Ett glatt budskap om stor glädje
Första presidentskapets julandakt 2022
Söndagen den 4 december 2022
God jul! Tack till alla er vars budskap, musik och tjänande har förkunnat ”bud om en stor glädje” i denna juletid.
Hundratals miljoner människor firar Jesu Kristi födelse den här julen. Hela världen borde göra det. Han var och är den störste som någonsin levat.
I.
Även i världsligt avseende har Jesus från Nasarets liv haft en större inverkan på den här världen och dess historia än någon annan persons liv som någonsin levat. Han har varit profeters och poeters främsta fokus i tusentals år. Västvärldens mest storslagna konst och musik är hyllningar till Jesu Kristi födelse, liv och mission. Filosofer och teologer har ägnat sina liv åt att studera hans lärdomar. Dessa lärdomar har inspirerat till oräkneliga goda gärningar, manifestationer av Kristi rena kärlek.
Ingen har fått fler monument över sitt liv och sina lärdomar än Herren Jesus Kristus. De innefattar förstås de storslagna katedralerna som står utspridda i Europa och i Nord- och Sydamerika, och som ofta tog mer än ett århundrade att bygga. I vår tid har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga 171 invigda tempel i verksamhet och 129 till som håller på att renoveras, byggas, planeras eller som nyligen tillkännagetts av president Russell M. Nelson vid vår senaste generalkonferens i oktober. Dessa Herrens hus finns på alla kontinenter och i 74 nationer i världen. Där viger vi våra liv åt att följa Jesus Kristus.
Miljoner människor har gett sina liv – och viktigare än så, miljoner människor har tagit till sig Herren, Israels Gud, Jehova, Jesus Kristus, vår Frälsare, som förebild i sina liv. President Gordon B. Hinckley gick inte till överdrift när han förkunnade att ”hans oförlikneliga exempel [var] den största kraften för godhet och fred över hela världen”.1
II.
Vi kan se en viktig avsikt och symbol i den gudomliga kungörelsen av Guds enfödde Sons födelse. Av redogörelser i Nya testamentet får vi veta att kungörelserna av Kristusbarnets födelse på östra halvklotet gavs till tre olika grupper, var och en med mycket olika särdrag. De som mottog den himmelska kungörelsen om födelsen var de mest ödmjuka, gudfruktiga och visa.
Den första kungörelsen gavs till herdarna på höjderna utanför Betlehem. En ängel och en himmelsk kör förkunnade ”bud … om en stor glädje för hela folket … en Frälsare [som] är Messias, Herren”.2 Herdarna utvaldes troligen till att få motta det här glada budet på grund av sitt saktmod och sin ödmjukhet. De var därmed särskilt mottagliga för det himmelska budskapet, vilket de bekräftade genom att besöka den nyfödde. Sedan, säger skriften, ”berättade de vad som var sagt till dem om detta barn”.3 Både deras arbete som herdar och lammen de tog hand om var förebud om de exempel som Frälsaren skulle använda sig av i sig undervisning. När Jesus dessutom kom till Johannes Döparen i början av sin verksamhet, förkunnade denne profet: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!”4
Den andra kungörelsen om Messias födelse gavs i templet i Jerusalem till två gudfruktiga tjänare som tack vare sina fromma liv var förtjänta av att ta emot den Helige Andens vittne. När Maria och Josef bar fram Jesusbarnet till templet för det offer som bestämts för den förstfödde, vittnade både Simeon och Anna om att han var Messias. I skriften står det att Simeon tog barnet i sina armar och prisade Gud för att han tilläts se ”din frälsning”, ”ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel”. Och Hanna, ”en profetissa”, kom ”just i den stunden … fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning”.5
En tredje grupp fick vetskap om denna förunderliga födelse. Bibeln berättar, med små förbättringar gjorda av Joseph Smith, att ”vise män kom från Östern till Jerusalem och frågade: ’Var är barnet som föddes som judarnas Messias? För vi har sett hans stjärna i öst och har kommit för att tillbe honom.’”6
Utifrån den förfrågan de frambar kan vi inte tvivla på att de leddes av Herren i hans heliga avsikter. Bibeln lär att ”ingen människa har kunskap om det som hör Gud till om han inte har Guds ande”.7 Dessa vise män kom från ett annat land och en annan kultur, så ett vittne för dem var en påminnelse om att Messias föddes för alla människor. Dessutom kan det ha funnits ännu ett syfte. Värdet av guldet och de andra gåvorna som de vise männen bar fram kan ha hjälpt Maria och Josef att hastigt fly till Egypten och stanna kvar där för att rädda Kristusbarnet när hans liv var i fara på grund av den onde kung Herodes befallning.8
Visst är det intressant att Kristi mirakulösa födelse och något av denna händelses betydelse endast tillkännagavs för de mest ödmjuka, gudfruktiga och visa? Som äldste James E. Talmage lärde i Jesus Kristus: ”Gud uppreste i sanning vittnen åt sig för alla samhällsklasser och förhållanden – änglarnas vittnesbörd för de fattiga och ringa; de vise männens vittnesbörd för den högdragne konungen och för Judéens stolta prästerskap.”9
När vi minns Simeon och Anna kan vi inspireras att vara som de och denna juletid lägga till våra vittnesbörd om den heliga födelsen och dess syfte.
III.
För oss är inget nytt med firandet av Kristi födelse. Budskapet är tidlöst och välbekant. Adam undervisades om det. Det predikades för Israels barn. Det uppenbarades för fader Lehis avkomlingar. Om och om igen har profeter förkunnat de viktiga sanningarna om Jesu Kristi lärdomar och försoning. Om och om igen har de förkunnat hans mission och undervisat om hans bud att Guds barn ska älska och tjäna Gud och varandra. Dessa förkunnelser, som upprepats genom alla tidevarv, är det viktigaste budskapet i hela evigheten. För dem som följer Kristus ska dessa förkunnelser inte ändras. De ska förnyas i allas våra liv.
Julen väcker en önskan inom oss att sträcka oss bortom våra vanliga band av kärlek och vänskap. Den himmelska kungörelsen ”frid på jorden bland människor som han älskar”10 var inte begränsad till dem som vi redan känner kärlek och tillgivenhet till. Den påbjöd välvilja till ytliga bekanta, främlingar och till och med fiender. Julen är också en tid för förlåtelse, en tid att hela gamla sår och återställa relationer som det gått på tok med.
Julen är en tid att eliminera arrogans och provokation, att upphöra med kritik, att utöva tålamod och att tona ner skillnader mellan människor. Vi har motiv att skapa gemenskap till alla människor, de som delar och de som inte delar vår tro, och lyda budet som Gud lät profeten Mose ge Israels barn:
”När en främling bor hos er i ert land, ska ni inte förtrycka honom.
Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv.”11
Julen är en tid att minnas att vi alla är barn till en Fader i himlen som gav oss sin enfödde Son så att alla skulle kunna återlösas från döden, och som har erbjudit frälsningens och upphöjelsens välsignelser till hela mänskligheten på samma villkor.
Som Kristi efterföljare bör vi vara de vänligaste och mest omtänksamma av alla människor överallt. Vi bör lära våra barn att vara vänliga och omtänksamma mot alla. Vi bör förstås undvika de slags umgängen och aktiviteter som äventyrar vårt goda leverne eller som urvattnar vår tro och tillbedjan. Men det bör inte hindra oss från att samarbeta med människor av alla övertygelser – troende och icke troende.
För några årtionden sedan uttalade president Thomas S. Monson dessa ord:
”Herdarna sökte i forna dagar efter barnet Jesus. Men vi söker efter Jesus Kristus, vår äldre bror, vår medlare hos Fadern, vår Förlossare, vår frälsnings upphovsman – han som var i begynnelsen hos Fadern, han som tog på sig världens synder och så villigt dog för att vi skulle kunna leva för evigt. Detta är den Jesus som vi söker.”12
Sista dagars heliga har enastående förutsättningar att fira det frälsande budskapet om Jesus Kristus hela året. Vi har den Helige Andens gåva, vars uppdrag är att vittna om Fadern och Sonen.13 Vi är barn till en Fader i himlen som har förkunnat: ”Detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”14 Och de som profeterat om vår Frälsare, Jesus Kristus, som är Israels Herre och Gud har förkunnat hans evangelium:
”Han, ja, Jesus, kom till världen för att korsfästas för världen, och för att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att rena den från all orättfärdighet,
för att genom honom alla ska kunna frälsas som Fadern hade gett i hans makt och skapat genom honom,
han som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk.”15
I hans återställda kyrka förkunnar vi därför att ”vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förrättningar”.16 Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen.