Fridens gåvor
Jag är tacksam att få delta i det här julfirandet med er. Vårt syfte är att hedra Herren Jesus Kristus. Vårt hopp är att fånga julens sanna anda för egen del och för dem vi älskar. Denna anda kännetecknas av frid. Inte politisk frid, för Frälsaren föddes i en tid av rädsla och oro så stor att hans familj var tvungen att fly och leva som flyktingar i Egypten. Inte en ekonomisk frid, för han föddes i ett stall och lades i en enkel krubba. Och inte ens den frid som kommer när alla paket är inslagna, granar klädda och bord dukade, för den friden är bara tillfällig. Julens frid är ”Guds frid, som övergår allt förstånd”.1 Det är den frid som aposteln Paulus lovade skulle ”bevara våra hjärtan och våra tankar i Kristus Jesus”.2 Och Paulus hade rätt. Den frid vi söker är endast möjlig i och tack vare Jesus Kristus.
Några av oss bor i vackra och fridfulla miljöer men upplever ett inre tumult. Andra känner frid och ett fullkomligt lugn mitt under stora personliga förluster, tragedier och långvariga prövningar.
Till alla som har fötts till jorden sa Frälsaren: ”I världen får ni lida.”3 Men han gav det här härliga löftet till sina lärjungar under sin jordiska verksamhet: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”4 Det är en tröst att veta att det här löftet om personlig frid fortfarande gäller alla hans förbunds lärjungar i dag.
Det är ett löfte som gavs själva natten han föddes. När himmelska budbärare förkunnade Frälsarens födelse sa de: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.”5
Denna välsignade tid på året söker vi – mer än någonsin – efter frid genom alla gåvors Givare. I kväll vill jag nämna några av de många sätt som vi kan känna större frid under den här jultiden, under det kommande året och under hela livet.
För det första, liksom änglarna som sjöng kvällen han föddes kan vi känna frid när vi firar vår Frälsare Jesus Kristus. Vi kan ”komma [och] tillbedja honom”6.
Julen är till för att fira en födelse. Vi har alla känt förundran när vi ser ett nyfött barn. Vi känner oss ödmjuka när vi ser det lilla miraklet och löftet om en framtid. Vi känner ömhet. Vi känner tacksamhet. Vi känner frid. Och vi känner en känsla av kärlek i hjärtat som får oss att vilja ge och vara varsamma och vi minns vems födelse vi firar. För under julen firar vi en födelse som inte liknar någon annan. Jesus födelse hade förutspåtts av Guds profeter under många, många år. Den födelsen uppfyllde ett löfte som gavs oss i andevärlden av en kärleksfull himmelsk Fader. Det var den utlovade Messias födelse.
Ord väller upp ur minnet och berör mitt hjärta varje jul. Jag hör inom mig en stor kör jublande sjunga: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”7
Första gången jag minns att jag hörde de orden var när jag satt på läktaren i tabernaklet i Salt Lake City. En kör sjöng orden till Händels musik. Jag minns att jag kände något i hjärtat. Jag var ung då. Jag är äldre nu och vet vad den känslan var. Det var den Helige Anden, vars sällskap jag blev erbjuden när jag var åtta år gammal. Anden bekräftade för mitt hjärta att de ord jag hörde sjungas den kvällen var sanna.
Barnet som föddes i Betlehem för länge sedan var och är Guds Son, Faderns Enfödde. De som knäböjde inför honom kom för att tillbe Frälsaren. Han var Guds Lamm, sänd för att bryta dödens band genom sitt försoningsoffer. Han kom med makt att bära våra sjukdomar och vår smärta så att han skulle veta hur han kan bistå oss. Och han föddes för att sona alla våra synder som endast han kunde:
Född att skänka evigt liv,
född att världen frälsning ge,
människans uppståndelse.
Lyss till änglars bud och sjung:
Ära vare nyfödd kung!8
De känslor jag hade på läktaren i tabernaklet den kvällen var tro och hopp. Jag kände tro på att eftersom ”ett barn blir oss fött” kunde hoppet födas i mitt hjärta om att döden inte var slutet. Jag skulle uppstå och dödens udd skulle tas bort för alla vår himmelske Faders barn.
Men jag kände mer än så, så mycket mer. Jag kände hoppet om att jag tack vare honom kunde följa och tjäna honom och på så sätt födas till ett nytt andligt liv. Tack vare gåvan av hans födelse kan mitt hjärta, ditt hjärta och alla människors hjärta förändras till att återigen bli som ett litet barns: rent och vackert och redo att komma hem igen till den Gud som gav oss en Frälsare och en väg tillbaka till Gud i hans himmelska hem. Jag kände tacksamhet och frid, och så kan vi alla tack vare gåvan från Fadern och Sonen.
För det andra, liksom herdarna som såg Jesusbarnet och berättade9 det glada budskapet om hans födelse, kan vi förkunna frid till våra familjer och andra som vi älskar. Vi gör det på bästa sätt när vi öppnar skrifterna för deras sinnen och hjärtan.
När våra barn var små skrev vi en liten julpjäs där all text kom från skrifterna. Vi framförde pjäsen på julafton. Många av er har gjort något liknande.
De första uppsättningarna av vår pjäs krävde inte så många deltagare, allas roller hämtades ur skrifterna. Jag var Josef, min fru var Maria och en docka var Jesusbarnet. Rollistan utökades allt eftersom. Vi lade till en liten aktör som spelade Jesusbarnet, sedan kom det herdar – klädda i badrockar – som kom för att tillbe vid krubban. Senare kunde vi lägga till kungar som bar juvelbesatta askar för att ära den nyfödde kungen.
Några år senare inledde vi pjäsen med ett barn som spelade lamaniten Samuel och som med profetisk kraft stod och vittnade om den utlovade Messias kommande födelse. Med tiden lade vi till en misstrogen skara, beväpnade med bollar av aluminiumfolie som de kastade på Samuel där han stod framför dem. Varje år, allteftersom pöbeln blev allt starkare och mer träffsäker, behövde vi påminna den med eftertryck om att Samuel inte kunde träffas eftersom han var Guds beskyddade profet – och eftersom vi ville inbjuda till och njuta av frid!
Vi behövde roller till de små barnen, så vi lade till får och lamm som kröp bakom herdarna till krubban.
Men tiden gick, som den ju gör. Aktörerna växte upp och nu är vi tillbaka till början. Jag har sett dessa Josef, Maria, herdar, får, lamm och kungar i sin tur undervisa sina egna nära och kära om Frälsaren och om den frid som är möjlig tack vare hans födelse.
De välsignades av att de genom sina roller i vårt julspel lärde sig något om Frälsaren och varför vi älskar honom. Jag är tacksam för att våra barn och deras barn såg oss hedra Jesusbarnet, född att bli det oändliga offret, den ovärderliga gåvan av frid som vår himmelske Fader ger till alla sina barn.
För det tredje, liksom de visa männen kan vi ge gåvor av kärlek och frid som den uppståndne Herrens lärjungar.
Biskop Sellers i Rexburg, Idaho, gjorde det när han kallats som biskop för länge sedan. Församlingens kapell låg nära landsvägen som gick genom den lilla staden. På grund av den rådande arbetslösheten på den tiden flyttade många utblottade från plats till plats i hopp om arbete. Ofta sökte de upp någon av de sista dagars heligas biskopar för att få hjälp. Ofta sände den biskop de kontaktade dem hem till biskop Sellers.
Det fanns ett skäl till detta. Familjen Sellers välkomnade nödlidande främlingar. Middagen var inte bara en tid för familjen – det kunde sitta en, två och ibland fler främmande vid bordet. Sedan gästerna avnjutit en god måltid lagad av syster Sellers, gav biskopen dem en rock ur det förråd av rockar han köpt från arméns överskottslager.
Utrustade med en varm rock och bärande på ett paket med ännu en måltid lagad av syster Sellers, kunde de möta vintern med varmt hjärta. Det de såg, hörde och upplevde under den dagen följde med dem på vägen. Eftersom Rexburg ofta var som kallast under julen och tack vare familjens långa tradition av kristen kärlek året runt, bär barnen i familjen Sellers med sig minnet av hur de gjorde det som Frälsaren skulle ha gjort – och att de gjorde detta åt honom.
Du och din familj har egna jultraditioner som passar era omständigheter, men det finns en del som är gemensamt. De för hjärtat närmare Frälsaren. Och de inbegriper goda gärningar som förtjänar Frälsarens beröm. Han sa:
”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.”10
Och han ska säga: ”Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”11
Änglar, herdar och visa män sökte och fann frid i sin tro på Jesus Kristus. Det gör även ni. Frälsarens födelse är den gåva som gör det möjligt för Fadern att ge oss ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen”.12 Vi ropade av glädje i andevärlden när vi hörde talas om det löftet. Frid och glädje kommer till oss igen när vi hör de ord sjungas som förkunnar att Guds kärleksfulla löfte infriats.
Allt är frid. Stjärnan blid skiner …
Änglars här slår sin rund …
rymden ljuder av glädjens ord …
Oss är en Frälsare född.13
Jag ber att frid ska komma och bli kvar hos var och en av oss när vi minns, älskar och tillber vår himmelske Fader genom att hålla våra förbund med honom. Må vi alltid minnas det tjänande och den vänlighet Jesus Kristus gav under sin jordiska verksamhet – och bestämma oss för att göra detsamma.
Jag vittnar om att Jesus är Kristus, Faderns älskade Son. Jag vittnar om att president Thomas S. Monson är Guds levande profet. Hans önskan, och första presidentskapets önskan, är att du i denna jultid och alltid ska känna den glädje, kärlek och frid som Frälsaren lovade sina trofasta och undergivna lärjungar. I Jesu Kristi namn, amen.