2:3

”Framför allt”

Chad H. Webb

Administratör, Kyrkans seminarier och religionsinstitut

Utsändning av fortbildningsmöte inom Kyrkans utbildningsverksamhet • 12 juni 2019 • hörsalen i kyrkans kontorsbyggnad

Jag vill börja med att tacka var och en av er för era ansträngningar att fokusera på Frälsaren i era evangeliestudier och er undervisning. När jag har observerat klasser och sett er och era elever identifiera Frälsarens titlar och roller, studera hans karaktärsdrag och egenskaper samt lära genom hans fullkomliga exempel,¹ har jag känt vår himmelske Faders tacksamhet över att ni vittnar om hans älskade Son. Eftersom ni har följt äldste Clarks råd om att hjälpa era elever lära känna honom och lära av honom,² har jag sett en ökning av den Helige Anden i er undervisning och era uppmaningar. Som en lärare sa till mig nyligen: ”Att sätta Jesus i centrum för min undervisning har återfört glädjen till mitt klassrum.” Jag uppmanar er att fortsätta söka inspiration för hur ni kan göra detta på det mest effektiva sättet varje dag.

I dag vill jag uppmana er att bygga på era ansträngningar att hjälpa eleverna se Frälsaren, inte bara i sina skriftstudier, utan också i er – när ni försöker efterlikna hans exempel och hans kärlek. Ni kanske minns den här tanken från president Boyd K. Packer, en tanke som jag anser vara både rörande och svindlande i sina implikationer:

”De egenskaper som har varit mitt utsökta privilegium att se hos er bröder och systrar under årens lopp är varken mer eller mindre än bilden av Läromästaren som genomlyst er. Jag tror att i den grad som ni möter den utmaning och det uppdrag som ni har fått så kommer Kristi bild att vara inpräntad i era ansikten. Och i allt väsentligt i klassrummet, i det ögonblicket, i det uttrycket och med den inspirationen, kommer ni att vara han och han att vara er.”³

Av alla Frälsarens egenskaper är den egenskap som verkar utgöra både motivationen och grunden för alla dem andra hans fullkomliga kärlek – hans kärlek till sin himmelske Fader och hans kärlek till var och en av oss.

Aposteln Paulus skrev: ”Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro… men inte har kärlek, så är jag ingenting.”⁴ Till en grupp seminarie- och institutlärare kanske Paulus skulle ha sagt: ”Och om jag har karismans gåva och förstår grundprinciperna för undervisning och inlärning samt all pedagogik, och om jag har riktigt bra åskådningsundervisning men inte har kärlek, så är jag ingenting.” Men snälla, använd nu inte det uttalandet som en ursäkt för att inte anstränga er för att bli skickliga lärare. Kom dock ihåg när vi ber om insikt, kunskap och till och med tro, att om vi inte lägger till kärlek är vi som ”ekande brons eller en skrällande cymbal”.⁵

”Kärleken är tålig och mild”

Aposteln Paulus skrev också: ”Kärleken är tålig och mild.”⁶

Ett exempel på Frälsarens godhet finns i Lukas 19. Sackeus, en publikan, hade blivit rik i sitt arbetade för romarna, men han var hatad av judarna som kände sig förrådda av hans tullindrivning. En dag försökte Sackeus se Jesus, men kunde inte eftersom han var liten till växten och inte lyckades tränga sig fram genom folkmassan som var ovillig att hjälpa honom. Så Sackeus sprang i förväg där Jesus gick och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom när han passerade.

Det står i skrifterna: ”När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ’Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.’

Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.”⁷

Kan ni föreställa er vad det betydde för Sackeus att bli sedd, och vad Frälsarens inbjudan gjorde för någon som var van vid att bli exkluderad? Denna lilla goda gärning måste ha gjort oerhört stor skillnad.

Våra elever behöver tålamod och godhet från oss. Dåligt uppförande, störningar och dålig inställning kan, ibland, göra det svårare att undervisa. Men i de stunderna uppmanar jag er att se förbi beteendet och se personen. Var snälla och stanna upp tillräckligt länge för att fråga: Vad mer kan tänkas orsaka det här beteendet eller den här inställningen?

Som äldste Jeffrey R. Holland har sagt: ”Om ni inte får något gensvar från barnen så kanske ni inte kan undervisa dem än, men ni kan älska dem. Och om ni älskar dem i dag så kanske ni kan undervisa dem i morgon. …

Inget av det där är beroende av dem. Vi kan älska dem från början till slut, och underverk kommer att ske.”⁸

Men hur gör man det, speciellt när vissa verkar svårare att älska? Äldste Holland har också hjälpt oss med det när han sa: ”Du kan börja med att älska Gud. Be honom sedan hjälpa dig att utvidga din kärlek till honom till andra som behöver din kärlek.”⁹ Ni kan ”be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek”.¹⁰ Ni kan be om att kunna se dem så som Gud ser dem. Ni kan lyssna och försöka förstå dem. Som president Henry B. Eyring tillade: ”Tjäna dem, hitta på små tjänster ni kan göra för dem.” Betala priset för att tjäna så kommer Gud att hedra er. Det lovar jag. Oroa er inte om era elever är jobbiga ibland. Gör då något för dem så kommer de att verka mer värda att älska. Det är en gåva från Gud.”¹¹

Till dem av er som är med på era elevers musikframträdanden och sportevenemang eller som hittar andra enkla sätt att tjäna dem – tack! Även om de inte ser er kommer de att känna att er kärlek för dem ökar eftersom Herren välsignar er med kärlek på grund av att ni tjänar dem.¹²

Ett annat exempel på Frälsarens godhet finns i Markus kapitel 5.

Tänk en stund på vad Jesus gjorde för kvinnan med blödningar. Han gjorde så mycket mer än att bota henne fysiskt. Hon måste ha varit utmattad av smärta, social avvisning och ekonomisk nöd. Så när Jesus märkte att kraft hade gått ut från honom började han ”se sig omkring efter henne som hade gjort det”.¹³ Det fysiska helandet hade redan ägt rum. Jesus var på väg för att se till ett annat brådskande behov och ändå stannade han till. Han bekräftade hennes tro och kallade henne ömt sin ”dotter”.¹⁴ Frälsaren såg henne, inte hennes sjukdom. Han såg en person som behövde bli älskad och upplyft, inte ett problem som behövde lösas eller en uppgift som behövde utföras.¹⁵

Vilken uppgift du än behöver utföra, vilken lektion du än behöver förbereda eller undervisa, vilka problem med disciplin du än stöter på, är det alltid en möjlighet att lyfta andra.

Och jag hoppas att vår kärlek sträcker sig till dem som ännu inte är inskrivna eller närvarande. Det finns många som i likhet med Sackeus och den här kvinnan väntar bakom folkmassan. Så följ Frälsarens exempel och gå och finn dem.¹⁶ Be och rådgör tillsammans när ni söker inspiration för hur ni kan hjälpa fler unga människor lära sig om Frälsaren och hans lärdomar. Arbetet med inskrivning och genomförande bör vara en prioritet och drivande glöd i vår uppgift att välsigna fler av vår himmelske Faders barn.

”Framför allt: Klä er med kärlekens band, som med en mantel”

Herren sa till profeten Joseph Smith: ”Framför allt: Klä er med kärlekens band, som med en mantel som är fullkomlighetens och fridens band.”¹⁷ Hur kan det se ut när man är iklädd kärlekens band?

I Johannes 8 läser vi om en kvinna som fördes till templet av fariseerna och ställdes framför Jesus. De sa till Frälsaren:

”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.

I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”

Jesus böjde sig ner och skrev på marken som om han inte hörde dem. När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sa: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne.” Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken.

När fariseerna började känna sig dömda av sina egna samveten gick de därifrån en efter en. När Jesus och kvinnan väl var ensamma frågade han henne milt: ”’Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?’

Hon svarade: ’Nej, Herre.’ Då sade Jesus: ’Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!’”¹⁸

När ni tänker på den här händelsen, begrunda då tre av de många lärdomar vi kan lära oss av Frälsarens fullkomliga exempel.

För det första möjliggör Jesu Kristi försoning att vi lär oss av våra misstag, och att vi genom omvändelse inte fördöms av dem. I våra klasser finns det elever som har begått misstag. När vi undervisar med medkänsla om vår himmelske Faders villighet att förlåta och om omvändelsens glädje¹⁹ hjälper vi elever (och våra barn) att tro på att Frälsarens försoning är tillämplig på dem – för det är den.

Förresten så är det här rådet lika tillämpligt på var och en av oss. Vi behöver också Frälsarens försoning för att hjälpa oss bli förlåtna och för att helas. Och när vi personligen upplever omvändelsens glädje kan vi inspirera våra elever att vända sig till Frälsaren eftersom den uppmaningen kommer från våra egna förändrade hjärtan.

För det andra är kärlek en stark motiverande faktor i att hjälpa oss att vilja göra det rätta. Äldste Dale G. Renlund har sagt: ”Säkerligen hade Frälsaren inte överseende med äktenskapsbrott. Men han dömde inte heller kvinnan. Han uppmuntrade henne att förändra sitt liv. Hon motiverades att förändra sig tack vare hans medkänsla och nåd. Joseph Smiths översättning av Bibeln bekräftar att hon senare blev en lärjunge: ’Och kvinnan ärade Gud från den stunden och trodde på hans namn’ [JST, John 8:11, fotnot c i kyrkans utgåva av Bibeln på engelska].”²⁰

Som lärare, eller som föräldrar, kanske vi lockas att hålla inne med välbehövliga uttryck för kärlek eftersom vi oroar oss för att det ska misstas för ursäktande av synd eller överseende med dåligt uppförande. Våra elever och våra barn vet oftast redan hur vi känner för Herren och hans bud. Vad de ofta behöver är en försäkran om att de är älskade och uppskattade. Den kärlek och det hopp som denna kvinna måste ha känt när hon välsignades av Frälsarens ”kärlekens band” är vad vi hoppas att alla våra elever ska känna när de lär sig om honom och hans evangelium.

Och för det tredje älskar Frälsaren Faderns lära men använde den aldrig som en klubba. Fariseerna kände väl till och åberopade rent av Moses lag och citerade både lagen och dess konsekvenser. Men Laggivaren själv, vars mission var att ”förbinda dem som har förkrossade hjärtan [och] att utropa frihet för de fångna”,²¹ valde i stället att visa barmhärtighet. Han beskyddade kvinnan från fariseernas anklagande händer och hjärtan samtidigt som han gav dem välbehövlig självreflektion och medvetenhet om deras eget behov av förändring.

Det händer att elever och lärare använder läran på ett sätt som inbjuder till en anda av anklagelse och fördömelse. Snarare än att uppmuntra och bygga upp är denna taktik förödmjukande och kan till och med förstöra. Att följa Mästarens exempel är att undervisa på ett sätt som ger hopp och helar de förkrossade.

Förkrossade hjärtan kan bero på en mängd orsaker utöver synd. Många elever kommer från svåra, rent av traumatiska situationer som får dem att tvivla på att de är älskade och uppskattade. Somliga har problem med ångest eller perfektionism som får dem att höra fördömelse i stället för hopp Andra känner sig oönskade eftersom de står inför frestelser eller utmaningar relaterade till sexuell identitet och de känner sig instängda och oroliga för att de inte har någon plats eller framtid i Jesu Kristi återställda kyrka.

Som lärare behöver vi försöka förstå hur dessa förhållanden kan upplevas av våra elever. Låt mig återge ett exempel utifrån perspektivet hos en tidigare elev som beskrev sin upplevelse av seminariet. Han sa: ”Budet är att älska sin nästa, men det känns som att folk tror att det är att älska sin nästa såvida denne inte är homosexuell. Det underliggande budskapet är att det är det värsta man kan vara och det får mig att ifrågasätta mitt eget värde och att undra om min himmelske Fader någonsin kan älska mig.”

Oavsett vilka personliga utmaningar eleverna står inför behöver vi lyssna för att kunna förstå och visa uppriktig empati och kärlek. Vi behöver skapa klassrum där frågor välkomnas och problem diskuteras med respekt och eftertanke. Vi behöver undervisa om sanningen på ett tydligt sätt och hjälpa varje elev förstå sin eviga identitet som ett barn till kärleksfulla himmelska föräldrar.²² Och vi behöver hjälpa eleverna förstå att de inte är ensamma. Genom att visa mer kärlek och förståelse bjuder vi in den Helige Anden, ökar lärandet och helar förkrossade hjärtan.²³

President Dallin H. Oaks har sagt: ”Det är vår plikt att ’bära varandras bördor så att de kan bli lätta’ [Mosiah 18:8]. Även om vi inte kan förändra Herrens lära, vill vi att våra medlemmar och våra riktlinjer är hänsynsfulla mot dem som kämpar med jordelivets utmaningar.” Han sa också att ”våra medlemmars strävan att visa större förståelse, medkänsla och kärlek bör öka respekten och förståelsen … [och] minska hatet och stridigheterna som är så vanliga i dag. … Detta är helt visst vår önskan och vi ber om våra medlemmars och andras hjälp för att uppnå det.”²⁴

Det är mycket viktigt att varje lärare förstår läran, känner till vad Herrens profeter just nu säger om dessa ämnen samt vet hur man svarar på ett sätt som är hjälpsamt och medkännande.²⁵ Vi är fast beslutna att göra framsteg inom dessa områden och vi kommer att ge er ytterligare utbildning och resurser för att hjälpa er.

Och om det finns tillfällen då ni eller elever säger saker som kan få någon att känna sig oönskad, vill ni då be om styrka och insikt om hur ni kan minska den anklagande inställningen? Hjälp era elever komma ihåg att var och en av oss fortfarande utvecklas och behöver Frälsarens barmhärtighet. Det var Lucifer som var känd som åklagaren som ”dag och natt anklagade [oss] inför vår Gud”.²⁶ Som jämförelse är Herrens händer, armar och kärlek fortfarande utsträckta.

Ett annat kännetecken på gudomlig kärlek är vår himmelske Faders önskan att vi ska bli som honom och ta emot alla de välsignelser som han har förberett för sina barn.

Vår himmelske Fader är en Gud med höga förväntningar

Äldste D. Todd Christofferson har sagt: ”Vår himmelske Fader är en Gud med höga förväntningar.”²⁷ Han ger inte upp hoppet om oss. Han har tålamod med oss när vi vacklar, han har hopp om oss när vi går framåt och han uthärdar tålmodigt när vi växer. En lärare som älskar sina elever har också höga förväntningar och bryr sig mer om deras eviga framåtskridande än om hur dagens lektion gick eller hur omtyckt hon är av sina elever.

Jesus brydde sig verkligen om sina efterföljares framåtskridande.

Till exempel såg Jesus något i Petrus som Petrus inte kunde se i sig själv. Han uppmanade Petrus att handla i tro och när Petrus vacklade lyfte Frälsaren upp honom, med ständigt fokus på vem Petrus slutligen skulle bli.

Era höga förväntningar inspirerar eleverna till att handla i tro och låter dem erfara Herrens utlovade välsignelser. Äldste Neil L. Andersen lärde att när vi leder och undervisar utan kärlek och har låga förväntningar uppmuntrar vi upproriskhet. Höga förväntningar utan kärlek föder avvikande beteende. En hög nivå av kärlek men låga förväntningar skapar en känsla av brödraskap men inte så mycket framåtskridande. Men en hög nivå av kärlek och höga förväntningar skapar underverk.²⁸ Det är den sortens kärlek Frälsaren har och det är den sortens kärlek vi måste ha om vi ska kunna göra skillnad i våra elevers liv.

När jag frågar seminarie- och institutelever hur kärlek från deras lärares kärlek har välsignat dem kommer deras svar snabbt och är fyllda av tacksamhet. Här är bara några färska exempel.

En ung kvinna sa: ”Jag älskar att komma in till seminariet och se min lärare glad och leende. Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka i ord hur mycket hans kärlek har gjort för mig. För ett litet tag sedan gav han mig en komplimang och jag gick ut ur byggnaden och försökte att inte gråta – den gjorde mig så glad. Den enkla komplimangen betydde så mycket för mig. Jag ser fram emot att komma till seminariet varje dag. Det är höjdpunkten på min dag. Min lärares kärlek till mig har lärt mig att älska alla andra som en son eller dotter till Gud.”

För att parafrasera en annan: ”Vår lektion i dag har verkligen förändrat mig. Jag tog mod till mig och ställde en svår fråga och min lärare lyssnade verkligen och försökte förstå vad jag menade. Sedan tog hon sig tid att bemöta min fråga. Det hon sa öppnade verkligen mina ögon för vissa saker som jag inte hade tänkt på förut.”

Slutligen, en ung man skrev: ”Jag började den här terminen med en dålig attityd. Jag brydde mig inte om evangeliet eller mig själv och jag var långt ifrån lycklig. Jag hade sagt till mina föräldrar att jag ville sluta seminariet. Och sedan gick jag på lektionen. Och min lärare visste vad jag hette trots att jag aldrig hade varit där förut. Anden på lektionen angav tonen för hela dagen och livet blev lite bättre. Jag ändrade mina vanor, började gå till kyrkan oftare, läste skrifterna och började fundera. Tack vare hans kärlek till oss och till evangeliet och Kristi ljus som jag såg i honom, strävade jag efter samma ljus och samma kärlek. Jag ska ta examen från seminariet, gå på mission och en dag gifta mig i templet tack vare att min lärare bjöd in Anden och undervisade med honom som sin följeslagare varje dag.”

Som avslutning vill jag uttrycka min uppskattning för Herren och för er. Jag är tacksam för Herrens allomfattande och omedelbara kärlek. Jag är tacksam för hans tålamod under tiden som jag strävar efter att lära mig just de lärdomar vi har talat om i dag. Hans kärlek och medkänsla får mig att vilja bli bättre. Och jag vill att ni ska veta hur mycket vi älskar er. Vi förstår att ni outtröttligt tjänar dem ni undervisar och assisterar. Vi vet hur mycket ni ber för dem, hur ni ömmar för dem när de har det svårt och hur ni gläds när de har framgång. Vi vet att ni bär på era egna bördor och dagligen förlitar er på Herren för styrka åt er och era familjer. Vi hoppas att ni vet att vi ber för er och att vi älskar er.

Må ni hjälpa varje elev lära känna och älska Frälsaren genom att hjälpa dem se honom, både i sina skriftstudier – och i er. Min bön är helt enkelt att vi ska vara vänliga och se individer och inte problem, att vi ska sträcka oss ut för att ständigt välsigna fler av vår himmelske Faders barn, att vi ska minska den anklagande inställningen och få alla att känna att de har en plats och en framtid i Herrens kyrka, att vi ska uppmuntra våra elever att följa Frälsarens lärdomar som livslånga lärjungar till Jesus Kristus och hålla sig på förbundsstigen så att de kan ta emot alla de välsignelser som vår himmelske Fader har åt dem. Må vi hjälpa dem känna och förlita sig på vår himmelske Faders och hans Sons Jesu Kristi kärlek. Och må ni aldrig glömma att ”Kristi bild [kan] bli inpräntad i era ansikten. Och i allt väsentligt kommer ni i det klassrummet, i det ögonblicket, i det uttrycket och med den inspirationen, att vara han och han vara er.”²⁹

I Jesu Kristi namn, amen.