Den största av alla Guds gåvor

Äldste Brent H. Nielson

i de sjuttios presidentskap

När jag iakttar julens anda tänker jag på tre gåvor.

Josef och Maria med natthimlen i bakgrunden

Jag har alltid fascinerats av uttrycket ”julens anda”. Under december månad finns det i kristna nationer en kännbar vänlighet, frid och kärlek. Min fru Marcia och jag har bott i USA, Finland, Chile, Mexiko, Nya Zeeland och Filippinerna. Var vi än har bott har vi upptäckt att under december månad upplever nationer, samhällen och enskilda julens anda.

Jag arbetade 30 år som advokat. Jag tyckte alltid det var intressant att se hur många som väntar med att dra igång en rättstvist eller försöker lösa sitt rättsfall eller till och med lägger ner sitt fall under december månad. Det fanns en önskan att inte vara stridslysten under julen. Många försökte uppnå fred. Jag har märkt att under december månad är våra grannar vänligare, personalen på affären, banken och postkontoret är mer hjälpsamma, och det finns en anda av vänlighet och frid när vi firar jul.

Vad är julens anda?

När jag har begrundat den här frågan har jag tänkt på vår egen personliga upplevelse av underverket med Frälsarens födelse. Skrifterna lär oss om vårt förjordiska liv och om det stora rådet i himlen.¹ Du och jag var närvarande när vår Fader presenterade sin plan för oss att komma till den här jorden, få en kropp och bli prövade. Vår Fader förklarade för oss att vi skulle synda och att vi behövde en Frälsare som betalade för våra synder. Vår Fader frågade: ”Vem ska jag sända?” Jesus Kristus svarade: ”Här är jag, sänd mig” (Abraham 3:27; se även Mose 4:1–4). När Fadern presenterade den här planen för oss och vi fick höra om Frälsarens villighet att komma till jorden ropade vi alla av glädje (se Job 38:7).

I föruttillvaron visste vi att för att vi ska kunna få evigt liv, renas från synd och återvända till Fadern, skulle Frälsaren behöva födas och utföra försoningen, inklusive korsfästelsen och uppståndelsen.

I tidens mitt, när Frälsaren slutligen föddes, verkar det rimligt att anta att vi förenade oss med den himmelska hären och prisade Gud och uttryckte tacksamhet för den här händelsen som vi alla hade väntat på. Lukas beskriver det så här:

”Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

’Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar’” (Lukas 2:13–14).

Eftersom de av oss som bor på den här jorden i dag var vittnen till den plan som Fadern framlade i föruttillvaron, och eftersom det är möjligt att vi sedan var åskådare till Frälsarens födelse är det inte konstigt att förlåten under julen när vi firar hans födelse blir tunn och Frälsarens födelses underverk i varje kristens själ väcker en kärlek till Gud och till deras medmänniskor.

Förkunnelsen för herdarna, av Del Parson

Underverk vid tiden för Frälsarens födelse

Det finns många andra underverk vid Frälsarens födelse som har inflytande på kristna under julen. Bland annat dessa:

En ängel visade sig för Maria för att berätta för henne att hon skulle vara med om en mirakulös jungfrufödsel (se Lukas 1:26–35).
En ängel visade sig för Josef för att berätta för honom om Marias roll i att föra Frälsaren till världen och behovet av att Josef tar hand om och stöttar henne (se Matteus 1:20–24).
Underverket med en jungfrufödsel (se Lukas 2:7).
Underverket att Elisabet förstod att Maria bar på världens Frälsare (se Lukas 1:39–44).
En ängel visade sig för herdarna på fälten som vakade över sina hjordar om natten (se Lukas 2:8–12).
Uppfyllelsen av ängelns profetia om att herdarna skulle finna Frälsaren lindad och liggande i en krubba (se Lukas 2:12, 16).
Stjärnan som visade sig på himlen och som inte bara sågs i Jerusalem och de omkringliggande samhällena utan också sågs av dem i Mormons bok (se Matteus 2:1–2, 9; 3 Nephi 1:21).
Och slutligen, en himmelsk härskara, kanske också du och jag, som förenade sig med ängeln för att prisa Gud och sa: ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar” (Lukas 2:13–14).

Hans födelses underverk ledde slutligen till vår pånyttfödelse och vårt eviga livs underverk, ”den största av alla Guds gåvor” (Läran och förbunden 14:7). När vi begrundar den gåvan fokuseras våra tankar med rätta på Frälsaren Jesu Kristi mirakulösa födelse och hans oändliga försoning. Frälsarens gåva till oss är anmärkningsvärd och ofattbar.

Vår himmelske Faders kärlek

Den andra betydelsefulla gåvan som förkroppsligar julens anda gavs av Fadern, som villigt tillät offret av sin enfödde Son. Frälsaren lär oss i Nya testamentet att den här gåvan motiverades av den kärlek Fadern har till var och en av oss: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannes 3:16). Det eviga livets gåva är den största av alla Guds gåvor.

Begrunda för ett ögonblick den djupa och ofattbara kärlek som Fadern har till dig. Den kärleken fick Fadern att be sin Son att ta på sig våra synder och svagheter.

På grund av sin kärlek till oss såg Fadern sin Son blöda ur varje por i Getsemane (se Läran och förbunden 19:18), bli gisslad (se Matteus 27:26), bära en törnekrona på sitt huvud (se Matteus 27:29), bli spottad på (se Matteus 27:30) och korsfästas (se Matteus 27:35).

Både Fadern och Sonen kunde ha stoppat detta när som helst, men av kärlek till oss lät de det fortsätta, med vetskap om att för att barmhärtigheten skulle tillfredsställa rättvisan, för att kunna betala för våra synder och skröpligheter, behövde detta vara det ”stora och sista offret” (se Alma 34:14–16). Föreställ dig en stund vilken lättnad Fadern kände när hans enfödde Son uttalade sina sista jordiska ord: ”Det är fullbordat” (Johannes 19:30), och böjde huvudet och lämnade sin dödliga kropp.

Vad ber Fadern oss om i gengäld för denna underbara gåva? Kung Benjamin besvarar frågan när han säger: ”Allt han kräver av er är att ni håller hans bud” (Mosiah 2:22). Vi håller hans bud när vi älskar honom och när vi älskar vår nästa (se Matteus 22:37–39). Om vi kan förstå Faderns stora gåva och Sonens stora gåva är vi medvetna om hur rikt har han välsignat oss och att vi bör ge av det vi fått.²

Julens anda var uppenbar när Faderns nåd och Sonens nåd kulminerade i den efterlängtade dagen då världens Frälsare skulle födas. Underverken fortsätter i vart och ett av våra liv allteftersom Frälsarens födelse möjliggör vår pånyttfödelses underverk. Genom hans nåd kan vi bli fullkomnade i Kristus (se Moroni 10:32). Faderns gåva och Sonens gåva ger oss evigt liv, den största av alla Guds gåvor.

Den här julen när jag iakttar julens anda tänker jag på tre gåvor: 1) Sonens gåva då han villigt betalade ett oändligt pris för synder han inte begick och bar bördan av sorger som han inte orsakade (se 1 Korintierbrevet 7:23); 2) Faderns otroliga gåva när han tillät offret av sin enfödde Son så att vi kan få evigt liv och 3) gåvan jag måste ge i gengäld när jag följer deras gudomliga exempel.

Må våra tankar den här julen vändas till dem. Må vi följa dem när vi begrundar den gåva de gav oss och tar emot den nåd som de så fullständigt erbjuder oss.³