37:2

Paneldiskussion

S&I:s årliga fortbildningsutsändning 2021

Tisdagen den 19 januari 2021

Broder Chad H Webb: Tack för att ni är här med mig. Det här är broder Rory Bigelow. Han är biträdande administratör för sådana verksamheter i kyrkans kontorsbyggnad som personalfrågor, ekonomi och fastigheter. Det här är Adam Smith, vår biträdande administratör över undervisningen, som arbetar med sådana avdelningar som utbildning, elevservice med mera.

Till att börja med vill jag ta en minut till att ge lite bakgrund och vår vision i fråga om det vi hoppas uppnå. Just nu i seminariet och institutet (S&I) gör vi ett enastående jobb med att uppfylla behoven hos många av våra nuvarande elever. Men verkligheten är den att de som närvarar vanligtvis är de som aktivt deltar och är hängivna medlemmar i kyrkan. Andra påverkas inte i stort sett, och sanningen är den att globalt sett minskar inskrivningarna i S&I-programmen.

Vårt största hopp är att vi ska kunna ändra på det. Vi hoppas att S&I kan få en viktigare roll när det gäller det trängande behovet att ”samla” en hel generation ungdomar och unga vuxna. Ni minns att president Nelson sa att Israels insamling är det viktigaste arbetet i världen. Det innefattar förstås missionsarbete och tempeltjänst, men president Nelson har sagt att det också innebär att vi bygger upp tro och vittnesbörd i hjärtat hos dem vi tjänar. Han sa att när vi gör något som hjälper någon att ingå och hålla sina förbund med Gud så samlar vi Israel.

Det bekymrar oss att vi förlorar en del av våra ungdomar och unga vuxna. I stället för att säga att någon är förlorad eller funnen talar skrifterna oftare om människor som skingrade och samlade. Det finns några som kämpar med sin tro. Men vi vet var de är. De är inte förlorade för oss. Men de har skingrats av världens inflytanden och kan ha tagit avstånd från oss. Vi har en enastående möjlighet och ett trängande behov att hjälpa till med att ”samla” den här delen av Israel.

Sättet vi gör det på är att skapa upplevelser som leder till omvändelse, relevans och tillhörighet, och att göra dessa upplevelser tillgängliga för så många som möjligt. Och vi gör det samtidigt som vi förblir trogna vårt ursprung. Vi är inte ute efter förändring bara för förändringens skull. Vi fortsätter att undervisa om evangeliet som det står i skrifterna, genom den Helige Andens kraft. Men för att skapa de här upplevelserna behöver vi göra några justeringar.

Vi behöver gå

från att prata och berätta till att engagera och inbjuda
från att säga till eleverna var de ska vara till att möta dem där de är
från att enbart hylla idealet till att också hedra kampen
från sociala aktiviteter till meningsfullt socialt umgänge
från fokusering på klasspoäng och examen till fokusering på andlig tillväxt och utveckling
från passiva elever som påverkas till aktiva deltagare som är redskap för den Helige Anden.

Vi ska träffa programadministratörer, våra seminarierektorer samt chefer och samordnare i institutet för att tydligare definiera undervisnings- och lärandeupplevelser, erbjuda utbildning och handledning och tillhandhålla statistik som hjälper oss veta om vi lyckas.

Utbildningen och resurserna ni får och förändringarna som sker kommer alla att göras med målet att samla in Israel – genom att skapa upplevelser som uppfyller behoven hos alla ungdomar och unga vuxna och genom att göra dem mer lättillgängliga. Vi ska fokusera på det här målet under åtminstone de kommande tre åren. Sedan utvärderar vi våra framsteg och gör ytterligare justeringar.

Min uppmaning till var och en av er är att förena er med president Nelson i det största arbetet på jorden – det trängande behovet och möjligheten att samla Israel, att samla dem som låter Gud råda i sitt liv. Enastående saker kommer att hända, till och med underverk. Vilken välsignelse det är att vara en del av det.

Så innan jag frågar er om några av förändringarna i seminariet och institutet – får jag bara fråga er: Vad är det som aldrig kommer att ändras?

Broder Rory Bigelow: Ja, en sak som jag tror kommer att förbli densamma är vår övergripande målsättning. Vi finns till för att hjälpa ungdomar och unga vuxna förstå och förlita sig på Jesu Kristi lärdomar och försoning. Vi vill hjälpa dem att kvalificera sig och förbereda sig för välsignelserna som väntar dem. Och det kommer aldrig att förändras. Vårt övergripande fokus ligger på dem, och vi kommer alltid att älska dem. De är betydelsefulla. Och vi vill hjälpa var och en av dem att få rätt upplevelse i seminariet och institutet.

Broder Adam Smith: Jag vill också tillägga att vi alltid kommer att ha fokus på elevernas behov, som du nämnde – att vi verkligen behöver vara medvetna om vad våra elever behöver i klassrummet, att skrifterna utgör kärnan i det vi gör för att tillgodose de behoven, och Frälsaren är det centrala i hela den upplevelsen.

Jag tror också att två andra saker som aldrig kommer att förändras är att vi alltid är lojala mot profetiska prioriteringar och den ledning vi får från profeter och apostlar. Och vi strävar alltid efter att ha med oss den Helige Anden i våra personliga liv, när vi förbereder oss och speciellt när vi är i klassrummet med eleverna.

Broder Webb: Tack för att du säger det. Jag tror att det verkligen är viktigt. De saker som är viktigast kommer aldrig att förändras. Kärnan i vilka vi är förändras aldrig.

På tal om det som förändras, den här utsändningen är annorlunda. Så vi gick från En kväll med en generalauktoritet vid den här tiden på året till den här globala fortbildningsutsändningen. Så kan någon av er berätta varför den ändringen har gjorts?

Broder Bigelow: Det finns många orsaker, men jag tror att två stora anledningar är viktiga att känna till. Och den första är att vi, under en lång tid – 1912, när vi startade Granite Seminary – har fokuserat mycket av vår utbildningscykel kring ett amerikanskt centriskt slag av akademisk kalender. År 1991 förändrades saker och ting för oss. År 1991 hade vi faktiskt fler institutelever utanför USA än vi hade i USA.

Så i och med att vi fortsätter växa internationellt var det helt enkelt inte hållbart för oss att fortsätta verksamheten utifrån en kalender som var baserad på USA:s akademiska kalender. Så det är en av anledningarna – en önskan att liksom byta i det avseendet till en kalender som är mer av en årskalender i stället för en akademisk kalender för det norra halvklotet.

Den andra saken – om jag får säga det också – jag tror att den andra saken är en förändring i vår filosofi och vårt förhållningssätt till utbildning. Under en lång tid vad det nästan som att vi sprang en kapplöpning med en stafettpinne. Huvudkontoret förberedde studier och prioriteringar, och sedan, på mötet för områdeschefer, räckte vi över stafettpinnen till områdescheferna. Och de i sin tur räckte därefter över den i sina områden i områdets utbildningsmöten.

Och nu ser vi mer på det som att det ska vara ett sådant möte som områdescheferna har, så att det handlar lika mycket om att rådgöra tillsammans och skapa en riktning tillsammans. Och att vi nu, genom att flytta vårt möte för områdeschefer från april till oktober, kan träffa dem i oktober och då vara förberedda för – precis som just nu, i januari – en fortbildningsutsändning för hela världen.

Broder Webb: Ni vet, det talar för en annan förändring. Vi har faktiskt ungefär hälften så många områdeschefer som vi en gång hade. Så de har blivit indragna i våra möten mer än de var förut. Och det gör sedan att behoven i vart och ett av områdena runtom i världen kan representeras bättre på dessa möten, och att kommunikationen kan flöda mer obehindrat, i andan av ett råd. Så jag tror att det är en viktig sak.

Okej, en annan förändring som många frågar om – och vi uppskattar verkligen allas villighet att anpassa sig till den här förändringen när vi går framåt med den nya kalendern för att följa årskalendern för Kom och följ mig i stället för en akademisk kalender i vår läroplan. Adam, vill du berätta om den förändringen?

Broder Smith: Ja, det gör jag gärna. Det var kring mars 2019 när vi bestämde oss för att ta det första steget mot att låta seminariets och institutets studiekurser följa Kom och följ mig. Jag tog med mig ett citat av äldste Clark som jag vill läsa upp ordagrant eftersom jag tycker det har sådan genomslagskraft.

När det tillkännagavs för världen sa äldste Clark: ”Herrens profet ställde sig upp på generalkonferensen och sa ’Vi behöver kyrkans hemcentrerade undervisning i evangeliekurser.’¹ Och eftersom han sa det förändrades allt.”

Så vi bestämde oss för att vi under hösten 2019 – som ni minns – skulle gå över till Nya testamentet, och i januari 2020 till Mormons bok. Kring hösten 2019 var det några håltimsseminarieprogram som kom till oss och frågade om de kunde testa något. De ville pröva att ha en tätare samkörning av undervisningen av seminariets läroplan med lässchemat för Kom och följ mig. Och vi tänkte att vi troligtvis kunde få veta riktigt intressanta saker, så vi lät dem göra det.

Och vi kallade in ett undersökningsteam som skulle prata med eleverna, föräldrarna, seminarielärarna och cheferna och jämföra deras resultat och deras upplevelse med de program som höll sig till den mer traditionella läroplanen på nio månader – och på så sätt vara trogen skriftboken men ändå följa seminariets läroplan enligt vår niomånaders-kalender.

Så, det vi fick veta av den här undersökningen var – jag tyckte det var riktigt inspirerande. Lite överraskande också. Det vi fick veta var att eleverna inte hade så mycket emot upprepningar. Vi upptäckte också att elevernas kunskap om skriftboken var densamma i båda fallen.

Det vi bekymrade oss för var att eleverna genom att följa kalendern för Kom och följ mig skulle missa vissa saker i ett seminarieklassrum på grund av sommar-, påsk- och höstlov. Men elevernas kunskap om skriftboken visade sig vara densamma.

Men det som var annorlunda var det som verkligen fångade vår uppmärksamhet. Det fanns en avsevärd – och den var verkligen statistiskt avsevärd – en avsevärd ökning av antalet elever som kom till lektionen redo att lära av lektionen den dagen – en avsevärd ökning av antalet elever som fällde meningsfulla kommentarer, som mer meningsfullt deltog i lektionen.

Och det jag tyckte var mest spännande var att det fanns en avsevärd ökning av antalet elever som läste sina skrifter hemma, utanför seminariet. Så när vi såg undersökningsresultaten och såg jämförelsen förstod vi verkligen att den här ändringen skulle gynna eleverna och att vi skulle berika familjerna. De underströk också något annat som äldste Clark ofta pratade med oss om när han var vår chef.

Han lärde oss att hjälpa eleverna få en djup läro- och omvändelseupplevelse när de är tillsammans med oss. Och anpassningen till Kom och följ mig tror jag bidrar till att lätta den här bördan av allt som ska och behöver täckas. Vi kommer alltid att hålla oss till skrifterna; de kommer alltid att stå i fokus. Med hjälp av Kom och följ mig kan vi gå igenom en skriftbok från början till slut. Men vi vet att vi inte kan täcka hela boken, så vi kan fokusera på elevernas behov, hjälpa dem att knyta an till Frälsaren, göra det i skrifterna och göra det genom den Helige Anden.

Men vi ville inte bortse ifrån att det finns ett problem här – att det i alla skolors kalendarier, överallt i världen, alltid finns ett lov då de inte går i skolan, som vanligen varar kring två eller tre månader. Det är två eller tre månader av innehåll i skrifterna som eleverna inte får på seminariet. Och som lärare i skrifterna finns det anledning att bli bekymrad.

Så där Nyckelläror alltid har varit viktiga sedan de introducerades, tror jag att det här kastar mer ljus på dem och ökar vikten av dem. Om lärarna fokuserar på att undervisa lektionen Nyckelläror varje vecka, oavsett hur skolkalendarierna ser ut runtom i världen, får eleverna med sig de allra mest centrala och viktiga delarna. Ibland tror jag att eftersom lärarna är så bra och vill täcka hela skriftblocket, kan Nyckelläror lämnas kvar till slutet ”när man har tid för det”, och vi har aldrig tid. Det finns så mycket att lära ut.

Och ibland kan Nyckelläror nästan ses som något perifert i förhållande till det som seminariet gör. Men i själva verket är Nyckelläror grundläggande i det vi gör. Det hjälper oss uppnå vår målsättning och det som profeterna har bett oss att göra. Så genom att fokusera på Nyckelläror kan vi egentligen ta itu med det där glappet av det som inte täcks av skolans kalender, och vi kan följa Kom och följ mig på ett sätt som gynnar elever och familjer.

Broder Webb: Jag minns när vi visade undersökningsresultaten för äldste Johnson och pratade om den här möjligheten. Från första början föredrog han att anpassa undervisningen till Kom och följ mig på grund av hur det gynnar familjer och anknyter till deras studier i hemmet. Men han var också mycket bekymrad, precis som vi, över glappen som skulle uppstå i vissa ämnen i vissa delar av världen på grund av skolornas lov. Undervisning kanske inte ges i seminariet om den sista veckan i Frälsarens liv, eller den första synen eller andra mycket viktiga händelser och principer i evangeliet.

Så som du sa, när vi diskuterade möjligheten att fokusera på lektionerna om Nyckelläror och inkludera dem, även om de missades under skolloven – och till och med skapa några sammanfattande lektioner, några broar för att hjälpa dem överbrygga glappen om de kommer tillbaka från ett lov och inte hoppar rakt in i kalendern för Kom och följ mig utan börjar med några överbryggande lektioner om det som de missat, och sedan fortsätter med lässchemat för Kom och följ mig – så kan vi få fördelarna du beskrev av att hålla oss till kalendern för Kom och följ mig, men också undanröja de bekymmer vi hade angående det som de kanske missar. Och sedan måste vi också lita på att familjer och enskilda som studerar dessa kapitel när de inte är tillsammans med oss får en bra upplevelse och genom den Helige Anden lär sig de saker de behöver lära sig. Så, hur som helst, det är en riktigt bra förklaring. Tack.

Något annat som många frågar om är förändringen i fråga om krav för läsuppgifter – från kravet att läsa kursens text till den dagliga vanan att studera skrifterna. Så vad kan du säga om det beslutet?

Broder Smith: Vi är alla medvetna om kraven för att genomföra seminariet och få seminariets examensdiplom, att vi antecknar närvaro och uppmanar dem att läsa kursens text. Och så har vi vår kunskapsutvärdering. Och vi håller på att göra en liten justering av krav för läsuppgifter från kravet att läsa igenom de fyra standardverken under den tid som de går i seminariet till att uppmana dem att ta för vana att studera skrifterna dagligen.

Vi tillbringar mycket tid med våra områdeschefer – även ett stort antal regionala områdeschefer – världen över och diskuterar vad vi verkligen vill ska hända i elevernas liv, sinnen och hjärtan till följd av deras upplevelser i både seminariet och institutet.

Och när vi pratade om seminarieupplevelsen och vad vi hoppas ska hända i elevens liv, pratade vi om att återvända till ett krav för läsuppgifter i seminariet. Men vi insåg att det vi verkligen ville betona, det som var av störst vikt, var vår förmåga att hjälpa eleverna att skapa en daglig vana som de skulle ha kvar hela livet.

Återigen har jag ett citat. Det här är från vår handbok Studera och undervisa om evangeliet, men jag tycker det sammanfattar allt så väl. Det står: ”Det finns få saker lärare kan göra för att utöva ett mer kraftfullt och varaktigt positivt inflytande på elevernas liv än att hjälpa dem lära sig älska skrifterna och att studera dem på daglig basis.”³ Så om vi vill att ett seminariediplom ska symbolisera en meningsfull, djup och omvändande upplevelse under fyra år, måste skriftstudier vara en del av det.

Och det finns många sätt att mäta elevernas engagemang i skrifterna, men vi ville fokusera på att mäta det som betyder mest, och det är att hjälpa eleverna skapa en vana av personliga dagliga skriftstudier. Så vi har låtit det här ledsagas av några riktigt bra resurser för ledare med ansvar för fortbildning som vi hoppas att lärare och dessa ledare får tillgång till. Eftersom de verkligen kompletterar kravet genom att hjälpa eleverna få färdigheter och sätta mål och lära sig hur de verkligen knyter an till sin himmelske Fader och sin Frälsare genom den Helige Anden i skrifterna. Men vi tror verkligen att det här kravet leder till det som betyder mest och som vi verkligen vill att ett diplom ska representera.

Broder Webb: Så vi uppmuntrar fortfarande till att läsa kursens text. Faktum är att kravet, eller förväntningen, på daglig läsning behöver finnas i studiekursen.

Så vi hoppas att alla seminarieelever fortfarande kommer att läsa studiekursen. Vi hoppas att de fortsätter sätta mål för att göra det meningsfullt, som du nämnde. Men kravet för kurspoäng kommer att vara 75 procent av de dagar som terminen består av. Vi kommer inte att definiera vad daglig läsning innebär. Men om de engagerar sig i kursens skriftstudier varje dag på något sätt, 75 procent av tiden, blir det en uppmuntran till att få den upplevelsen som en del av seminarietiden.

Broder Bigelow: Jag är verkligen glad att du nämnde att målet kan se olika ut och vårt önskade resultat för individer – att de går till skrifterna varje dag. I vissa delar av världen där vi har seminariet har de inte ens skrifterna i tryckt format så att de kan läsa dem. Så för att skapa en måttstock som passar hela världen – med det här kan vi göra det. Det gör att vi kan säga: ”Vi vill att du förbättrar din relation med din himmelske Fader genom ordet.” Och det sker genom en daglig vana att studera Guds ord.

Broder Webb: Så ta tillfället i akt varje dag att höra hans röst.

Broder Bigelow: Exakt.

Broder Webb: Det utökar också tilliten till lärarna, eller hur? Att arbeta individuellt med eleverna för att utforma deras upplevelse enligt deras behov och förmågor. Och vi litar på er. Och det är därför vi inte definierar vad det innebär mer än vad vi gjort.

Broder Bigelow: Exakt.

Broder Webb: Tack. Så de här förändringarna i kursen har förstås redan tillkännagivits och trätt i kraft, och vi uppskattar alla era ansträngningar att tillämpa dem på bästa möjliga sätt till glädje och nytta för eleverna. En annan förändring, eller kanske elefanten i rummet, är pandemin, och det som har hänt de senaste månaderna i våra klassrum med så många avbrott och förändringar med undervisning online och andra förändringar som har skett på grund av pandemin. Rory, vad skulle du säga att vi lärt oss av pandemin, och vilka förändringar går vi vidare med på grund av den?

Broder Bigelow: Jag tänker först och främst – och du nämnde det i dina inledande ord i dag – att vi har insett att vi har underbara människor som arbetar och tjänar med oss. Och om man lägger till kyrkans skolor och alla missionärer och kallade lärare samt heltidsanställda och deltidsanställda, rör det sig om uppemot drygt 60 000 personer världen över. Och de är mycket, mycket bra. Men jag tror att det som hänt i och med pandemin är att det liksom skapat lite av en tankeställare för oss om en del färdigheter vi kanske inte hade.

Med risk för att bli personlig så kallades min hustru och jag för ungefär sju år sedan att tjäna som missionsledare i Brasilien. Och vi åkte ner efter att ha studerat portugisiska. Jag undervisade på spanska som ung missionär, så det var ett nytt språk för oss, och vi tyckte att vi kunde prata portugisiska till en viss grad.

Jag minns den allra första dagen, hur vi anlände till missionen och den avgående missionspresidenten tog oss till hemmet. Fastighetschefen var där, och när vi gick in i köket sa han: ”Hörni, ni kommer att behöva beställa vatten.” Han lade handen på vattenkannan där och sa: ”Ni kommer att behöva skaffa en ny vattenflaska.” Och jag drabbades av panik, för jag insåg att jag inte visste hur man sa vattenflaska på portugisiska. Jag menar, jag hade lärt mig andra saker. Vi studerade. Vi trodde vi förstod. Och jag sa till honom: ”Kan du göra det åt mig? Vill du göra det? Och han svarade: ”Visst.”

Det han inte såg var att medan han ringde samtalet så vände jag mig bort från honom och tog fram ett kort och skrev ner ordagrant hur man beställer vatten. Och jag tänkte, ni vet, min familj – vi kommer att dö om två veckor för jag kanske inte får något vatten.

Den upplevelsen var ett ögonblick av klarhet som visade mig att jag inte visste det jag trodde att jag visste. Och jag tror att pandemin har gjort det här med oss. Vår nivå eller vår kunnighet, vår kunskapsnivå om religionsutbildning online, är inte vad den behöver vara. Och somliga har anpassat sig snabbt, och uppsättningen av färdigheter var bara medfödd, den fanns naturligt hos dem, och de har kunnat göra det. Det har kanske inte alla kunnat.

Så jag tror att något vi lärt oss, och som vi behöver fortsätta med, är att utrusta oss med färdigheter – det är kanske det rätta sättet att uttrycka det på. Vi behöver hitta sätt att förbättra vår förmåga.

Du nämnde något i dina inledande ord. Jag nämner det om och om igen, men jag anser att det här verkligen är viktigt. Från äldste Clark, när han sa: ”Oavsett … vilken grad av lydnad, hopp eller kristuslik kärlek vi har, vilken nivå av professionella färdigheter och förmågor vi har uppnått, så räcker det inte till för det verk som ligger framför oss.”⁴

Och en av de saker jag tror att pandemin medfört för mig personligen är en djup önskan att förbättra mig, att se till att jag når upp till förväntningarna, de växande förväntningarna, som Herren har i den här mycket annorlunda världen som vi lever i just nu. Så vad kommer den att göra online? Jag vet inte. Adam, vad kommer den att göra med vår undervisning online? Jag antar att du är bättre rustad att svara på den frågan.

Broder Smith: Ja, jag upprepar det du har sagt. Jag tror att vi har lärt oss två livsviktiga saker av pandemin som vi kommer att använda när vi går vidare. En av dem, som du nämnde, är att vi arbetar med de bästa människorna. Våra heltidslärare, våra volontärer, de är så villiga, underbara och hängivna. De hamnade verkligen i en svår position och har gjort fantastiskt bra ifrån sig.

Vi fick också lärt oss om möjligheter till förbättring. Och jag tror att vi har lärt oss mer om vilka frågor vi behöver ställa för att lära oss det vi behöver lära oss.

Något vi har gjort i kyrkans kontorsbyggnad är att vi har organiserat en avdelning för verksamhetsledning av digitalt lärande. Det är en avdelning bestående av personer med expertis som hjälper oss bli bättre på att erbjuda seminariet och institutet online. Orsaken till att vi kallat det verksamhetsledning av digitalt lärande är att ordet online kan betyda så många olika saker. Och det vi egentligen menar är olika typer av undervisning på distans med hjälp av teknik – det kan vara hybridundervisning, videokonferens eller asynkron undervisning – det finns många sätt att se det på.

Men jag tror att det vi lärt oss är vilka frågor vi behöver ställa. Och vi har börjat ställa dessa frågor så att vi kan bygga resurser och en infrastruktur och ett program för att stötta det som ska vara ett expanderande digitalt utbud av både seminarie- och institutklasser.

När covid försvinner, vilket vi alla hoppas sker förr än senare, kommer efterfrågan säkerligen inte att vara lika hög, men den blir högre än förut eftersom vi faktiskt har nått en del elever som vi inte nått förut. Vi har kunnat vara till välsignelse för enskilda och familjer vi inte kunnat hjälpa tidigare eftersom vi på sätt och vis tvingades erbjuda detta slags utbud, och nu ser vi nyttan av det. Nu vet vi vilka frågor vi ska ställa för att bli bättre, och vi gör riktigt samstämmiga ansträngningar att få dessa svar. Så jag tror att riktigt spännande saker är på gång.

Broder Webb: En del har frågat: ”Kommer vi någonsin till en punkt där vi faktiskt har en personalstyrka med uppdrag att verka online?” Och jag vill bara säga att vi fortfarande brottas med dessa frågor. Det är mycket möjligt att dagen kommer då det finns seminarielärare som arbetar på heltid med att enbart undervisa online. Men det är också sant att vi alla behöver ha den grundläggande kunskapen om hur man effektivt undervisar online. Vi kan alla vid någon tidpunkt kallas att göra det. Och när det händer vill vi förstås göra så bra ifrån oss som vi kan. Vi har sett en del lärare som har gjort det anmärkningsvärt bra. Vi har sett lärare som har fått fyra gånger fler elever att skriva in sig på institutet eftersom de har lyckats så bra med undervisningen online. Så det som är viktigare än organisationsstrukturen är – kan vi lära oss de nödvändiga färdigheterna för att effektivt kunna erbjuda utbildning online och verkligen vara till välsignelse för andra genom den formen av undervisning?

Och när vi lär oss mer om det ska vi undervisa om mer av det vid fortbildningstillfällen så att andra kan göra sitt allra bästa för att erbjuda effektiv religionsundervisning. Så jag tycker de här kommentarerna är jättebra. Tack.

Broder Bigelow: Den här anpassningen med utbildning online, jag tror inte att det innebär ett storskaligt avsteg från det vi gjort tidigare. Men vi behöver anpassa oss, kanske till och med anställa fler deltidslärare i institutet och deltidslärare i seminariet. På nätet erbjuds en möjligheter för att undervisa som inte kräver alltför stora ansträngningar.

Broder Webb: Men ingen kommer att tvingas in i de här förändringarna. Vi ska bara göra de här anpassningarna under det att vi går framåt och nya möjligheter dyker upp. En av anledningarna till det ska jag bara nämna kort. Vi har ett ökande antal kvinnor i arbetsstyrkan. Och vi är så tacksamma för deras bidrag. Och några av dem, på grund av omständigheter i familjen, väljer att undervisa på deltid eller undervisa online av någon anledning.

Det är också sant att i och med att vi haft fler kvinnor i arbetsstyrkan har möjligheter till ledarskap för dem ökat. Jag vill bara nämna att vi har tio avdelningschefer i kyrkans kontorsbyggnad och tre av dem är nu kvinnor. Och de utsågs eller anställdes inte i de tjänsterna för att de var kvinnor. De var de mest kvalificerade kandidaterna för de tjänsterna och kommer med otroliga bidrag till det arbete vi utför.

Men det är bara ett exempel, i och med att vår organisation växer, på vad som händer med regionchefer så väl som utbildningspersonal, eller programadministratörer. Och jag vill också nämna det för dem eftersom det innebär en förändring i vår arbetsstyrka, och vi behöver vara medvetna om det. Och de som är programadministratörer behöver vara mer medvetna om olika perspektiv och rådgöra tillsammans och hämta kraft från andras erfarenhet och dra nytta av deras perspektiv.

Jag tror helt enkelt att det är något vi behöver vara medvetna om för att främja en mer mångfaldig arbetsstyrka. Och jag vet att det här är specifikt för just anställda, men det gäller även en värld full av lärare, män och kvinnor, från alla möjliga bakgrunder, som kallats som lärare, som har så mycket att erbjuda att vi behöver lyssna till och förstå deras perspektiv och deras erfarenhet så att vi kan vara till hjälp för eleverna i vår organisation.

Broder Bigelow: Många är kanske inte medvetna om det här, men vi har börjat skapa fältteam. Det innebär att vi kan ha folk som skriver läroplaner över hela världen, och enskilda och team som bedriver undervisning, kanske från olika delar av världen. Det gör att vi får en mycket större insyn i vad som händer i världen i stället för bara lite insyn.

Broder Webb: Tack. Adam, kan vi gå tillbaka till dig? Mycket har hänt med Innovativt institut. Många är intresserade av det och har bidragit till den satsningen. Vad har du att säga för att uppdatera oss om Innovativt institut?

Broder Smith: Vi har verkligen avsatt mycket tid och resurser och massor av underbara institutföreståndare och institutlärare till det, och vi har tittat på sådant som att förändra den fysiska miljön eller erbjuda nya kurser, eller bara anpassa kurstitlar. Och allt det här är jättebra. Jag tror att det kanske viktigaste som vi gör är att vi lyssnar på våra institutelever, speciellt med fokus på att lyssna på de elever som skulle kunna vara med oss men inte är det. Kanske kom de en gång men återvände aldrig, eller kanske har de inte kommit till institutet alls än. Därför fokuserar vi verkligen på att lyssna på dem.

Men jag tror att den allra viktigaste innovationen vi kan göra är att anpassa vårt sätt att undervisa lite. Som du sa, Rory, handlar det inte om en fullskalig förändring. Det handlar bara om små förändringar i sådant vi ofta gör. Och jag tror, broder Webb, ditt tal till oss i juni förra året när du betonade vikten av att skapa klassrum för omvändelse, uppenbarelse och samhörighet – det är egentligen så institutet innoveras.

Jag vill faktiskt berätta om något jag fick höra från en områdeschef för en institutlärare. Han höll på att förbereda sig för att hålla sin första lektion på Zoom i kursen Den eviga familjen. Och som en förberedelse bad han var och en av eleverna att göra en liten videopresentation av sig själv.

Och en av hans manliga elever bestämde sig för att presentera sig för institutklassen som homosexuell och berättade att han kämpat med en del frågor angående kyrkans hållning till familj och äktenskap. Och den här läraren visste att han skulle undervisa om läran och principerna angående familjen. Så han bestämde sig för att verkligen tänka till och be om det. Han var helt uppriktig när han pratade med den unge mannen och sa att han ville att institutets klassrum inte bara skulle vara en plats där han undervisade tydligt om läran och förmedlade profeternas och apostlarnas undervisning, utan också en plats där eleverna kunde känna sig trygga och inte dömda, där de kunde berätta om sina bekymmer, problem och frågor.

Eftersom läraren räckte ut en hand mot den här unge mannen kunde han berätta för sin lärare att han hade tänkt att bara vara tyst under hela lektionen eftersom han vanligtvis är det. När någon i något sammanhang i kyrkan börjar undervisa om familjen, brukar han stänga av och vara tyst. Men eftersom den här läraren pratade med eleven på det sättet bestämde eleven sig för att komma till lektionerna och engagera sig. Och klassen fick verkligen en underbar upplevelse eftersom den här unge mannen var så bra på att bidra, och hans bekymmer och frågor hjälpte verkligen till att underlätta en meningsfull diskussion eftersom den skedde i en atmosfär av tro där sanning lärdes ut och där sanna, ärliga och uppriktiga frågor kunde ställas.

Efter upplevelsen i klassrummet skrev eleven det här meddelandet till läraren, som jag fick ta del av. Och jag tycker att det verkligen visar vad vi faktiskt behöver göra för att innovera institutet. Han sa så här:

”Jag vill bara tacka dig för hur lektionen blev. Jag var lite nervös och jag ville inte säga något, men mot slutet var det nära att jag nästan ropade ’tack’. Den lektionen var fantastisk. Jag jämför den med en lektion jag var med på efter att jag kommit ut som homosexuell för en seminarielärare på high school. Han visade sitt stöd efter att jag berättat för honom vad som hände mig under en annan lektion. Hans lektion och din lektion var fulla av kärlek och stöd och liksom bara förändrade hela mitt liv. Jag har en större önskan att stanna kvar i evangeliet och känner en ny förpliktelse att göra mitt bästa för att följa det här mönstret. Den är livsförändrande. Tack. Och tack för att du besvarade mina frågor och ville lära känna mig och för att du är så stöttande. Jag skrev ner mina känslor kring allt eftersom jag kände Anden … väldigt mycket. Jag skrev i min skriftdagbok att jag var så tacksam och så fylld av glädje. Jag fäller glädjetårar just nu. Tack så mycket, din bror och Guds son.”

Vi ser hur den här läraren skapade ett meningsfullt band till en elev, på ett sätt som gav eleven hopp och mod att komma till Frälsaren och fortsätta på sin förbundsstig. Och det skedde för att den här lärarens klassrum nu är en plats för omvändelse, uppenbarelse och gemenskap.

Broder Webb: Jag tycker om sättet du besvarade frågan på. Vi kommer att arbeta på miljöförändringar, kursplaneringar och alla möjliga saker. Och i och med att man hittar nya praktiska sätt att innovera institutet i avsikt att inbjuda fler elever som inte deltar just nu. Och sedan, när de kommer, att de ska få en sådan upplevelse, som håller dem kvar och får dem att knyta an till sin himmelske Fader – just detta är anledningen till hela det här initiativet, så tack.

Låt mig bara få ställa en sista fråga som ni båda får svara på. Vi har pratat om många saker som många redan är medvetna om, men något som de kanske inte känner till är några förändringar som kommer i en handbok – en handbok om undervisning och lärande – och andra saker som förknippas med den undervisning som ska slås ihop med våra nya handböcker. Så vad skulle ni berätta för dem om de nya saker som kommer med avseende på vår utbildning?

Broder Smith: Vi ökar verkligen våra ansträngningar att fokusera, förenkla och förena. Och vi är glada över en möjlighet vi får att samarbeta med Söndagsskolans generalpresidentskap i avdelningen för prästadömet och familjen om en enda handbok för lärare i kyrkan. Undervisa på Frälsarens sätt och Studera och undervisa om evangeliet ska slås samman och förenklas, förtydligas och förenas för att verkligen ge oss en klar definition av undervisning, hur en klassrumsupplevelse bör vara, vad en elev bör få uppleva i vår närvaro. Den kommer att vara allmängiltig för kallade lärare och seminarie- och institutlärare.

Så för att underlätta det här har vi börjat utforma ett bibliotek för utbildningsresurser, så när en lärare läser en definition av en färdighet vet de sedan att det finns en plats att gå till där den färdigheten kan exemplifieras och förklaras, där de kan få utbildning i den och uppmanas att öva på och tillämpa den. Så vi hoppas verkligen kunna hjälpa våra lärare identifiera en färdighet som de vill förbättra och ha resurser för att förbättra den. Och i samband med det vill vi verkligen hitta sätt att mäta – gör vi det vi hoppas åstadkomma? Uppnår vi vår målsättning med de här unga människorna?

Och vi håller på att titta på några effektiva och meningsfulla sätt för läraren att mäta och utvärdera sig själv, att förbättra hur lärarna får hjälp av studieledare som kan komma in och hjälpa dem växa, utvecklas och bli bättre, och även fråga våra elever vad de upplever och vad som egentligen händer i deras liv. Och vi hoppas att allt det här kan göras i en anda av uppmuntran, framåtskridande och tillväxt och helt enkelt som en möjlighet för oss att använda de resurser som finns tillgängliga för att bli bättre lärare.

Vi vet alla att vi lever i dagarna före Frälsarens andra ankomst, och ungdomarna som kommer in i våra klassrum är bland de bästa som den här världen någonsin sett. Och vi behöver vara bra eftersom de är så bra. Så därför vill vi bara bli bättre.

Broder Bigelow: Jag tycker det är intressant, det som Adam tog upp: Kan vi definiera vad det är som vi hoppas ska hända? Kan vi utbilda oss så att vi når upp till denna förväntan? Och den här mätningen är nödvändig. Vi har även diskuterat sätt att visa upp mätresultat och sedan sätta upp några mål baserade på var de är och var de skulle vilja vara.

Broder Webb: När vi talar om prestationshantering och annat, och vi gör det till en professionell term, tänker folk: Nu undervisar jag om evangeliet och det gör mig nervös. Ni älskar era elever. Ni vill vara till välsignelse för dem. Så ni har någon vid er sida som hjälper er i den utvecklingen, i er önskan att vara till välsignelse för eleverna och vara en återspegling av det som händer i klassrummet, och som hjälper er i er önskan att gå framåt och hjälpa eleverna – inte för att ni vill vara perfekta lärare utan för att ni vill skapa den bästa upplevelsen för era elever.

Jag tror att det här är en riktigt spännande grej, och jag tror ni ser det – när ni ser vad som är på väg, med handboken, med biblioteket med utbildningsresurser, och även med det vi kallar mätresultat – allt det här är verkligen positivt och en grej som hjälper och som jag tror kommer att vara spännande för er att se. Det är i alla fall förhoppningen, eller hur?

Broder Webb: Ja.

Broder Webb: Så, ville du säga innan jag avslutar –

Broder Bigelow: Ja, en annan aspekt som jag tror är avgörande, och det är det här. Vi fokuserar ofta på undervisning och förbättrad undervisning och försummar ledarskapsbiten eller den administrativa biten av att vara seminarierektor, samordnare, regionchef, områdeschef eller vilken position det nu må vara. Och vi försöker att inte försumma det nu. Så vi har fokuserat på tanken att erbjuda ett rolldokument som hjälper en rektor veta vad som förväntas. Så när vi talar om mätresultat så handlar det inte bara om mätningar av undervisning, utan mätresultat av ert ledarskap. Så när jag tillfrågades om att bli rektor för några år sedan skulle jag ha välkomnat det som vi pratar om.

Om jag kunde ge de anställda, de enskilda i min personalgrupp, de administrativa assistenterna – exempelvis: ”Hjälp mig veta hur det går för mig” baserat på en måttstock, ”och hjälp mig veta vad jag kan göra bättre”. Jag vill vara den bästa ledaren jag någonsin kan bli, och det enda sätt jag kan bli det på är genom att veta var jag befinner mig, var jag behöver vara och vad jag kan göra för att komma dit. Så allt vi har pratat om handlar om att hjälpa fler ungdomar och unga vuxna att få en jättebra upplevelse, och det gäller även mitt ledarskap.

Broder Webb: Det är viktigt att notera att några av de här justeringarna kommer att ske ganska snabbt – under de kommande månaderna – och andra tar mer tid.

Tack. Så, innan vi avslutar den här delen av utsändningen skulle jag bara vilja säga en sak till om förändring i allmänhet. Vi kan skapa alla nya program och resurser i världen, men ingen av dem kommer egentligen att ha någon betydelse och ingen av dem kommer att lyckas om vi inte är förenade och om vi inte är i samklang med vår himmelske Faders vilja. Det kommer att kräva det allra bästa av det vi har att erbjuda. Det kommer att kräva att vi låter Gud råda i våra liv. Det kommer att kräva att vi är villiga att omfamna och glatt bemöta förändringar. För att ha kraften att förändra andra måste vi undervisa och vittna utifrån våra förändrade hjärtan.

Må vi förena våra hjärtan i fullt engagemang i Kristi sak. Och må vi mer fullständigt förlita oss på honom. När vi gör det kan vi anpassa oss till vilka förändringar som än sker. Den Helige Anden hjälper oss att se och förändra saker som vi behöver för att förändras i våra personliga liv och i vår undervisning. Och vi får för egen del uppleva att vår Gud är en undrens Gud. I Jesu Kristi namn, amen.