Endast digitalt: Unga vuxna
3 sanningar om Jesus Kristus som är unika för vår kyrka
Vår tro på Frälsaren och hans återställda evangelium ger oss kraft att bli som han.
Kristus i Getsemane, av Heinrich Hofmann
Herdar och vise män sökte sin Frälsare Jesus Kristus efter hans födelse. Herdarna såg en ängel och de vise männen följde en stjärna (se Matteus 2:9–10; Lukas 2:8–12).
I dag finns det så många sätt att lära oss om Frälsaren och ”[komma] för att tillbe honom” (Matteus 2:2).
I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har vi förmånen att få undervisning av levande profeter och Mormons bok, utöver Bibeln, om vår Återlösare. Här är bara tre sanningar om Frälsaren som är utmärkande för kyrkan.
1. Han är en separat person från Fadern
När Jesus förklarade sin roll som den enfödde Sonen sa han: ”Jag och Fadern är ett” (Johannes 10:30). Men sista dagars heliga vet att Fadern och Sonen är ”ett” i avsikt, inte som person. Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum skrev: ”I den grekiska originaltexten står ordet ’ett’ i neutrum och uttrycker därför enhet i egenskap, makt och avsikt och inte i person, vilket skulle ha uttryckts i maskulinum.”1
Innan Stefanus stenades såg han ”Människosonen stå på Guds högra sida” (Apostlagärningarna. 7:56). Profeten Joseph Smith såg ”två personer” i en syn (Joseph Smith – Historien 1:17). Frälsaren själv bad ofta till sin Fader.
Vi tillber fortfarande Fadern som vår Gud och vördar Sonen som kyrkans överhuvud. Men vi tillbakavisar den typiska kristendomens tro på en ”trefaldighet i enighet”, en tro som kompromissades ihop vid rådet i Nicaea nästan 300 år efter Kristi uppståndelse.2
2. Han sammanlänkar oss med vår himmelske Fader
På grund av Adams och Evas fall skildes vi från Guds närhet (se Alma 42:7). Men vår Frälsares försoning överbryggar den klyfta som skapades av Adams överträdelse och återbördar oss till Guds närhet för att dömas efter våra gärningar (se 2 Nephi 2:5–10; Helaman 14:15–17). Vi kan också bli förlåtna och renade från våra synder om vi låter ”Kristi försonande blod verka” (Mosiah 4:2). Kristus gav följande uppmuntran: ”Ni [måste] alltid be till Fadern i mitt namn” (3 Nephi 18:19), vilket innebär att vi ber till vår himmelske Fader genom Frälsarens kraft.
I kyrkan sluter vi förbund – överenskommelser där vi lovar att följa buden och vår himmelske Fader lovar att välsigna oss i gengäld. Kristi fullkomliga exempel visar oss hur vi kan ära dessa förbund och komma närmare Gud. I vårt dopförbund, till exempel, lovar vi att ”alltid minnas honom samt hålla de bud som han har gett [oss], så att [vi] alltid kan ha hans Ande hos [oss]” (Läran och förbunden 20:77).
Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:6). Hans bud och exempel visar oss vem Gud vill att vi ska bli. Kristi roll som medlare försvagar inte vårt band till vår himmelske Fader. Istället visar vår medlare oss hur vi kan ha ett starkare band till Fadern (se Läran och förbunden 45:3–5).
3. Han sonade på korset och i Getsemane
Många kristna ser korset som den högsta symbolen för Kristi odödliga kärlek. Men det är inte lika vanligt bland sista dagars heliga kristna eftersom ”vår betoning [är] på det fullkomliga underverket i Kristi mission”.3 Hans försoning ”omfattar hans lidande i Getsemane trädgård, hans lidande och död på korset och hans uppståndelse”.4
Dessa tre händelser utgör helheten av vår Återlösares försoningsoffer. I Getsemane trädgård led han ”smärta och bedrövelser och frestelser” (Alma 7:11) för att uppfylla Jesajas profetia om att han skulle bli ”genomborrad för våra brott” och ”slagen för våra synder” (Jesaja 53:5).
Vi förbiser inte den fysiska dödens vånda vid korset. Men vi inser också att hans blodsutgjutelse ”till syndernas förlåtelse” (Matteus 26:28) och detta att han ”utplånade döden för evigt” (se Jesaja 25:8) genom uppståndelsen vida uppväger dödens kortlivade nederlag i syndares händer.
Jesus Kristus är vägen
Som sista dagars heliga använder vi inte de här skillnaderna för att se ner på dem som har en annan tro. Vi respekterar deras tro, precis som vi hoppas att de respekterar vår. Vi kan se på våra olika trosuppfattningar med tacksamhet för de ytterligare ”tydliga och dyrbara” (1 Nephi 13:34) sanningar som vi har tack vare det återställda evangeliet, Mormons bok och Herrens egna ord genom hans profeter och apostlar.
Om det är något som vår tro som sista dagars heliga så småningom lär oss, så är det att Jesus Kristus känner oss personligen. Att han älskar oss personligen. Vi vet att ”han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.” Under julen – och hela året – kan vi verkligen säga, tillsammans med våra nutida profeter: ”Gud vare tack för den oförlikneliga gåvan – hans gudomlige Son.”5