Julens största gåva
Första presidentskapets julandakt 2022
Söndagen den 4 december 2022
”När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ’Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!’
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.”1
Dessa enkla verser i Nya testamentet som skrivits av Lukas skapar i våra sinnen en bild av den gudomliga händelsen, Jesu födelse, som i dag firas över hela världen.
I vårt hemland Portugal är återskapandet av den här händelsen i skrifterna genom att sätta upp en julkrubba en älskad tradition. Man hittar julkrubbor över hela landet på olika platser i juletid – en tradition som också finns i många hem. Att ställa fram en julkrubba innefattar ofta att samla in färsk mossa, hö, stenar och andra naturmaterial för att skapa en autentisk bakgrund för julkrubban.
Traditionen att sätta fram en julkrubba var en omtyckt aktivitet i vår barndom och ungdom, då tillsammans med våra föräldrar och senare med våra barn. Att sätta fram julkrubban var en av mina favoritaktiviteter vid den här tiden på året.
Vi hade i en liten trälåda alla de små figurer vi använde för att bygga upp julkrubban och dess omgivningar. Ofta gjorde vi också en liten miniatyr av vår egen by. Varje år, varje jul, lades ett par nya figurer eller annat till i samlingen. Det fanns figurer av bybor, hus, bönder och djur, väderkvarnar och vattendrivna kvarnar samt andra naturelement som skulle imitera kullar och dalar, träd och fält. Spegelbitar användes för att efterlikna floder och bäckar. Ibland fanns det till och med broar. Och naturligtvis fanns i mitten de allra viktigaste figurerna, de som beskrivs i de heliga skrifterna: en fårahjord och ”herdar som låg ute och vaktade sin hjord”;2 ängeln som sa till herdarna att de inte skulle vara rädda och som tillkännagav Frälsarens födelse och kom med ”bud … om en stor glädje för hela folket”;3 Josef och Maria längst fram vid krubban.4 Och så var det stjärnan, som skrifterna säger gav de vise männen stor glädje och ledde den på deras resa till Jesus.5
Alla familjemedlemmar hade ansvar för att sätta upp julkrubban. Under loppet av flera dagar eller till och med veckor skapades och sattes den ihop bit for bit, med alla delar på sina rätta platser.
Under juletiden såg vi på julkrubban och mindes de händelser som beskrivs i Matteus och Lukas redogörelser och gör detta firande så meningsfullt. Det berättades om Marias och Josefs tro; om deras resa som gick ”från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem”6 och om deras svårigheter att finna en plats att bo där.
Till slut kom juldagen och Jesusbarnet lades i krubban, och samtalen vändes då till vikten av Jesus Kristus i våra liv och vad han gjorde för oss7 och att han är den största gåvan av alla gåvor.
Den här julsången sammanfattar julfirandets anda:
”O barnet i Marias famn!
O lilla barn med vördat namn!
Du föddes enligt himmelsk lag
på denna första juledag!
Var tidsålders och folkslags hopp
centreras i din helga kropp!
O barn, vars härlighet vi ser!
O barn, som snart blir mycket mer!
De herdar som har visats hit
står under stjärnan, klar och vit.
De vise männen faller ner
på knä i tack för allt du ger!
O barn, som änglar sjunger om!
Vår Kung, vår Frälsare – du kom!
O, vilken balsam finner vi
för varje sorg vi lever i
genom den gåva som du är!
Du för oss hem, o Herre kär!”8
Frälsaren själv vittnade om sin gåva till oss: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”9
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”10
Vilken utomordentlig gåva; vilken storslagen gåva!
”Juletiden är ett tillfälle att reflektera över och agera på de välsignelser och möjligheter vi har på grund av Frälsaren Jesu Kristi födelse, liv, försoning och uppståndelse.”11
Jag tänker på välsignelsen att finna frid och hopp, även mitt i utmaningar och prövningar;12 välsignelsen av gudomlig vägledning både i triumf och i förtvivlan;13 välsignelsen av ett bredare perspektiv och ett större syfte genom kunskapen om att det kommer mera efter denna jordiska upplevelse;14 välsignelsen av tacksamhet även när vi har mindre att leva på; välsignelsen av att tröstas när vi känner oss ensamma15 och välsignelsen att kunna ge även när vi inte har så mycket.
Dessa och många andra välsignelser har vi tack vare Jesus Kristus! Ja, tack vare Jesusbarnet som jag så ivrigt väntade på att se lagd i krubban på juldagen i vår julkrubba. Han, som är vår största gåva, gav oss så dyrbara välsignelser genom sitt liv, sitt föredöme, sina lärdomar och sitt offer.
Därför frågar jag: borde vi inte i vår tur använda dessa välsignelser för att lyfta andras bördor, hjälpa och uppmuntra dem att söka kontakt med andan i denna heliga tid och att fira de goda nyheter som tillkännagavs för herdarna den första julen?
Kristus kan omforma vår jul bortom vänlighetens rosetter och slå in vårt firande i kristuslik kärlek, som är ”Kristi rena kärlek [som] består för evigt”.16 ”Även om våra känslor kommer och går så gör inte Guds kärlek till oss det.”17 Hans kärlek finns kvar året om och genom hela våra liv.
Om vi omfokuserar på Kristus under julen ger det oss ett större mått av hans kärlek i våra liv och en större kapacitet för att älska och tjäna andra omkring oss.
När vi har julens anda så har vi Kristi anda. Må vi denna jul fokusera på Jesus Kristus, Världen ljus, och må vi låta vårt eget ljus lysa denna jul genom att dela vår kärlek, vår medkänsla och vårt tjänande med andra.
Eftersom han kom finns det en mening med vår tillvaro. Eftersom han kom finns det hopp. Han är världens Frälsare, och han är vår största gåva; om detta vittnar jag. I Jesu Kristi namn, amen.