Den Helige Andens gåva
Bröder och systrar, det är en stor välsignelse att vara med er i kväll.
Om tre veckor är det jul. Juldagens morgon kommer miljontals små barn stiga upp orimligt tidigt och som omväxling släpa upp föräldrarna ur sängen. Nära att spricka av förväntan samlas de kring klappar som de kikat på i dagar.
Min pappa älskade julen. Att ge presenter gav honom stor glädje, och han och mamma var mycket bra på det. Mina syskon och jag, liksom många andra, fick glädje av den här talangen. Några av deras bästa julklappar var inte saker – de var upplevelser som skapade kärleksband och dyrbara minnen. De här minnena gläder mig än i dag.
Det känns helt rätt att givandet och mottagandet av gåvor är en central del av julen. Det är ju då vi firar den ojämförliga gåvan: Guds Son, Frälsaren Jesus Kristus. Våra julklappar till varandra kan förstås inte jämföras med den gåvan, men jag tror att glädjen att ge och få gåvor kan vända våra hjärtan mot ”Guds gåvor”1.
Guds Son, den dyrbara gåvan, uppmanar oss alla att finna ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen”.2 Friden kan tyckas svårfångad i en värld med allt större konflikt och splittring. Men det är just den friden som vår kärleksfulle Fader och hans Son erbjuder oss alla, om vi bara vill ta emot den.
Tänk hur konstigt det skulle vara om vi på julen satt kring julgranen, beundrade de vackert inslagna julklapparna, pratade om vad de kunde innehålla och sedan gick hela dagen utan att ens öppna klapparna!
Tyvärr är det ju så vi ibland gör med Guds gåvor till oss. Tänk på Frälsarens ord: ”Ty vad gagnar det en människa om någon skänker henne en gåva och hon inte tar emot gåvan? Se, hon gläds inte över det som ges henne, inte heller gläds hon över den som är gåvans givare.”3
I kväll vill jag uppmana oss alla att begrunda hur vi verkligen kan ta emot de gåvor Gud erbjuder oss. Jag vill särskilt ta upp den Helige Andens oändliga gåva. När jag gör det, ber jag att den Helige Anden ska hjälpa oss förstå gåvans betydelse, lära oss vad vi kan göra för att mer fullständigt ta emot den och motivera oss att handla efter våra känslor.
Varför är den Helige Anden en så välkommen gåva?
Den Helige Anden är den tredje medlemmen i Gudomen. Han är en hjälpare4, en vägvisare5, en lärare6, en heliggörare7 och förändrar därigenom människors hjärtan.8 Genom honom kan vi ta emot Guds kraft och egenskaper i våra liv.
Ni minns en del av de här egenskaperna: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning”.9 För mig låter det här som en bra beskrivning av det som brukar kallas ”julens anda”. Änglars löften om ”bud … om en stor glädje” och ”frid på jorden, till människor hans välbehag”10 från den första julnatten uppfylls delvis när vi tar emot den Helige Anden.
Vi talar ofta om att försöka behålla julens anda under hela året. Naturligtvis vill vi att de här gudomliga egenskaperna ska utmärka vår själ för evigt. Och vår fullkomlige Fader vill att vi, hans barn, ska ta emot de här gåvorna. Detta är Jesu Kristi evangeliums stora löfte: att våra hjärtan ska förändras, ”så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott,”11 så att vi fylls av ”hopp och fullkomlig kärlek”12. Det är när vi verkligen tar emot den Helige Anden som de här dyrbara gåvorna öppnas för oss.
Det är betydelsefullt att den Helige Andens erbjuds oss med orden: ”Ta emot den Helige Anden.”13 Jag vill föreslå tre nycklar som hjälper oss att verkligen ta emot den här dyrbara gåvan. I denna avsikt lyfter jag fram en betydelsefull scen ur Mormons bok. Den uppståndne Kristus hade i en hel dag av underverk betjänat folket och lovat att återvända nästa dag. Budet spreds, och i stor förväntan samlades folket från hela landet. en del ansträngde sig hela natten för att på morgonen kunna vara på platsen där Jesus skulle visa sig igen.
1. Överväldigande andlig önskan
Medan de väntade på att Frälsaren skulle återvända, undervisade lärjungarna folket om vad Jesus lärt föregående dag.14 Uppteckningen säger sedan att de knäböjde och ”bad om det som de önskade mest. Och de önskade att den Helige Anden skulle ges till dem”.15 Tänk ett ögonblick på hur talande det är: de inväntade ivrigt Frälsarens utlovade återkomst, men de bad inte om den. När de undervisats av den fullkomlige läraren och sedan av hans utvalda lärjungar, önskade de allra mest den Helige Andens gåva. Denna intensiva, övergripande andliga önskan är en viktig nyckel till att ta emot den här gåvan.
President Henry B. Eyring lärde: ”De flesta av oss … har tillräcklig tro för att vilja ha den Helige Anden ibland. Den önskan kan vara svag och ostadig, men den kommer, vanligen när vi har bekymmer. [Men] för att vi ska ledas uppåt i säkerhet under kommande dagar, måste den bli stadig och intensiv.”16 Bröder och systrar, om vi ska ta emot den här gåvan måste vi önska den helhjärtat.
2. Delta rättfärdigt i förrättningar
Om vi återvänder till scenen i Mormons bok upptäcker vi en nyckel till. Efter att ha vädjat i bön om den gåva de önskade mest, den Helige Anden, gick lärjungarna ner i vattnet och blev döpta. ”Och det hände sig att när alla var döpta … föll den Helige Anden på dem, och de fylldes av den Helige Anden och av eld.”17 Dopets förrättning är ett fysiskt vittnesbörd om vårt löfte att minnas och lyda och vår villighet att ta på oss Kristi namn samt vår önskan att ta emot den Helige Anden.18
Varje vecka har vi tillfälle att förnya det vittnesbördet genom att ta del av sakramentet, ”så att [vi] alltid skall ha hans ande hos [oss].”19 De närbesläktade förrättningarna dopet och sakramentet hjälper till att föra ”gudaktighetens kraft” till våra liv.20 På sätt och vis symboliserar de både målet och processen att bli gudaktiga. Att bli nya skapelser i Kristus, ”hans söner och hans döttrar”,21 är det eftersträvade målet. Det målet nås vecka för vecka när vi försöker minnas och lyda. Jag uppmanar er att varje vecka komma till Herrens nattvard med tro på hans löfte att när vi håller våra förbund ska vi fyllas med Anden, lite i taget, ”fram till den fullkomliga dagen”22.
I år infaller juldagen på en söndag. Vilken välsignelse att få fira Kristi födelse och hans fullkomliga försoning när vi tar emot sakramentet den dagen.
3. Ökad tro
Den sista och viktigaste nyckeln jag ska nämna är tro på Jesus Kristus. Sedan den Helige Anden hade fallit över lärjungarna med stor kraft, visade sig Kristus och bad. Han tackade sin Fader för att han gett dem denna dyrbara gåva. Sedan sa han dessa viktiga ord: ”Fader, du har givit dem den Helige Anden eftersom de tror på mig.”23 Tro på Frälsaren och hans fullkomliga försoning är varje god gåvas källa.24
Ökad tro medför större gåvor från Anden i våra liv. Så hur ökar vi vår tro på Kristus? Vi mättar oss med och lyder hans ord. Äldste D. Todd Christofferson lärde: ”Det centrala syftet med all helig skrift är att fylla vår själ med tro på Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus.”25 Denna sanning genomsyrar Mormons bok. Kung Benjamin förkunnade till exempel för folket de ord han fått från en ängel, vilket hjälpte dem få stor tro på Jesus Kristus, och tack vare den tron åstadkom Anden en mäktig förändring i deras hjärtan.26
Om vi vill ha den Helige Anden som dagligt sällskap mättar vi oss med och lyder Kristi ord som vi fått genom skrifterna, de levande profeterna och Andens viskningar. Denna dagliga strävan mot ljus och sanning ökar vår tro på Kristus, vår önskan att vara lika honom och vår förmåga att ta emot den tredje medlemmen av gudomen som ständigt sällskap.
Bröder och systrar, Gud erbjuder fritt sina ovärderliga gåvor till oss under julen och under hela året. Jag ber att vi inte ska lämna dem oöppnade utan ta emot dem genom att använda dessa nycklar. Jag vittnar om att när vi gör det, fylls vi gradvis, steg för steg, med kärlek, glädje, frid, renhet och kraft. Vi får då ”del av gudomlig natur”27. Vi gläds då över gåvan och över gåvans givare. Och när han kommer igen är vi beredda att ta emot vår konung.28 I Jesu Kristi namn. Amen.