2:3

I Guds kärleks ljus

Bonnie H. Cordon

Unga kvinnors generalpresident

Utsändning av fortbildningsmöte inom Kyrkans utbildningsverksamhet • 12 juni 2019 • hörsalen i kyrkans kontorsbyggnad

Bröder och systrar, det är så härligt att få vara med er här i dag.

Vi har blivit välsignade av att få lyssna till broder Chadd Webbs ord. Det är fantastiskt hur mycket Herren älskar oss. Kärlekens budskap har påverkat både broder Webbs och mitt hjärta. Det är intressant att vi båda talar om det. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt att skriva ned några av intrycken ni får i dag om ämnet kärlek.

Jag vill uttrycka min tacksamhet till äldste Kim B. Clark och broder Chad Webb för att de har följt Andens maningar i sina ständiga och vädjande böner för att stärka ungdomarna. När vi tog emot den profetiska tonvikten på hemcentrerat evangelielärande frågade dessa trofasta bröder: ”Hur kan ungdomarna vara ett bättre redskap för att stärka hemmet?” Ni vet vad som hände sedan. De arbetade sig igenom elva olika skolscheman runtom i världen för att anpassa seminariekurserna efter årets skriftbok som studeras i studiekursen Kom och följ mig. Den här inspirerade ändringen är verkligen ett mirakel!

Jag gläder mig när jag föreställer mig hur ungdomarna och de unga vuxna tar med sig evangeliesanningar från sina klasser till sina hem. De kommer att bli stärkta i både sin egen förståelse och sin förmåga att sprida evangeliet. Att höra dem förkunna Frälsarens sanning kommer att fortsätta vara en kraftfull vittnesbördsbyggande upplevelse.

Jag är så tacksam för evangeliets återställelse och för den här underbara tiden av tillväxt.

Jag vill också uttrycka min uppskattning för de makar och andra som stödjer er fantastiska lärare. Ni som lyssnar på lektionsförslag, vars personliga berättelser delas (förhoppningsvis med tillåtelse) och vars kök och garage länsas i sökandet efter visuella hjälpmedel till lektionen. Jag hoppas att ni aldrig underskattar ert inflytande.

Det har sagts att ”äktenskapet är förmodligen det mest … oundvikliga undervisningstillfället. … När människor gifter sig går de på sätt och vis med på att lära sig av varandra.”¹ Min man Derek är mitt trogna stöd och inflytande även om han sällan står vid min sida när jag undervisar. När ni rådgör och lär tillsammans välsignas de unga vuxna, ungdomarna och deras familjer på grund av ert inflytande. Ni är en viktig del av det här stora, stora verket.

Mitt budskap i dag börjar med en rad från en välkänd primärsång. Så, jag börjar och ni avslutar. ”Lär mig att vandra …”

”… i Guds kärleks ljus.”

”Lär mig att vandra i Guds kärleks ljus.”² Dessa två principer, ljus och kärlek, har varit mina mentala reskamrater medan jag har funderat på vår tid tillsammans i dag. Den här kombinationen av ord finns även i den första raden i ett tal av president Henry B. Eyring, som sa: ”Det är min förhoppning för oss i dag att vi alla ska uppleva kärlek och ljus från Gud.”³ Vilken enkel men kraftfull önskan att börja varje lektion med. Min förhoppning är att varje elev ska känna kärlek och ljus från Gud. Storslagna, eviga löften väntar dem och deras familjer om de lär sig att uppleva hans ljus och kärlek.

Jag frågade min son Dallin: ”Vad tyckte du var speciellt med seminariet?” Jag förväntade mig ett svar i stil med nyckelläror eller att läsa ut Mormons bok. Jag blev förvånad över hans eftertänksamma svar.

”Lärarna.”

”Lärarna?”, frågade jag.

Han förklarade: ”Några av lärarna visade verkligen att de älskade oss.”

Den här upplevelsen bekräftade för mig vilken bestående inverkan kärlek kan ha på enskilda hjärtan.

Ni har glädjen att få undervisa dessa underbara ungdomar och unga vuxna som finns i kyrkan och bära vittne om Guds kärlek till dem. Jag älskar dem och jag vet att ni gör det också. De är verkligen, som president Russell M. Nelson har sagt, vår himmelske Faders ”ädlaste andar … det bästa teamet [sparade] till den här slutfasen”.⁴

För flera år sedan tillhörde jag en kort tid er skara av lärare. Jag har en särskild plats i mitt hjärta för er och förstår lite av era ansvar. År 2008 kallades jag som lärare i morgonseminariet i Utah. När stavspresidenten kallade mig tänkte jag: ”Det finns väl personer i Utah som undervisar på heltid?” Jag sa det tack och lov inte högt och fick en uppsättning nycklar och ansvaret att låsa upp seminariebyggnaden varje morgon klockan kvart i sex. Får jag bara tillägga att vintrarna i Utah är kalla kvart i sex på morgonen.

När jag var seminarielärare fick jag bekräftat precis hur mycket Herren älskar var och en av sina elever. Jag insåg hur lyckligt lottade en del ungdomar är som har trofasta, kärleksfulla föräldrar. Jag fick också upp ögonen för de ungdomar som inte får den kärlek och uppmärksamhet de behöver och så desperat längtar efter. Vi finner samma längtan efter kärlek hos våra unga ensamstående vuxna.

Jag inser att en av lärarens viktigaste egenskaper är förmågan att ge kärlek – den kärlek som Johannes talade om: ”Låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.”⁵

Som lärare bör vår strävan vara att öka vår kärlek till Gud och sedan att förmedla Guds kärlek till de ungdomar och unga vuxna vi kallats att undervisa.

Det finns en enorm kraft i Guds kärlek. Jag vill tala om den här kärleken i tre olika sammanhang: kärlek i våra liv, kärlek i våra hem och kärlek i våra klasser.

För det första: kärlekens kraft i våra egna liv. Det är viktigt att vi tror och litar på att Gud älskar oss. Våra elever kommer inte att känna Herrens kärlek genom oss om vi inte först känner Herrens kärlek inom oss själva. Jag förundras över detta skriftställe: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son.”⁶ Begrundar och känner vi vidden av den här kärleken? Jag undrar ibland om vi försöker känna den kärleken tillräckligt mycket. Vet vi vilka vi är och vem vi tillhör?⁷ Jag uppmanar er att ödmjukt och ärligt be honom om hjälp att känna hans gudomliga kärlek för er.

Eftersom världen bryter ner, distraherar och kräver så kan det vara lätt att dra sig undan och omedvetet ställa in sig på autopilot. Det är ytterst viktigt att vi aktivt tar på oss hans ok⁸ och försöker känna hans kärlek. När vi gör den här ansträngningen utgjuter han sin kärlek i rikt mått.

För det andra: Guds kärlek måste alltid finnas i våra hem. Låt mig illustrera den här principen med en berättelse. En kväll var jag och min man Derek oeniga om en sak. Vi gick och lade oss utan att lösa det, men jag visste att jag hade rätt.

Morgonen därpå knäböjde jag i bön och bad om att få känna Anden i rikt mått när jag förberedde min seminarielektion. Jag bad att ungdomarna skulle känna Herrens kärlek genom mig. Medan jag gjorde mig redo för dagen tänkte jag om och om igen på meningsskiljaktigheten föregående kväll. När jag satte mig i bilen, högmodigt stolt över att jag visste att jag hade rätt, tyckte jag att jag ändå kunde visa kärlek och undervisa med Anden. Jag fortsatte att be om gudomlig vägledning medan jag körde till seminariebyggnaden. Morskt och självsäkert försökte jag rättfärdiga mig själv under resan och fortsatte att försöka döva Andens ihärdiga röst. Men hur bergsäkra mina argument än var, viskade Anden: ”Kör tillbaka. Be om förlåtelse. Det spelar ingen roll vem som har rätt. Omvänd dig och gör det som är rätt.”

”Okej!” Till slut gav jag motvilligt efter och vände om. När jag kom in i sovrummet såg jag att klockan var tjugo över fem och att min älskade Derek sov. Mitt hjärta började mjukna när jag smög in. ”Derek, jag är ledsen för i går kväll.” Och det här är så typiskt Derek. Han sa stilla: ”Jag har redan förlåtit och glömt.” Mitt hjärta växte av kärlek och jag kände Herrens oerhörda barmhärtighet.

Det fanns ett överflöd av kärlek och Ande under lektionen den dagen. Kärleken i hemmet utövar sitt inflytande långt bortom hemmets väggar.

Och för det tredje: Seminarie- och institutlärare har en särskild möjlighet att dela med sig av Guds kärlek. Din klass ger dig möjlighet att älska individen. Jag undervisade inte en klass med 34 elever, jag undervisade 34 individer. Jag tror att det är den här kärleken min son Dallin kände – inte bara en enda stor kärlek för klassen i sin helhet utan känslan av att bli sedd och älskad personligen. Det är så vår himmelske Fader älskar. För att verkligen kunna älska våra elever måste vi se dem som Frälsaren ser dem. Vad älskar han hos var och en av dem? Vilka gåvor har han gett dem? Vilken potential ser han hos dem? Genom att verkligen älska dem för vi dem närmare Frälsaren.

När vi kommer ihåg att Kristus är källan till all kärlek vänder vi oss till honom för att känna större kärlek i våra egna liv, kärlek i våra hem och kärlek i våra klasser. Vi kan inte skapa kärlek - den kommer bara från honom till och genom oss. I Moroni lär vi oss: ”Be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare”.⁹ Jag ber att var och en av oss ska ta emot Moronis uppmaning.

President Eyrings uppmaning var att uppleva både ”kärlek och ljus från Gud”.¹⁰ Det är enkelt att tänka på kärlek och ljus tillsammans när vi kommer ihåg att han inte bara är källan till all kärlek, han är ljus. Jesus Kristus vittnade själv: ”Jag är världens ljus och liv.”¹¹ När vi närmar oss honom uppenbarar han mer ljus, sanning och kärlek för oss.

Låt oss tänka tillbaka på de tre kärlekssammanhang jag tagit upp och begrunda både kärlekens och ljusets inflytande:

När du har känt Guds kärlek i ditt eget liv, vilket ljus har då kommit? Vilken förståelse och insikt har du personligen fått?
Hur har ert äktenskap och er familj vuxit när ni har känt Guds kärlek och upplevt ett större ljus?
När era elever känner Guds kärlek genom er i klassrummet, vilket ljus kommer då in i deras liv? Hur växer och förändras de?
Vilket mörker skingras när de börjar känna igen och söka ljuset själva?

Copyright Simon Dewey 2019, med tillstånd av Altus Fine Art

Det är inte överraskande att vår profet, president Russell M. Nelson, har uppmanat oss att ”öka [vår] andliga kapacitet att ta emot uppenbarelse”.¹² När vi känner Guds kärlek fylls vi med hans ljus och hopp. När vi söker Guds ljus och inspiration känner vi hans oerhörda kärlek. Vilken kraftfull kombination.

Jag undervisade morgonseminariet med en trofast man vid namn John Lund. Den här andliga (och fysiska) jätten lärde mig några saker om sambandet mellan kärlek och ljus. Jag vill återge två berättelser, eller ge två korta exempel på detta i dag.

En av våra elever i morgonseminariet var lite av en utmaning. Jag reagerade nog ibland genom att himla med ögonen. John, däremot, valde kärlek och att söka efter ljus. När vi träffades för att rådgöra om just den här eleven började John med att säga: ”Jag bad om honom i går kväll.” De här inledande orden, som sas nästan i förbigående, fick mig att stanna upp. John hade tagit med sig den unge mannens namn till sitt hem där det fanns ett överflöd av kärlek och frågat sin himmelske Fader hur han kunde lära känna och förstå den här eleven bättre. För att kunna älska våra elever, särskilt för att kunna älska dem som Herren gör, krävs det att vi söker och handlar enligt uppenbarelse.

Jag vill återge den andra delen av berättelsen med Johns ord:

”Herren är verkligen medveten om sina elever. Jag kommer ihåg en ung man som hade det jobbigt. Jag hade försökt stå ut med hans kommentarer i flera månader och han var ärligt talat jobbig.

Jag hade förberett en lektion och var väldigt glad över hur allt hade fallit på plats. Jag hade till och med funnit ett åskådningsexempel de sent skulle glömma. När jag kom till seminariebyggnaden manade Anden mig och sa: ’John, du behöver undervisa om bön.’ Bön? Jag ville verkligen hålla min coola lektion. Jag hade inte förberett en lektion om bön.

Jag stod framför klassen och sa: ’Jag vet inte vem som behöver det här i dag men jag kommer att ändra lektionen. Någon i det här rummet har ett behov av att vi pratar om bön.’ Den här enkla lektionen inleddes med en fråga: ’Varför behöver vi bönen?’”

Den kvällen knackade det på Johns dörr. På tröskeln stod någon som kunde återge resten av berättelsen. Kvällen innan hade tydligen Johns jobbiga elev fått en uppmaning av sin flickvän. Hon bad honom att be för att få veta om kyrkan var sann. Hennes uppmaning, nu tillsammans med broder Lunds oväntade lektion om bön, ledde till att den här unge mannen handlade. Med tiden såg John en förändring hos sin elev allteftersom denne fick ett starkt vittnesbörd om det återställda evangeliet och senare beseglades till sin trofasta och uppmuntrande flickvän i templet.

Vi får väldigt sällan veta varför sådana maningar kommer, men om vi litar på den kärlek som Herren har för våra elever så kan vi handla enligt kraftfull uppenbarelse och ge av hans ljus till hans älskade barn.

När vi söker uppenbarelse för att kunna älska som Gud gör blir vi vägledda att nå och undervisa varje enskild elev. Resultatet är väldigt personligt. Herren visade den här personliga metoden för Nephi när han försökte få tag i plåtarna. Nephi betygade: ”Och jag leddes av Anden utan att på förhand veta vad jag skulle göra. Ändå gick jag framåt.”¹³

Laban hindrade Nephi från att få plåtarna. Nephi befalldes av Herren att döda Laban. Han lydde, trots stor ångest. Samma kväll hindrade även Zoram Nephi från att få plåtarna. Så varför tillämpade inte Nephi samma uppenbarelse på Zoram som den han fått gällande Laban? Varför tog inte Nephi fram svärdet igen?

Herren kände Zoram och Nephi kände Herren och litade på Andens vägledning. Herren visste att Zoram skulle bli ”en sann vän till … Nephi”.¹⁴ Är vi inte tacksamma för att Nephi först sökte personlig uppenbarelse och ”leddes av Anden”?¹⁵

Som lärare kan det kännas överväldigande att bära ansvaret att känna Guds kärlek för varje elev och att ta emot uppenbarelse för hur vi kan hjälpa var och en personligen. Det är en tröst att tänka på vårt ämbete och ansvar som ett partnerskap med Kristus.

Äldste Jeffrey R. Holland har uppmanat oss att ”arbeta sida vid sida med vingårdens Herre och ge Gud och allas vår Fader en hjälpande hand med hans svindlande uppgift att besvara böner, ge tröst, torka tårar och stärka de matta knäna. Om vi gör detta blir vi mer som de sanna Kristi lärjungar [och lärare] som det är avsett att vi ska vara”.¹⁶

Våra ungdomar och unga vuxna behöver uppleva, känna igen och lära sig lita på Herrens kärlek och ljus. När ni tillåter det kommer Frälsarens kärlek till era elever genom er. Och när era elever känner hans kärlek kan de känna igen och ta emot personlig uppenbarelse. De upptäcker då vad det innebär att ”vandra i Guds kärleks ljus”.¹⁷ Jag vittnar om att den här kärleken och det här ljuset hjälper dem bli som vår himmelske Fader och vår älskade Frälsare och att vandra på förbundets stig tillbaka till dem. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.