Undervisa om sanning med kärlekens språk
S&I:s årliga fortbildningsutsändning 2021
Tisdagen den 19 januari 2021
Systrar och bröder, det här har varit ett fantastiskt tillfälle att få lyssna och lära! Jag vet inte hur många av er som har deltagit i mötet, men låt mig uttrycka min djupa tacksamhet för var och en av de nästan 56 000 kallade seminarie- och institutlärarna och de fler än 2 200 lärare som anställts av KUV och undervisar den här oerhört viktiga gruppen – det uppväxande släktet! Tack vare ert helgade tjänande och era hjältemodiga ansträngningar väljer många av våra värdefulla ungdomar och unga vuxna att förbli trofasta och stanna kvar på förbundsstigen. De andliga anvisningar och upplevelser ni ger dem är så oerhört viktiga när de utvecklar sina vittnesbörd. Och jag ger ett särskilt erkännande och beröm till er obesjungna hjältar – lärarnas äkta hälfter. Utan ert orubbliga känslomässiga och andliga stöd där hemma skulle det här arbetat inte fungera. Så ett enormt tack till var och en av er, från djupet, mitten och toppen av mitt hjärta!
I början av ett helt nytt år – som vi alla hoppas ska medföra en fläkt av optimism eller kanske bara en lättnadens suck efter förra året – är det bra att se på det vi gör med nya ögon. Vi vill naturligtvis alla vara professionella i det vi gör, men mest av allt vill vi få till stånd en positiv förändring i våra elevers liv.
När ni arbetar med det uppväxande släktet vill ni hjälpa dem förstå sitt gudomliga ursprung, sitt syfte på jorden och vem de kan bli. Er djupaste önskan är att hjälpa dem uppnå sin gudomliga potential. Det officiellt uttalade syftet med seminariet och institutet är att hjälpa elever lära sig om samt förlita sig på Jesu Kristi lärdomar och försoning och förbereda dem för templets prästadömsförrättningar och för evigt liv. När ni ägnar er åt att uppfylla dessa syften förser ni dem med skydd mot ”motståndarens … brinnande pilar”1 och stärker dem så att de kan bli trofasta sista dagars heliga som ser fram emot Frälsarens ankomst. Ni hjälper dem förbereda sig för sina framtida roller i familjen, kyrkan och samhället som rättfärdiga ledare och goda föredömen.
När jag funderade på vilka ämnen som skulle kunna vara till hjälp idag tänkte jag på de otroliga välsignelserna av att anpassa seminariets studiematerial efter Kom och följ mig och styrkan det kan ge ungdomarna och deras familjer. Jag tänkte på de unga vuxna som bor hemifrån och hur ”hemcentrerade” evangeliestudiemetoder på institutet kan tillämpas på dem. Och jag tänkte på hur man kan göra undervisningen relevant för ungdomar och unga vuxna. Efter att ha funderat avgjorde jag att ni genom att söka egen uppenbarelse och rådgöra med andra lärare och administratörer kan hitta svaren på ovanstående frågor.
Jag skulle i stället vilja fokusera på några principer. De principer jag vill tala om hör till kategorin ”det jag önskar att jag visste när jag var seminarielärare”. Att tjäna som lärare under tidigt morgonseminarium i sex års tid var en härlig möjlighet och välsignelse. Församlingen som jag undervisade i hade en stor elevgrupp som gick på tio olika high schools. De var utspridda på olika platser men förenade i kamratskap. Jag önskar att jag kunde säga att jag var en enastående lärare, men det jag kan säga är att jag lärde mig några saker under de åren och jag vill berätta om två av dem för er.
Den första principen jag lärde mig är att ge eleverna andligt ”kött”. Dagens ungdomar och unga vuxna behöver evangeliets andliga ”kött” för att kunna besvara de svåra frågor som uppstår och hjälpa dem motstå de påtryckningar som kan föra dem bort från förbundsstigen. De klarar det. De behöver det! Vi måste ta oss tid för bön och förberedelse – inte bara av lektionsmaterialet – men också ta oss tid att lära känna eleverna så att vi kan förstå vad de behöver och sedan veta vad vi ska använda av det vi har förberett. Vi kan besvara kallet: ”För jag var hungrig och ni gav mig att äta.”2 Låt mig ge några exempel.
När jag deltog i seminariet som tonåring på östkusten i USA var församlingens medlemmar utspridda över ett stort geografiskt område. Det fanns bara två andra elever i min stora high school som var medlemmar i kyrkan, förutom mina systrar. Det negativa inflytandet i samhället var enormt. Det var en tid av tumultartade och splittrande händelser med oroligheter i städerna som förvärrades av konflikter med myndighetspersoner, omfattande rasupplopp, krig på andra sidan jordklotet och krigsprotester hemmavid. Livsstilen ”fri kärlek”, fri användning av marijuana och personlighetsförändrande droger skapade en atmosfär som hyllade individualism och uppmanade till övergivandet av moraliska värderingar. Politiska mord och enorma meningsskiljaktigheter om hur regeringen skulle fungera delade upp människor i våldsamt konkurrerande åsiktsläger. Det turbulenta årtiondet fick äntligen ett positivt avslut när den första människan landade på månen.3 Liknar något av det här den sociala miljö som våra ungdomar och unga vuxna ställs inför i dag?
För mig var high school en början på upptäckter och valmöjligheter i en värld som var större än mitt hem och min familj. Jag utsattes för många världsliga filosofier och började ifrågasätta sanningshalten i det som mina trofasta föräldrar och kyrkans lärare hade undervisat mig om under min uppväxt. Min första seminarielärare var syster Thomander, en gråhårig, bestämd kvinna med en bred erfarenhet av kyrkan och ett mäktigt vittnesbörd om evangeliet. Hon utmanade oss att läsa hela Mormons bok det året och att komma förberedda varje dag så att vi kunde prata om det vi hade läst.
Syster Thomanders eftertänksamma, inspirerade undervisning om läran påverkade mitt vittnesbörd enormt mycket. Jag visste utan tvekan att hon visste att kyrkan var sann, eftersom hon kom väl förberedd att tydligt förklara de verser vi läste och vittnade om de sanningarna. Det var uppenbart att hon ägnade tid åt att förbereda det hon ansåg skulle ha störst inverkan på oss. Jag minns inte att det var lekar, fester eller fika, men jag minns att jag blev andligt utmanad och upplyft och fick andlig näring varje dag. Det var inte exceptionella lektioner varje gång, men varje dag gav bekräftelse och försäkran eftersom hon besvarade elevernas uppriktiga frågor med tålamod och uppmuntran. Hennes rättframma uppmaningar och höga förväntningar gjorde gränslös skillnad i mitt liv. Syster Thomander är en av de personer jag vill träffa och tacka när jag kommer till andra sidan slöjan!
Jag jämför det året med ett annat när jag var i en äldre klass. Seminarieläraren var rolig och vänlig, men underligt nog fick jag ingen direkt kontakt. Veckorna gick medan han undervisade från materialet på ett väldigt avslappnat sätt. Det var uppenbart att eleverna inte tog honom på allvar. De äldre tjejerna filade naglarna där de satt längst bak medan killarna skämtade med varandra och resten av oss skickade lappar till varandra som underhållning. Även om vi var rätt säkra på att han hade ett vittnesbörd om evangeliet, eftersom han var återvänd missionär, så lärde vi oss att inte ställa några doktrinära frågor eftersom hans svar ofta var svävande eller rutinmässiga, och vi var inte säkra på om han kunde eller skulle besvara dem. Seminariet tjänade ett socialt syfte som var viktigt, men det var ingen andlig upplevelse.
Ni känner till Paulus fråga i 1 Korintierbrevet: ”Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?”4 Som lärare för det uppväxande släktet måste vi ”ge en tydlig signal”. På Gamla testamentets tid var trumpeten en shofar, ett bockhorn, som har ett enkelt, omisskännligt ljud. Det användes för att kalla Herrens folk att samlas till gudsdyrkan, för att varna för kommande fara och för att signalera instruktioner i krigstid. I forntida strider skapade krigets oljud och oväsen kaos. Om ledaren inte kunde kommunicera tydligt med sina trupper stod härarna inför en säker förlust. Och det var så den ”tydliga signalen” uppfanns. Varje soldat tränades att känna igen ljudet, så även när det rådde förvirring skulle alla veta om de skulle rycka framåt eller dra sig tillbaka, attackera på vänster eller höger sida.5
Syster Thomander var den tydliga signalen för mig. Vi måste vara den signalen, den pålitliga, bekräftande, eviga sanningens röst mitt bland världens snabba och ständigt föränderliga värderingar. Vi måste berätta sanningen för våra elever och hjälpa dem förstå varför lika mycket som vad. Vi kan göra det ”med mildhet och med ödmjukhet”6, men vi måste göra det. Som en seminarielärare uttryckte det: ”Vi bölar inte med basunen i någons öra, men inte heller framför vi dess budskap försiktigt och tveksamt. I stället bör signalen ljuda vackert, säkert och starkt.”7 När jag undervisade en egen seminarieklass lärde jag mig att ungdomar visst tyckte om att ha roliga inlärningsaktiviteter och behövde det sociala umgänget med sina jämnåriga, men de behövde också riktiga svar på evangeliefrågor och praktiska förslag på hur de kunde tillämpa evangelieprinciper på sina egna liv.
Den andra principen som jag insåg är grundläggande var att få kontakt genom uppriktig omtanke. Hur får vi då kontakt med våra elever på lämpliga och betydelsefulla sätt? Språket kan definitivt göra skillnad. Om jag till exempel försöker tala kekchi med elever som bara förstår tagalog kommer jag inte att få fram mitt budskap. Det finns tack och lov två internationella språk som alla ungdomar och unga vuxna förstår: Andens språk och kärlekens språk.
Det första språket, Andens språk, förstås av alla som söker sanningen. Som äldste Joseph B. Wirthlin sa: ”Det finns inga språkbarriärer i kyrkan. Det finns en mäktig kraft som överträffar kraften i de budskap som överförs endast genom ord, och det är kraften i de budskap som överförs av Anden till våra hjärtan. … Oavsett språk eller dialekt är den en universell budbärare till varje hjärta som är i samklang.”8
Anden talar från ett hjärta till ett annat. Som Paulus påminde de heliga i Rom: ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”9 När vi söker efter, lyssnar till och följer den Helige Andens maningar får vi inspiration om hur vi kan prata med våra elever genom Anden på ett sätt som de förstår. God förberedelse och användning av det lektionsmaterial som inspirerade kursplansutvecklare skapat hjälper oss att förbli fast förankrade i den grundläggande läran, vilken vi vet har störst kraft att förändra hjärtan och liv. Allra viktigast är att söka personlig uppenbarelse om vad vi ska undervisa om och hur vi undervisar om det vi har förberett. Andens språk säger mycket mer än vi kan ge uttryck för.
Det andra språket som hjälper oss att få kontakt med eleverna är kärlekens språk. Eftersom kärlek också har ett gudomligt ursprung talar den också från ett hjärta till ett annat. Aposteln Johannes, ett ögonvittne till Frälsaren, gav följande enkla sanning: ”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”10 Detsamma gäller relationer mellan människor. Ni har hört talesättet att ”människor bryr sig inte hur mycket du vet förrän de vet hur mycket du bryr dig!11 Som lärare påverkas vår långsiktiga inverkan direkt av den Kristuslika kärlek vi har till våra elever.
Ni känner förmodligen till konceptet ”kärleksspråk”12. Det är sätt att uttrycka kärlek som förstås och accepteras av andra, beroende på deras personligheter och hur deras tidigare upplevelser har påverkat dem. En del personer kan reagera bättre på ett slags kärleksspråk än andra, men alla elever kommer att känna er uppriktiga omtanke på åtminstone ett av de tre sätt jag ska ta upp i dag.
Ett av kärleksspråken är bekräftande ord. Det är uttryck som är uppmuntrande och upplyftande, som till exempel ”du klarar det” eller ”du har verkligen utvecklats” eller ”jag är stolt över dig för att du arbetar så hårt”. De här orden säger till eleven att han eller hon är uppskattad och kapabel. Frälsarens ömma bekräftelse av George Miller, som står upptecknad i Läran och förbunden, är ett utmärkt exempel på det här kärleksspråket. Jesus Kristus beskrev honom som en man ”utan svek” och sa vidare att ”honom kan man lita på tack vare hans hjärtas redbarhet och jag, Herren, älskar honom för den kärlek han har till mitt vittnesbörd.”13 De flesta av oss skulle nog inte minnas den här tidiga konvertitens namn, men jag kan bara föreställa mig hur de här bekräftande orden stärkte Georges vittnesbörd om det återställda evangeliet samt hans kärlek till Frälsaren.
Ett av de mäktigaste orden är ”tack” och andra uttryck för uppskattning. Som en uppmärksam och kärleksfull lärare till ungdomar eller unga vuxna kan du lägga märke till enkla saker som en elev gör för dig eller andra i klassen, eller lyssna efter goda gärningar du hör att de gör i skolan eller i samhället och ge uttryck för din uppskattning. Att skicka ett meddelande till en elevs föräldrar om något positivt du har lagt märke till om deras tonåring kan också stärka den elevens känsla av att ha presterat något och av självförtroende. Alla sådana bekräftande kommentarer bygger upp och stärker relationer samt ökar känslan av uppriktig omtanke mellan lärare och elever, vilket i sin tur förstärker Andens inflytande i deras liv.
Ett annat kärleksspråk är tjänster. Att vara förberedd med andligt upplyftande och upplysande material varje dag är ett fantastiskt tjänande och oerhörd kärlek! De gåvor av tid och ansträngningar du ger kanske inte alltid uppmärksammas av eleverna varje dag, men med tiden kommer deras andliga känslighet att öka och då ”lovordar”14 de dig som jag gör med syster Thomander.
Låt mig berätta hur två lärare visar sin kärlek genom tjänande. En seminarielärare i Zimbabwe kallades precis innan den världsomfattande pandemin bröt ut. Eleverna var ivriga att träffas innan skolan varje dag och hade precis vant sig vid schemat när de inte längre fick samlas fysiskt. Läraren stod inför ett dilemma. De flesta eleverna hade inte tillgång till internet hemma, så det var inte möjligt att ha internetlektioner. Så för att se till att hennes elever fick daglig andlig näring började hon skapa lektioner med skriftställen, tankeväckande frågor, memer och videor som hon skickade till dem varje dag via WhatsApp, en social plattform som hennes elever hade tillgång till. Hennes elever får ”näring genom Guds goda ord”15 även när vi har social distansering.16 De ser och uppskattar dessa tjänster som ett uttryck för hennes kärlek. De besvarar dem med egna andliga intryck och ser ivrigt fram emot sin dagliga dos av andlig vägledning och uppmuntran som är baserad på skrifterna.
En lärare i Norge har den motsatta utmaningen. Hennes lektioner är enbart på internet eftersom eleverna är utspridda över hela landet. Men oavsett vart hon reser i världen eller vilken tid det är där hon befinner sig är hon förberedd för att undervisa eleverna under tidigt morgonseminarium med kärlek och uppriktigt intresse. Trots de geografiska avstånden mellan henne och dem – och att hon sällan träffar dem personligen – så vet hon en del om var och ens personlighet och intressen. Oavsett om hon ser deras ansikten via en kamera eller inte så välkomnar hon dem och ber om deras åsikter. Hon tillhandahåller en trygg plats där elever kan ställa frågor utan att vara rädda för att känna sig otillräckliga. Hon ger dem näringsrik andlig föda och kompletterar den med ständiga möjligheter att höra hennes vittnesbörd om evangeliets principer, och hon uppmanar dem att berätta om sina egna andliga insikter.17 I likhet mer er talar de här lärarna kärlekens språk genom sitt hängivna tjänande.
Det sista kärleksspråket som jag ska prata om är att ge kvalitetstid. Genom att se till att lektionstiden är så värdefull som möjligt – med fokus på andliga erfarenheter – ger ni en gåva som bara fortsätter. Hellre än att ägna tid åt lekar som bara är sociala eller att använda viktig förberedelsetid åt att skapa ett invecklat utdelningsblad som kanske blir kvar på golvet när eleverna går, så kommer den fokuserade uppmärksamhet ni ägnar åt att lära eleverna känna igen Anden och tillämpa evangeliet i sina liv att ge bäst utdelning. När ni besvarar frågor med meningsfulla, eftertänksamma svar förmedlar era ansträngningar kärlek på ett omisskännligt sätt. När ni värderar elevernas bidrag, lyssnar respektfullt på deras kommentarer och frågor och svarar med en bekräftande kommentar, förstår de att ni bryr er om deras frågor och behov och inte är fokuserade på att framföra allt material ni bara måste gå igenom den dagen. När ni är villiga att gå ifrån ämnet för att besvara en ovanlig fråga eller upprepa ett enkelt svar på ett annat sätt tills begreppet äntligen förstås, förmedlar ni er uppriktiga önskan att eleverna ska utvecklas andligen och personligen, med andra ord förmedlar ni er kristuslika kärlek.
En av de största välsignelserna för mig som seminarielärare var att kunna studera och lära mig mer om evangeliet med hjälp av det utmärkta materialet som kyrkans utbildningsverksamhet tillhandahåller. Men syftet med de studierna var att bli helt förberedd att kunna ge eleverna det de behövde, inte att energiskt förklara mina egna personliga upptäckter. Ni har välsignats och fortsätter att välsignas av möjligheten att lära och undervisa om evangeliet i seminariet och institutet, men era elever välsignas ännu mer av ert fokus på deras lärande snarare än på ert eget.
Som seminarielärare under tidiga morgnar säger jag till er alla: Jag förstår svårigheterna med att hantera familjens behov, arbete eller åtaganden i samhället. Jag förstår utmaningen med att hitta tillräckligt med tid för förberedelser – och för sömn – med allt annat som ni har att göra! Jag vittnar om att Herren hjälper er när ni ber, söker och bultar. När ni ber, studerar och handlar enligt de maningar ni får kan ni ge era värdefulla elever andligt kött, den andliga näring som de behöver för att bli de ledare, fäder och mödrar som de vill och måste bli i dessa sista dagar. Ni kan förmedla sanning genom Andens språk och kärlekens språk. Ni kan få kontakt genom uppriktig omtanke och när ni visar den kärlek som vår himmelske Fader och Jesus Kristus har till dem genom era bekräftande ord, tjänande och den kvalitetstid ni ägnar åt att lyssna på och besvara deras ingående frågor.
Må ni fortsätta att undervisa sanning och ge kärlek på sätt som bygger upp vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium hos det uppväxande släktet. Må ni sträva efter att förbereda dem för att uppnå sin gudomliga potential när de samlar Israel i denna sista tid, är min innerliga bön och uppmaning i Jesu Kristi namn, amen.