När det gäller dem som har det svårt kan vi ibland nå dem genom att bara vara kristuslika exempel så att trons frö inom dem börjar gro. President Thomas S. Monson (1927–2018) sa: ”När vi följer Frälsarens exempel får vi tillfälle att vara ett ljus för andra.”2
När vi är som Frälsaren kan vi få många tillfällen att hjälpa andra att komma närmare honom. Jag förvånas ofta över hur många omkring mig som har frågor om Jesu Kristi återställda evangelium och vänder sig till mig bara på grund av mitt exempel. Jag tycker om att hjälpa dem förstå mer om vilka vi är, vad vi tror på och hur Kristus är central i allt vi gör.
Vi tar på oss hans namn
Den här upplevelsen med sakramentet hjälpte mig också att bättre förstå förrättningens helighet och hur den gör det möjligt för oss att förnya våra förbund med vår himmelske Fader och bli bättre lärjungar till Kristus.
I sakramentsbönerna sägs det ”att de är villiga att ta på sig din Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har gett dem” (Moroni 4:3). Och finns det något bättre sätt att ta på oss Kristi namn, minnas honom och hålla hans bud än att följa hans exempel i att betjäna den enskilde? När vi söker och ber om möjligheter att finna dem som gått vilse är det ett sätt för oss att hålla våra förbund och uttrycka vår uppskattning för Frälsaren.
Herren lärde: ”Och om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skulle då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!” (Läran och förbunden 18:15). Vare sig denna enda själ är en familjemedlem eller en vän som kämpar med sin tro eller en besökare som vi ser till att erbjuda sakramentet, ska vi alltid se oss omkring efter den enskilde.
Jag vet att Jesus Kristus lever och ser efter oss – för honom är det vi som är den enskilde. Och i gengäld kan vi ta hand om dem vi har omkring oss och vägleda också dem mot hans ljus.