En nutida änglaskara
God afton, mina kära bröder och systrar. Jag är tacksam över möjligheten att få tala till er i kväll då vi firar den underbaraste händelsen i mänsklighetens historia – Guds Sons ankomst till världen. Kristi födelse, liv och försoning är vår himmelske Faders gåva till oss alla.
När vi firar Frälsarens födelse vid den här glädjefyllda tiden på året verkar det som om Guds bestående och oändliga kärlek genomtränger själen rikligare, vilket hjälper oss att vända våra hjärtan till vår familj, våra vänner och grannar och hjälper oss att vara mer lyhörda för dem som kan känna sig ensamma eller som behöver tröst och frid.
Jag har alltid slagits av att när Lukasevangeliet återger händelserna kring Jesu födelse så ger det också flera exempel på hur tröst och frid gavs till dem som själva befann sig i sådana omständigheter. Exempel på det är när vår kärleksfulle himmelske Fader sände sina änglar att besöka de socialt isolerade herdarna under natten för att förkunna sin Sons födelse, och när herdarna sedan i sin tur besökte Maria och Josef som skötte om sitt nyfödda barn långt från hemmet i Galileen.
Josef och Marias långa resa från Nasaret till Betlehem för att skattskrivas var inte en ren tillfällighet, för i århundraden hade det profeterats av forntida profeter att världens Frälsare skulle födas i Betlehem, Davids stad.1 Vi ser att vår himmelske Fader var mycket medveten om och involverad i varje detalj som omgav hans enfödde Sons födelse. ”Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda.”2
När jag tänker på herdarnas sociala förhållanden och på det unga paret Maria och Josef undrar jag hur änglaskaran som visade sig för herdarna och herdarnas besök till Maria och Josef förde med sig tröst, frid och glädje till dem var och en.
För herdarna kan änglarna ha fört med sig den välbehövda trösten att Gud var medveten om dem och såg deras värde genom att välja ut dem till att bli de första vittnena om Guds nyfödda Lamm. För Maria och Josef kan herdarna ha fört med sig den välbehövda trösten att andra kände till det gudomliga underverk som de var en del av.3
Bland oss finns det definitivt nutida herdar – män och kvinnor som arbetar till sent in på natten och tidiga morgnar för att försörja sig. En del av de här nutida herdarna kan till exempel vara säkerhetsvakter, sjukhus- och akutvårdspersonal, anställda vid nattöppna servicebutiker och bensinmackar, eller nyhetsteam. Ibland kan de som arbetar nattskift känna sig isolerade från det sociala umgänget med dem som vanligtvis arbetar normala arbetstider på dagen. Utöver det finns också dagens motsvarigheter till Josef och Maria som har flyttat från sitt hemland och som försöker anpassa sig till ett nytt liv medan de uppmärksammar viktiga dagar som jul, födelsedagar, bröllop och dödsfall.
När vi närmar oss julen undrar jag om vi kan vara mer som änglaskaran genom att besöka nutida herdar för att ge dem de goda nyheterna om Kristus, frid och tröst. Och jag undrar om vi kan bli mer som herdarna genom att hörsamma kallet att besöka och betjäna dagens alla Josef och Maria i vårt grannskap och vår kommun för att ge dem försäkran om att Gud älskar dem och vakar över dem och har omsorg om dem.
Min familj och jag har själva flera gånger upplevt de här känslorna av tröst och frid som en nutida änglaskara kan föra med sig. I kväll vill jag berätta om ett sådant tillfälle. År 2003 flyttade vi från vårt hemland till Utah. Den vintern hade vi en av de största snöstormarna som Utah hade haft på flera år. Vi hade aldrig sett något liknande eftersom vi växte upp bland palmer och sandstränder. Vårt hem låg på ett hörn av en kulle i Bountiful som hade en väldigt lång trottoar. När snön kom började min hustru tappert slunga snö från uppfarten och trottoarerna, eftersom jag hade halkat på isen och brutit handleden några dagar tidigare när jag gick på en uppfartsväg för att hälsa på en granne. Olyckan resulterade i en operation och ett stort gips på armen i flera månader. När min kära hustru började slunga snö för första gången i sitt liv hade hon ingen aning om att hon måste rikta om kanonen efter att ha röjt den ena sidan av uppfarten. Så när hon gick till andra sidan för att röja, var det dit kanonen slungade snön. Fram och tillbaka gick hon, till ingen nytta. Vilken röra! På grund av att hon hade varit i kylan så länge fick hon dubbel öroninflammation och var nästan helt döv i två månader. Samtidigt skadade vår sextonårige pojke ryggen när han åkte kälke och var tvungen att vara sängliggande för att läka skadan. Så där var vi: en sängliggande, en döv och en i gips, och alla frös. Jag är säker på att vi var en syn för grannarna. En av de här tidiga, kalla morgnarna vid 5-snåret vaknade jag till ljudet av en snöslunga utanför fönstret. Jag tittade ut och såg min granne som bodde på andra sidan gatan, broder Blaine Williams. Han var nära 70 år gammal och hade lämnat sitt varma och sköna hem och i all stillhet kommit och röjt vår uppfart och trottoar i vetskapen om att vi inte kunde göra det själva. Och precis som han kom på sitt stillsamma, enkla sätt dök en annan vän, broder Daniel Almeida, upp hos oss för att köra ner mig till arbetet i Salt Lake City, eftersom jag inte kunde köra med mitt otympliga gips. De fanns vänligt och stillsamt där för mig varje morgon tills min familj hade återhämtat sig och vi återigen kunde göra saker på egen hand. Under den där kalla julen 2003 sändes dessa änglalika bröder till oss, precis som tjänande änglar sändes till de ringa herdarna fordom. Dessa två bröder följde vår Frälsares exempel och tänkte på våra behov innan de tänkte på sina egna.
Kära bröder och systrar, Frälsaren var det fullkomliga föredömet i fråga om kärlek och välvilja. Han ställde alltid sina behov åt sidan till förmån för andra. Hans osjälviskhet uttrycktes i allt han gjorde varje dag i livet och begränsades inte till en viss dag eller högtid. När vi vänder våra hjärtan utåt, som Frälsaren gjorde, lovar jag att vi bättre kan uppleva julens sanna innebörd. När vi gör detta försäkrar jag er om att vi kommer att finna obegränsade möjligheter att stilla och vänligt ge av oss själva för att tjäna de som behöver oss. Det här hjälper oss att lära känna Frälsaren bättre och att själva finna frid på jorden och hans välbehag åt människor, vilket till stor del avgör hur stor kärlek, frid och förnyad styrka vi kan känna och dela med andra. När vi följer Frälsarens fotspår, må vi alltid lyssna efter ljudet av sandalbeklädda fötter och sträcka oss efter Snickarens stadiga hand. När vi söker Frälsaren i allt vi gör blir julen inte bara en dag eller högtid utan ett hjärtats och sinnets tillstånd, och glädjen och kärleken vi känner på julen kommer alltid att vara nära. Jag vittnar om att Jesus Kristus, barnet som föddes i Betlehem, verkligen är världens Frälsare och Återlösare.
God jul till er alla. Jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.