”Du tillhör gemenskapen”, Liahona, mars 2024.
Unga vuxna
Du tillhör gemenskapen
Vi kan finna vår känsla av samhörighet genom att utveckla en meningsfull relation med vår himmelske Fader och Jesus Kristus.
Detalj i Grader av härlighet, av Annie Henrie Nader
Vi föddes var och en med ett inneboende behov av samhörighet. Det är naturligt för oss att längta efter denna samhörighet i vårt umgänge med våra familjer, vänner, arbetskamrater, församlingar och andra människor i våra liv. Våra hjärtan tycks ha denna himmelska längtan efter en djup och varaktig känsla av tillhörighet.
Du och jag var – och är fortfarande – en del av en evig familj med vår himmelske Fader, långt innan vi kom till jorden. Skrifterna beskriver oss som ”gäster och främlingar på jorden” (Hebreerbrevet 11:13; Läran och förbunden 45:13). När vi lämnar vårt himmelska hem och kommer till en värld full av förvirring, ensamhet och bedrövelser kan vi känna oss som vandrare som längtar efter vårt eviga hem och våra eviga relationer.
Om du någonsin har känt en aning hemlängtan till himlen beror det kanske på att vårt sanna hem och vår sanna identitet är knutna till vår himmelske Fader och Frälsaren Jesus Kristus. Det är därför det är så viktigt att ha en djup gemenskap med dem. När vi står i förbindelse med dem genom vår förbundsrelation finner vi denna sanna känsla av samhörighet som våra andar längtar efter.
Vår förbundsrelation med Gud
Våra handlingar och tankar återspeglar de relationer vi värdesätter. Detsamma gäller vår förbundsrelation med vår himmelske Fader och Frälsaren.
När vi värdesätter vår förbundsrelation med Gud förändras allting. I stället för att påverkas av världen blir vi påverkade av honom och blir mer som han. Våra liv börjar få större mening, andlig stabilitet och kraft. Plötsligt höjer sig ”samhörighet” över den jordiska sfär av vad vi tror att ”samhörighet” betyder.
När denna förbundsrelation med Gud kommer först tappar världens ihåliga distraktioner sitt grepp om oss och vi finner sann personlig frid och tillhörighet. I en värld som inte särskilt ofta ger oss något gratis erbjuder vår himmelske Fader oss kärleksfullt sina förbundsvälsignelser oavsett vår ställning i den här världen (se 2 Nephi 9:50–51).
President Russell M. Nelson lärde på ett vackert sätt att ”när vi sluter förbund med Gud lämnar vi neutral mark för evigt. Gud överger inte sin relation med dem som har skapat ett sådant band till honom. Faktum är att alla som har ingått ett förbund med Gud har tillgång till en särskild slags kärlek och nåd”.1
Vi avgör om vi har en nära relation med Gud – hans sätt att vara mot oss är alltid konstant, men vi måste välja ett konstant förhållningssätt mot honom. Och detta gudomliga val är både stärkande och befriande! Detta val befriar oss från falska uppfattningar om vilka vi är och från de bojor av världsliga förväntningar som håller oss tillbaka.
Och när vi finner denna samhörighet med vår himmelske Fader kan vi blicka utåt och se andra så som han ser dem. När jag förstår hur han känner för mig förstår jag bättre hur han känner för dig, och min förmåga och önskan att vända mig utåt och samla in andra blir starkare.
Illustration av templet i Nauvoo vid solnedgången: Max D. Weaver
Förbund frigör välsignelser
Vår himmelske Fader och Jesus Kristus vill att vi ska ingå förbund med dem så att de kan välsigna oss på de sätt vi behöver och förändra oss på sätt som gör att vi kan återvända till deras närhet.
Jag vill uppmana dig att besöka Herrens hus så ofta du kan. När jag lovar att besöka det ofta med helhjärtade föresatser får jag ett avbrott från världen, och mina tankar och min natur förhöjs.
Genom att hålla våra förbund får vi prästadömets kraft som frigör välsignelserna av Frälsarens försoning i våra liv. Dessa välsignelser innefattar läkedom, vägledning, beskydd, hjälp, styrka, frid, perspektiv och glädje. Vår himmelske Fader vill välsigna oss med allt detta genom vår förbundsrelation.
Om du ännu inte har tagit emot templets välsignelser vill jag uppmana dig att studera templets välsignelser, prästadömets kraft, förbund och vad Gud önskar för dig. Vänta inte med att ta emot hans lindring, kraft och kärleksfulla hjälp.
President Nelson har sagt:
”Jag uppmanar er att inte vänta till äktenskapet med att ta emot er begåvning i Herrens hus. Börja nu att lära dig och uppleva vad det innebär att vara beväpnad med prästadömets kraft.
Till var och en av er som ingått tempelförbund vädjar jag att ni med en bön i hjärtat ihärdigt försöker förstå templets förbund och förrättningar. Andliga dörrar öppnas. Ni lär er hur ni kan dra undan slöjan mellan himmel och jord, hur ni kan be om att Guds änglar ska vara med er och hur ni bättre kan ta emot vägledning från himlen. Era flitiga ansträngningar för att göra det bygger upp och stärker er andliga grund.”2
Samhörighet genom omvändelse
Ständig omvändelse är ett annat vackert och kraftfullt sätt att hålla sig nära vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Ofta tror vi felaktigt att om vi omvänder oss ofta måste vi vara långt borta från dem. Men det är faktiskt tvärtom!
Omvändelsen för dig inte längre bort från dem – den för dig närmare dem!
Du kan finna större samhörighet och en djupare relation med dem genom dina ansträngningar att vända dig till dem för att få hjälp och ta emot förlåtelse.
Vi, var och en känner oss kanske längre bort från fullkomlighet än vi skulle vilja, men jag tror inte att vår himmelske Fader bryr sig lika mycket om det som om vår önskan och våra ansträngningar att försöka igen. Han älskar oss, han vet vart vi är på väg och han leder oss kärleksfullt framåt.
För att erkänna våra svagheter och misstag krävs sårbarhet, men genom att omvända oss inbjuder vi vår himmelske Fader att vara nära den sårbara delen av oss. Denna närhet gör det möjligt för honom att visa sin stora kärlek och ge oss den läkedom, förlåtelse och trygghet vi behöver. Det är i denna samhörighet med Gud som vi utvecklar tillit och finner uppmuntran och sann tillhörighet.
Skapelsen, av Annie Henrie Nader
Strävan efter ett högre perspektiv
Vårt perspektiv kan bidra till vår känsla av samhörighet i Herrens kyrka. Vi kan välja perspektivet att våra egna handlingar kan hjälpa vår församling, vår Hjälpförening eller vårt äldstekvorum att bli en kärleksfull plats att känna samhörighet på. Vår strävan efter att hjälpa andra att känna samhörighet stärker faktiskt vår egen känsla av tillhörighet.
Eftersom du är ett Guds barn tillhör du gemenskapen – oavsett hur andra uppfattar dig eller hur du uppfattar dig själv. Faderns plan för vår lycka är avsedd för dig, och du har en viktig roll i den. Var och en av er har förmågan att unikt bidra till och tillhöra Guds rike, oavsett civilstånd, utbildning eller bakgrund.
En tanke som gång på gång kommit till mig är att orden ”unga ensamstående vuxna”, ”unga vuxna” och ”ensamstående vuxna” inte säger något om vem man egentligen är. De är demografiska termer som beskriver ålder och civilstånd, men de är inte lämpliga beskrivningar av sann evig identitet, föresatser och förmåga.
Etiketter eller jämförelser kan begränsa vårt sätt att se på oss själva, vårt värde och vår potential i Guds rike. Faktum är att du är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Du har ingått förbund med Gud. Du har tillgång till hans prästadömskraft. Du är medlem i Hjälpföreningen eller äldstekvorumet. Du är, som president Nelson har sagt, ett Guds barn, ett förbundets barn och en Jesu Kristi lärjunge. Det är vad du först och främst är, och det är det som ska ”leda dig till evigt liv i Guds celestiala rike”.3
Evangeliet återställdes genom en profet i samma ålder som de unga vuxna. Det är en kraftfull tanke att begrunda. Vår himmelske Fader och Jesus Kristus anförtrodde profeten och hans medhjälpare i den åldern att återställa kyrkan. Gud anförtror också dig att vara en del av detta stora verk i dessa sista dagar.
Om du vill veta vem du är och om du är älskad och uppskattad, fråga då din Fader i himlen. Han kommer alltid att säga dig sanningen. Han hjälper dig att se dig själv så som han ser dig – med en enorm förmåga och kärlek. Han kan vägleda dig till stora möjligheter och en tillväxt du knappt kan föreställa dig!
Må vi alla ha ögon till att se varandra och oss själva, inte genom ålderns eller civilståndets lins, utan genom de förenande linserna hos dem som håller förbunden, medlärjungar till Jesus Kristus, vänner, syskon och Guds söner och döttrar. Och i dessa eviga roller och relationer finner vi den högsta och sannaste känslan av samhörighet.