Vad är sanning?

Dieter F. Uchtdorf

i första presidentskapet

Bild

Mina kära bröder och systrar, kära unga vänner, jag är tacksam över förmånen att vara med er idag. Det lyfter alltid min ande att omges av kyrkans unga vuxna. Ni inspirerar mig att utbrista: ”Låt Sion tillväxa i skönhet.” Och eftersom ni finns över hela världen representerar ni på ett vackert sätt kyrkans framtid och styrka. Tack vare era rättfärdiga önskningar och er beslutsamhet att följa Frälsaren, ser framtiden för kyrkan ljus ut.

Jag har med mig president Thomas S. Monsons kärlek och välsignelse. Första presidentskapet ber ofta för er. Vi ber alltid Herren att välsigna, bevara och leda er.

De blinda männen och elefanten

För över hundra år sedan återgav en amerikansk poet en gammal liknelse på rim. Diktens första vers lyder:

Sex lärda män från Hindustan
som ville allt studera,
De fördes till en elefant
(Men alla var de blinda),
De skulle få en säker bild
genom att observera.

I dikten förs var och en av de sex fram till var sin del av elefanten för att sedan beskriva för de andra vad de upptäckt.

En av männen finner elefantens ben och säger att djuret liknar ett träd. En annan känner en bete och beskriver elefanten som ett spjut. En tredje tar i svansen och hävdar att elefanten liknar ett rep. En fjärde hittar snabeln och hävdar att elefanten är som en stor orm.

Var och en beskriver sanningen.

Och eftersom kunskapen kommer av personlig erfarenhet hävdar var och en att han vet det han vet.

Dikten slutar:

Sex lärda män från Hindustan,
de slogs för var sin del,
Och alla var så säkra på
att de andra hade fel
Fast ingen sett en elefant
som den är när den är hel!1

Vi ser på berättelsen på avstånd och ler. Ja, vi vet ju hur en elefant ser ut. Vi har läst om dem och sett dem på bio, och många har till och med sett en med egna ögon. Vi tror vi vet sanningen om vad en elefant är. Att någon fäller ett omdöme baserat på en aspekt av sanningen och tillämpar den på helheten verkar absurt, ja, otroligt. Å andra sidan, ser vi inte oss själva i de här sex blinda männen? Har vi någon gång gjort oss skyldiga till samma sätt att tänka?

Jag tror att den här berättelsen har förblivit populär i många kulturer i så många år därför att den har universell tillämpning. Aposteln Paulus sade att världen är otydlig och att vi bara ser en del av sanningen som i ”en gåtfull spegelbild”.² Ändå verkar det vara en del av vår natur som människor att göra antaganden om människor, politik och fromhet baserade på vår ofullständiga och ofta vilseledande erfarenhet.

Jag påminns om berättelsen om ett par som hade varit gifta i 60 år. De hade sällan grälat under den tiden, och deras dagar tillsammans förflöt i lycka och förnöjsamhet. De delade allt och hade inga hemligheter för varandra --- utom en. Hustrun hade en ask som hon förvarade på en byrå, och hon sade till sin man när de gifte sig att han aldrig fick titta i den.

Årtiondena gick, och dagen kom när mannen tog ner asken och frågade om han äntligen kunde få veta vad den innehöll. Hustrun samtyckte och han öppnade asken och fann två servetter och 25 000 dollar. När han frågade hustrun vad det betydde, svarade hon: ”När vi gifte oss sade min mor till mig att när jag var arg på dig eller när du sade något jag inte tyckte om, skulle jag bara virka en servett och sedan tala igenom det med dig.”

Mannen rördes till tårar av den ljuvliga berättelsen. Han förundrades över att han under 60 års äktenskap hade stört sin hustru så lite att hon bara virkat två servetter. Han kände sig mycket nöjd med sig själv, tog sin hustrus hand och sade: ”Det förklarar servetterna, men de 25 000 dollarna då?”

Han hustru log ljuvt och sade: ”Det är pengar jag tjänat på att sälja alla de servetter jag virkat genom åren.”

Den här berättelsen lär oss inte bara ett ovanligt sätt att handskas med konflikter i äktenskapet, utan lär oss att det är dumt att dra slutsatser av begränsad information.

Alltför ofta är de ”sanningar” vi intalar oss själva bara fragment av sanningen, och ibland är de inte sanna alls.

I dag vill jag tala om sanningen. När jag gör det, vill jag att ni tänker på några viktiga frågor.

Den första frågan är: ”Vad är sanning?”

Den andra: ”Är det verkligen möjligt att veta sanningen?”

Tre: ”Hur bör vi reagera när vi får veta sådant som motsäger de sanningar vi lärt förut?”

Vad är sanning?

Vad är sanning? Några timmar före sin död fördes Frälsaren inför Pontius Pilatus. Judarnas äldste hade anklagat Jesus för uppvigling och förräderi mot Rom och krävde att han skulle avrättas.

När Pilatus stod ansikte mot ansikte med mannen från Galiléen frågade han: ”Är du en konung?”

Jesus svarade: ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.”³

Jag vet inte vad slags man Pilatus var, och jag vet inte vad han tänkte. Men jag misstänker att han var högt bildad och hade sett mycket av den kända världen.

Jag anar en viss trött cynism i Pilatus svar. Jag hör rösten av en man som kanske en gång var idealist men som nu --- efter mycket erfarenhet av livet --- verkar lite förhärdad, och trött.

Jag tror inte Pilatus uppmuntrade till ett samtal när han genmälde med tre enkla ord: ”Vad är sanning?”⁴

För att förtydliga undrar jag om han inte faktiskt frågade: ”Hur kan någon någonsin veta sanningen?”

Och det är en fråga för alla tider och för alla människor.

Kan någon veta sanningen?

Hur är det, kan någon veta sanningen? Några av de största hjärnor som någonsin levt på jorden har försökt besvara den frågan. Sanningens undflyende natur har varit ett favorittema för historiens stora diktare och berättare. Shakespeare tycktes särskilt fascinerad av den. Nästa gång ni läser någon av Shakespeares tragedier så lägg märke till hur ofta intrigen handlar om missförstånd om en viktig sanning.

Aldrig i världshistorien har vi haft lättare tillgång till mer information --- en del av den sann, en del falsk och ofta delvis sann.

Därför har det aldrig i världshistorien varit viktigare att förstå hur man rätt skiljer mellan sant och osant.

En del av problemet med sökandet efter sanningen är att mänsklig visdom så ofta svikit oss. Vi har så många exempel på sådant som mänskligheten ”visste” var sant men som senare visat sig vara fel.

Till exempel: Trots överväldigande enighet en gång i tiden, är jorden inte platt. Stjärnorna snurrar inte runt jorden. Att äta en tomat dör man inte genast av. Och naturligtvis --- människan kan faktiskt flyga --- till och med genom ljudvallen.

Skrifterna överflödar av berättelser om män och kvinnor som feltolkade ”sanningen”.

I Gamla testamentet kunde Bileam inte motstå ”lönen … för orättfärdighet”⁵ som erbjöds honom av moabiterna. Så han övertalade sig själv till att tro på en ny sanning och hjälpte moabiterna att få israeliterna att dra på sig förbannelse genom omoral och olydnad.⁶

Avfällingen Korihor bekände, efter det att han lett många bort från sanningen, att djävulen bedragit honom så att han faktiskt trodde att det han sade var sant.⁷

I Mormons bok skapade både nephiter och lamaniter sina egna ”sanningar” om varandra. Nephiternas ”sanning” om lamaniterna var att de var ”vilda och grymma och ett blodtörstigt folk”⁸, som aldrig kunde ta emot evangeliet. Lamaniternas ”sanning” om nephiterna var att Nephi hade stulit sin brors förstfödslorätt och att Nephis efterkommande var lögnare som fortsatt beröva lamaniterna det som rätteligen var deras.⁹ De här ”sanningarna” gödde deras hat mot varandra tills det helt uppslukade dem.

Självklart finns det många exempel i Mormons bok som motsäger de här båda stereotyperna. Men nephiter och lamaniter trodde på de här ”sanningarna”, vilket formade detta en gång mäktiga och vackra folks öde.

Den mänskliga naturen och sanningen

På sätt och vis är vi alla mottagliga för sådant märkligt tänkande.

”Sanningarna” som vi håller fast vid formar både våra samhällen och våra personligheter. Alltför ofta är de här ”sanningarna” grundade på ofullständiga och felaktiga bevis och ibland tjänar de själviska motiv.

Detta med fördomar kommer sig delvis av människors tendens att sudda ut linjen mellan tro och sanning. Alltför ofta förväxlar vi tro med sanning och tänker att eftersom något verkar förnuftigt eller är bekvämt, så måste det vara sant. Omvänt vill vi ibland inte tro på en sanning och förkastar den --- eftersom den kräver att vi ändrar oss eller medger att vi haft fel. Ofta förkastas sanningen eftersom den inte verkar stämma med tidigare erfarenheter.

När andras åsikter eller ”sanningar” motsäger våra egna, så i stället för att överväga möjligheten av att det kan finnas information som är till hjälp eller kan förbättra eller komplettera det vi vet, drar vi ofta snabba slutsatser eller antar att den andre är felinformerad, dum eller försöker att avsiktligt lura oss.

Olyckligtvis kan den här tendensen sprida sig till alla delar av vårt liv --- från idrott till relationer och från religion till politik.

Ignaz Semmelweis

Ett tragiskt exempel på det här är berättelsen om Ignaz Semmelweis, en ungersk läkare som praktiserade medicin i mitten på 1800-talet. Tidigt under sin karriär upptäckte dr. Semmelweis att 10 procent av kvinnorna som kom till hans klinik dog i barnsängsfeber, medan dödstalet vid en näraliggande klinik var mindre än 4 procent. Han bestämde sig för att ta reda på varför.

Efter att ha undersökt de båda klinikerna drog dr. Semmelweis slutsatsen att den enda tydliga skillnaden var att hans egen klinik var en undervisningsklinik, där döda kroppar undersöktes. Han såg läkare som gick direkt från att utföra obduktioner till att arbeta med förlossningar. Han drog slutsatsen att liken hade smittat händerna och orsakat den dödliga febern.

När han började rekommendera att läkarna tvättade händerna med en klorerad kalklösning möttes han likgiltigt och hånfullt. Han slutsatser motsade andra läkares ”sanningar”. En del av hans kolleger ansåg till och med att det var absurt att tro att en läkares händer kunde vara orena eller orsaka sjukdom.

Men Semmelweis envisades, och han införde regeln att läkarna på hans klinik skulle tvätta händerna innan de utförde förlossningar. Som följd av detta sjönk dödligheten genast med 90 procent. Semmelweis kände att han haft rätt och var säker på att hans rekommendation nu skulle följas av hela läkarkåren. Men han hade fel. Inte ens det här dramatiska resultatet räckte för att övertyga många av den tidens läkare.

Är det möjligt att veta sanningen?

Med sanningen är det så, att den existerar utan tro. Den är sann även om ingen tror på den.

Vi kan säga att väst är norr och norr är väst hela dagarna och till och med tro det av hela vårt hjärta, men om vi till exempel vill flyga från Quito i Ecuador till New York i Förenta staterna så finns det bara en riktning som för oss dit, och det är norr --- väst duger bara inte.

Det här är förstås bara en enkel flygarliknelse. Men det finns verkligen sådant som absolut sanning --- oangriplig, oföränderlig sanning.

Den här sanningen skiljer sig från tro. Den är annorlunda än hopp. Absolut sanning är oberoende av den allmänna opinionen eller popularitet. Omröstningar förändrar den inte. Inte ens ständigt stöd av kändisar kan förändra den.

Så hur kan vi hitta sanningen?

Jag tror att vår himmelske Fader gläds över sina barn när de använder sina gåvor och intellektuella förmågor till att uppriktigt söka sanningen. Genom seklerna har många visa män och kvinnor --- genom logik, resonemang, vetenskapliga upptäckter och faktiskt inspiration --- upptäckt sanningar. De här upptäckterna har berikat mänskligheten, förbättrat våra liv och inspirerat till glädje, förundran och vördnad.

Ändå blir det vi en gång trodde vi visste ständigt förbättrat, modifierat eller till och med motbevisat av företagsamma forskare som söker förstå sanningen.

Som vi alla vet är det svårt nog att få fram sanningen genom egna erfarenheter. För att göra saken värre har vi en motståndare, ”djävulen [som] går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka”.¹⁰

Satan är den store bedragaren som ”anklagar bröderna”¹¹, lögnernas fader,¹² som ständigt försöker bedra oss så att han kan få oss på fall.¹³

Motståndaren har många listiga knep för att hålla oss dödliga borta från sanningen. Han vädjar till vår känsla för tolerans och rättvisa och håller sanningen dold genom att hävda att en persons ”sanning” är lika giltig som någon annans.

Ibland lockar han oss att tro att det finns absolut sanning någonstans men att det är omöjligt för någon att känna till den.

Hos dem som redan omfattar sanningen är hans främsta strategi att så frön av tvivel. Han har till exempel fått många medlemmar att snava när de upptäcker information om kyrkan som verkar motsäga det de tidigare lärt sig.

Om du upplever något sådant, kom ihåg att det i informationens tidsålder finns många som skapar tvivel på vad som helst och allting, när som helst och överallt.

Du finner till och med de som fortfarande anser sig ha bevis för att jorden är platt, att månen är ett hologram och att vissa filmstjärnor i verkligheten är varelser från en annan planet. Och det är alltid bra att komma ihåg att bara för att något finns i tryck, finns på internet, upprepas ofta eller har mäktiga förespråkare, behöver det inte vara sant.

Ibland presenteras osanna anspråk eller information på ett sådant sätt att de förefaller helt trovärdiga. Men när du ställs inför information som står i strid med Guds uppenbarade ord så kom ihåg att de blinda männen i liknelsen om elefanten aldrig kunde rätt beskriva hela sanningen.

Vi vet helt enkelt inte allting --- vi ser inte allting. Det som verkar motsägelsefullt nu kan bli helt begripligt när vi söker efter och tar emot mera pålitlig information. Eftersom vi ser en gåtfull spegelbild måste vi lita på Herren, som ser allting klart.

Ja, vår värld är full av förvirring. Men till sist ska alla våra frågor besvaras. Allt vårt tvivel kommer att ersättas av förvissning. Och det beror på att det finns en källa till sanning som är fullständig, riktig och oförstörbar. Den källan är vår oändligt vise, allvetande himmelske Fader. Han känner sanningen som den varit, som den är och som den kommer att vara.¹⁴ ”Han förstår allting … Och han är över allting … Och allting är genom honom och av honom.”¹⁵

Vår kärleksfulle himmelske Fader erbjuder sin sanning till oss, sina dödliga barn.

Men vad är denna sanning?

Det är hans evangelium. Det är Jesu Kristi evangelium. Jesus Kristus är ”vägen, sanningen och livet”.¹⁶

Om vi bara har mod nog och tro till att vandra på hans väg, leder den oss till frid i hjärta och sinne, till varaktig mening med livet, till glädje i den här världen och lycka i den kommande världen. Frälsaren är ”inte långt borta från någon enda av oss”.¹⁷ Vi har hans löfte att om vi söker honom, ska vi finna honom.¹⁸

Vår skyldighet att söka sanningen

Men hur kan vi veta att den här ”sanningen” är olik annan sanning? Hur kan vi lita på den här ”sanningen”?

Inbjudan att lita på Herren befriar oss inte från ansvaret att själva söka kunskap. Detta är mer än en möjlighet, det är en skyldighet. Det är en av orsakerna till att vi sändes till den här jorden.

Sista dagars heliga ombes inte att blint acceptera allt de hör. Vi uppmuntras att tänka och upptäcka sanningen på egen hand. Vi förväntas begrunda, söka, bedöma och därigenom komma fram till en personlig kunskap om sanningen.

Brigham Young sade: "Jag är … rädd att detta folk litar så mycket på sina ledare att de inte själva frågar Gud om de är ledda av honom. Jag är rädd att de slår sig ned i ett tillstånd av självsäkerhet. … Må varje man och kvinna veta, genom viskningar från Guds ande till dem själva, huruvida deras ledare vandrar på de vägar som Gud föreskriver.”¹⁹

Vi söker efter sanningen varhelst vi kan finna den. Profeten Joseph Smith lärde att ”mormonism är sanning. Den första och fundamentala principen i vår heliga religion är att vi tror att vi har rätt att omfatta all sanning, varje sak som är sann, utan begränsningar eller … förhindrade av människors trosuppfattningar eller vidskepliga åsikter”.²⁰

Ja, vi har det eviga evangeliets fullhet, men det betyder inte att vi vet allt. Ja, en princip i det återställda evangeliet är att Gud ”ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting”.²¹

Återställelsen av Jesu Kristi evangelium skedde därför att en ung man med ödmjukt hjärta och vaket sinne sökte sanningen. Joseph studerade och handlade sedan därefter. Han upptäckte att om en människa brister i visdom kan hon fråga Gud, och då ska sanningen villigt ges till henne.²²

Återställelsens stora under var inte bara att den rättade till falska uppfattningar och förvrängda lärosatser --- men det gjorde den ju --- utan att den öppnade himlens förlåt och inledde ett ständigt flöde av nytt ljus och ny kunskap som fortsatt fram till vår tid.

Därför söker vi ständigt efter sanning i alla bra böcker och andra sunda källor. ”Finns det något som är dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt, så söker vi efter detta.”²³ På det sättet kan vi stå emot den ondes bedrägerier. På det sättet lär vi sanningen ”bud på bud, [rad på rad]”.²⁴ Och vi lär att intelligens håller sig till intelligens och att visdom tar emot visdom och sanning omfattar sanning.²⁵

Mina unga vänner, när ni accepterar ansvaret att söka efter sanningen med öppet sinne och ödmjukt hjärta, blir ni mer toleranta mot andra, mer villiga att lyssna, mer beredda att förstå, mer benägna att bygga upp i stället för att riva ner och mer villiga att gå dit Gud vill att ni ska gå.

Den Helige Anden --- vår vägvisare till all sanning

Tänk på den saken. Vi har faktiskt en kraftfull och pålitlig ledsagare i detta fortlöpande sökande efter sanning. Vem är det? Det är den Helige Anden. Vår himmelske Fader visste hur svårt det skulle bli för oss att genom allt det konkurrerande brus som omger oss urskilja sanningen i dödligheten. Han visste att vi skulle kunna se bara en del av sanningen, och han visste att Satan skulle försöka bedra oss. Därför gav han oss den Helige Andens himmelska gåva för att lysa upp våra sinnen, undervisa oss och vittna för oss om sanningen.

Den Helige Anden är en uppenbarare. Han är Hjälparen som undervisar oss om ”sanningen om allting, …som vet allt och har all makt i enlighet med visdom, barmhärtighet, sanning, rättvisa och dom”.²⁶

Den Helige Anden är en trygg och säker vägvisare som hjälper alla dödliga som söker Gud medan de seglar på de ofta upprörda vattnen av förvirring och motsägelser.

Vittnesbördet om sanningen från den Helige Anden är tillgänglig för alla, överallt, över hela jordklotet. Alla som söker efter sanningen, som utforskar den i sitt eget sinne²⁷ och som ”frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall [få veta]sanningen … genom den Helige Andens kraft”.²⁸

Och det finns dessutom den Helige Andens oerhörda gåva som kan fås av alla som gör sig värdiga genom dopet och genom att leva värdiga hans ständiga sällskap.

Ja, er kärleksfulle himmelske Fader lämnar er aldrig ensamma i dödligheten att vandra i mörkret. Ni behöver inte bli bedragna. Ni kan övervinna världens mörker och upptäcka gudomlig sanning.

Men några söker inte efter sanningen lika mycket som de söker stridigheter. De söker inte uppriktigt få veta. I stället önskar de strida med ord, glänsa med inbillad lärdom och på så sätt orsaka stridigheter. De bortser från eller förkastar aposteln Paulus råd till Timoteus: ”Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider.”²⁹

Som Jesu Kristi lärjungar vet vi att sådana stridigheter är oförenliga med den ande vi litar till när vi söker sanningen. Som Frälsaren varnade nephiterna: ”Ty sannerligen … säger jag er: Den som har en stridslysten ande är inte av mig utan av djävulen, som är fader till stridigheter”.³⁰

Om ni följer Anden leder ert eget sökande efter sanningen oundvikligen till Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, för han är ”vägen, sanningen och livet”.³¹ Det är kanske inte det mest bekväma sättet. Det är troligen också den väg som är minst trafikerad. Och det är en väg med berg att bestiga och strida floder att korsa. Men det är hans väg --- Frälsarens återlösande väg.

Jag tillägger mitt vittnesbörd såsom Herrens apostel att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son. Jag vet det med hela mitt hjärta och sinne. Jag vet det genom den Helige Andens vittnesbörd och kraft.

Jag ber er att inte spara någon möda i ert sökande efter att själva få veta denna sanning --- för denna sanning ska göra er fria.³²

Mina kära unga vänner, ni är Israels hopp. Vi älskar er. Herren känner er, han älskar er. Herren har stort förtroende för er. Han känner till era framgångar, han är medveten om era svårigheter och frågor i livet.

Det är min bön att ni ska söka sanningen ärligt och oförtröttligt, att ni ska längta efter att dricka ur all sannings källa, vars vatten är ljuvligt och rent, ”en källa, som flödar fram och ger evigt liv”.³³

Jag välsignar er med tillit till Herren och en djupt rotad önskan att rätt kunna skilja sanning från osanning --- nu och i hela ert liv. Det är min bön och min välsignelse, i Jesu Kristi heliga namn, amen.