Hur kan vi låta våra utmaningar förfina, inte förstöra, vår tro?

Irene Inemesit Ekord

Vi kan göra valet att komma närmare Kristus genom våra svårigheter.

illustration av en figur inuti en kvinnas huvud

Nyligen sörjde min församling bortgången av en underbar ung ensamstående vuxen. När jag var på väg för att besöka hans mamma tillsammans med mitt presidentskap i Hjälpföreningen funderade jag på vad jag skulle kunna säga till henne. Jag bad att Herren skulle inspirera mig att dela med mig av ett uppbyggande budskap som skulle hjälpa henne att känna hans tröst.

När vi kom fram såg jag hur förtvivlad hon var. Hon hade alltid varit så glad och trogen, men nu verkade det som om hennes vittnesbörd höll på att försvagas.

I stället för att dela med mig av ett budskap kände jag bara att jag borde ge henne en lång, varm kram. Mitt hjärta ömmade för henne och jag ville att hon skulle känna att vår himmelske Fader älskade henne och var medveten om hennes sorg.

Den upplevelsen påminde mig om de tider i livet när våra utmaningar kan få oss att tvivla på om vår himmelske Fader verkligen finns där för oss. När hans vilja skiljer sig från det vi önskar så kan det rubba vår tro och tillit till honom, särskilt under tider av sorg eller smärta.

Det krävs mycket tro och mod för att acceptera vår himmelske Fader vilja framför vår egen, särskilt när resultatet gör ont. Men när jag gick hem från besöket hos den sörjande modern kom jag ihåg följande ord från president Russell M. Nelson:

”Ta ansvar för ditt vittnesbörd. Kämpa för det. Ta hand om det. Vårda det. Ge det näring så att det växer …

Håll … utkik efter de underverk som kommer att ske i ditt liv.”¹

Det slog mig slutligen att det är genom att stärka mitt vittnesbörd som jag kan få hopp om Guds kärlek när jag ställs inför utmaningar. Jag vet att han har mitt bästa i åtanke och kommer att hjälpa mig när det blir tufft.

Men hur kan vi göra det medan vi känner så mycket smärta?

Förfinar min tro

När jag reflekterade över mina upplevelser i livet och hur mitt vittnesbörd har vuxit genom mina utmaningar så insåg jag att det finns några specifika saker jag har gjort när jag ställts inför svårigheter:

Se utmaningar med ett evigt perspektiv: Det kan vara svårt att göra under smärtsamma känslor och utmaningar. Men genom min kamp har min strävan efter att se situationer som Gud ser dem hjälpt mig att fördjupa min tro på Jesus Kristus och hans möjliggörande kraft.
Sök honom alltid: Det verkar som om jag under de svåraste stunderna i livet ber de mest uppriktiga bönerna, studerar evangeliets sanningar mest och anstränger mig mer för att söka och använda forntida och nutida profeters råd. Men att göra dessa saker under goda tider har också hjälpt mig att söka efter Frälsaren i stället för att vända mig bort från honom när det blir svårt. Vi kan alla välja att söka honom både i svåra och fridfulla stunder. Genom att göra det kan vi alltid bli påminda om vår himmelske Faders perfekta kärlek.
Kom ihåg mirakel med glädje: När jag minns alla små och stora mirakel som Herren har välsignat mig med blir jag alltid uppmuntrad att lita på honom och hålla min tro fast under svåra tider. Faktum är att det är tack vare de underverk av helande han redan har gett mig som jag vill kämpa för att hålla min tro på Jesus Kristus stark. Han har gjort så mycket för mig och utfört så många underverk i mitt liv och jag vill visa tacksamhet för allt han har gjort för mig.

Att ta ansvar för våra vittnesbörd

Jag har inte perfekt mod, tro eller tillit till Herren, men jag strävar efter att få det. Jag vet att min himmelske Fader under svåra tider har välsignat mig med styrka att vara trofast även när jag upplever sorg eller när de välsignelser jag ber om inte kommer när jag vill.

Jag har bestämt mig för att låta utmaningar och smärtor i mitt liv bygga upp mitt vittnesbörd om Jesus Kristus i stället för att försvaga det. Guldsmedens eld är svår att ställas inför, men den hjälper oss verkligen att förstå och bli mer som vår Frälsare om vi väljer att låta den göra det.

Modern jag besökte hade inte förlorat sitt vittnesbörd, men hon strävade efter att se Guds godhet genom sin sorg. Jag insåg att i det ögonblicket räckte det att visa henne genom den kramen att hon var älskad av både vår himmelske Fader och mig.

Som äldste Alan T. Phillips i de sjuttios kvorum påminner oss: ”Du är [vår himmelske Faders] barn. Om du känner dig vilsen, om du har frågor eller brister i vishet, om du kämpar med dina omständigheter eller brottas med andlig dissonans: vänd dig till honom. Be honom om tröst, kärlek, svar och vägledning. Oavsett dina behov eller var du är: utgjut ditt hjärta till din himmelske Fader”.²

Det är alltid en kamp att bryta sig loss från vår naturliga tendens att bli arga eller frustrerade på vår himmelske Fader när saker och ting inte blir som vi vill. Men jag lovar att när du fortsätter att se det som händer ur ett evigt perspektiv, söker vår himmelske Fader och Jesus Kristus och minns de underverk som de har gett dig så kommer din tro inte att vackla. Och du får uppleva ännu fler underverk, som president Nelson lovade.

Jag har ett personligt vittnesbörd om att när vi tar ansvar för vårt vittnesbörd så hjälper det oss igenom våra svåraste tider.