”Hur kan jag känna frid när julen känns överväldigande?”, Liahona, dec. 2023.
Unga vuxna
Hur kan jag känna frid när julen känns överväldigande?
Julen kan vara en överväldigande tid, men att hitta små sätt att fokusera på Kristus ger frid och glädje.
Illustrationer: Bill Mayer
Julen är tänkt att vara en tid av glädje, kärlek och frid, men våra omständigheter gör det inte alltid lätt. Jag tillbringade två jular som missionär i Brasilien, långt borta från min familj och i en främmande kultur. De jularna hade bra stunder, men de var de första gångerna jag kände lite negativa känslor under högtiden, nämligen modfälldhet och hemlängtan.
När jag hade återvänt hem från min mission kändes julen fortfarande inte lika trevlig som den en gång hade varit när jag var liten. När jag blev äldre och fick fler ansvar kände jag mig ofta alltför överväldigad av julens stress för att fira jul på det sätt som jag hade hoppats på. Jag ville koppla av hemma, tjäna andra eller njuta av julen med nära och kära, men under större delen av december behövde jag arbeta, försöka hänga med i händelserna, handla julklappar och studera inför slutproven på högskolan.
Jag känner också till många andra som ofta tillbringar julen med att sörja förlusten av en närstående, bor långt hemifrån, hanterar svåra relationer eller känner sig särskilt ensamma vid den här tiden på året.
Men när jag har begrundat stressen och jäktet under den här tiden har jag undrat – skulle Kristus vilja att ett firande där han står i centrum gör oss stressade, ger en känsla av hopplöshet och gör oss utbrända?
Jag tror att om Jesus Kristus var här så skulle han få oss att känna frid och hopp vid jul. Han föddes ju trots allt för att hjälpa oss känna just de sakerna. Han kom till jorden för att hjälpa oss möta och övervinna våra utmaningar.
Som äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Jag vittnar om att när vi är rättfärdiga så tillgodoses och tillrättaläggs alla våra tårar av sorg, svårigheter och osäkerhet hos honom, Guds älskade Son.”1
Trots våra utmaningar och att-göra-listorna och stressen som eskalerar vid den här tiden på året kan våra liv förenklas och våra sorger läkas när vi fokuserar på anledningen till julen – vår Frälsare Jesus Kristus.
Det enkla budskapet om ljus och kärlek
Varje år sedan jag var liten har min familj läst berättelsen i Nya testamentet om Kristi födelse vid skenet av levande ljus på julafton.
Var och en av oss får flera verser från skrifterna på pappersremsor. Var och en av oss håller i ett långt ljus, men bara den första personen som läser sin text för alla tänder sitt stearinljus. Den personens låga är det enda ljuset i rummet när vi börjar läsa i Lukas kapitel 1:
”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen.
Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.
Ängeln kom in till henne och sade: ’Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.’” (Lukas 1:26–28).
När den första personen har läst de här verserna använder de sin brinnande veke för att tända nästa persons ljus. Den första läsaren blåser ut sin låga och berättelsen fortsätter:
”Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus” (Lukas 1:31).
”Och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet” (Lukas 2:7).
Berättelsen om Kristi födelse fortsätter vördnadsfullt enligt det här mönstret, en person i taget med ett ljus åt gången. I slutet av den här skriftläsningen fyller Anden och ljusstrålarna det mörka rummet.
Även när jag var liten och knappt förstod Nya testamentets språk älskade jag alltid min familjs tradition av att läsa om Kristi födelse till skenet av levande ljus. Denna enkla tradition fortsätter att visa mig att vi inte behöver extravaganta händelser vid den här tiden på året för att bygga fina minnen av julen eller stärka vårt vittnesbörd om Frälsaren.
När vi håller Jesus Kristus och hans enkla budskap om ljus och kärlek i centrum i våra liv, faller alla andra bekymmer och ansvar på plats.
Är jag fokuserad på Kristus?
Jag älskar julen och alla festligheterna som hör ihop med den: traditionerna, dekorationerna, maten och musiken. Jag älskar särskilt att det är fokus på Frälsaren under julen. Men nästan varje år ser jag tillbaka på julen och känner mig lite besviken. Livet är för hektiskt för att förverkliga min dröm om att ägna en hel månad enbart åt julfiranden.
I mina ansträngningar att skapa en glädjefylld högtid överbelastar jag ofta mig själv och fokuserar mer på oviktiga detaljer än på min relation till Frälsaren. Men jag har lärt mig att det viktigaste är att ta sig tid till små vanor som fokuserar på Kristus. I stället för att känna oss pressade att säga ja till varje social tillställning eller hitta perfekta gåvor, kan vi fokusera på att göra gott och ge till honom varje dag. Och vi kan vara uppmärksamma på våra ansträngningar att sprida och inbjuda hans ljus, även om de verkar små.
Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har talat om hur vi kan förenkla våra liv så att vi fokuserar på Frälsaren. Han sa: ”När vi strävar efter att rena våra liv och vända oss till Kristus i varje tanke [se Läran och förbunden 6:36] börjar allt annat att falla på plats. Livet känns inte längre som en lång lista separata insatser som balanserar på en tunn tråd …
När vi tittar på våra liv och ser hundra saker att göra, känner vi oss överväldigade. När vi ser en sak – att älska och tjäna Gud och hans barn, på hundra olika sätt – då kan vi arbeta på dessa saker med glädje.”2
När jag känner de överväldigande känslor som ibland åtföljer julen påminner jag mig själv om att om jag fokuserar på Kristus så gör jag tillräckligt.
Judar i Nya testamentet kan ha förväntat sig att deras Frälsare skulle komma till jorden på ett storslaget sätt, men i stället kom han till världen utsatt för elementen och bland djuren. Han vilade inte på en tron utan i en krubba. Jesu Kristi födelse och liv är främsta exempel på den enkelhet och ödmjukhet som vi kan bjuda in i våra liv, särskilt vid den här tiden på året.
Min familj fortsätter traditionen att läsa om Kristi födelse till skenet av stearinljus varje år. En december när jag kände mig stressad över slutproven i skolan trodde jag att jag hade missat chansen att njuta av julen. Men den här enkla traditionen var den enda aktivitet som gjorde att jag kände mig upplyft, nöjd och tacksam. Att minnas Kristi födelse gav mig större tillfredsställelse än någon present jag fick eller någon dekoration jag hängde upp det året.
Vår största gåva
När livet känns överväldigande eller mörkt, särskilt under den hektiska högtiden, kom då ihåg att Kristus är den enda källan till bestående ljus. Som han sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Johannes 8:12).
Nyligen har jag ägnat dagarna i december åt att stressa över sociala händelser, oroa mig för min ekonomiska situation och se mina familjemedlemmar sakna nära och kära som har gått bort. Men jag har också tagit mig tid att be i tacksamhet för mina många välsignelser. Jag har ansträngt mig extra mycket för att tjäna som Kristus gjorde. Jag har ägnat flera tillfällen åt att minnas hur Gud har tagit hand om mig tidigare, och jag vet att jag kan lita på honom oavsett mina omständigheter. Återigen läste min familj om Kristi födelse till skenet av stearinljus, och jag påmindes om hans kärlek och frid.
Om vi söker honom framför allt annat vid den här tiden på året – i symbolerna för julen, festligheterna vi deltar i, de gåvor vi köper och det tjänande vi ger – finner vi honom (se Matteus 7:8). Hans inflytande och ande är tillgängliga för oss, inte bara under julen utan alltid.
Som äldste José A. Teixeira i de sjuttios kvorum har sagt: ”Eftersom han kom finns det en mening med vår tillvaro. Eftersom han kom finns det hopp. Han är världens Frälsare, och han är vår största gåva; om detta vittnar jag.”3
Oavsett vad vi står inför kan vi alla inbjuda det hopp, den frid, tröst och glädje som Frälsaren lovar oss.