Hans representanter
S&I:s årliga fortbildningsutsändning 2022 med president Ballard
Fredagen den 21 januari 2022
En gång stod jag i kö på en flygplats bakom en judisk rabbin. Personen framför honom var en man som höll ett mexikanskt pass och reste med sin unga dotter. Och framför honom stod en amerikan iklädd en tröja och keps med namnet på hans favoritlag. Jag började undra: Vem av dessa tre personer hade jag mest gemensamt med? Först tänkte jag kanske amerikanen. Vi hade antagligen väldigt lika upplevelser under vår uppväxt och båda tillbringade vi antagligen för mycket tid med att tänka på våra favoritlag. Sedan tänkte jag på den andre mannen i kön. Eftersom jag älskar Mexiko är det ganska troligt att vi gillar samma mat och samma mariachi-band. Men jag kände ännu större samhörighet med honom när jag såg honom umgås med sin dotter och tänkte på att jag är far till mina sex döttrar. Slutligen tänkte jag på rabbinen. De flesta som såg oss i kön skulle nog inte ha trott att vi hade särskilt mycket gemensamt. Men han och jag delade ett gemensamt band i vår önskan att ägna livet åt att tjäna Gud, att studera och lära ut hans ord samt sträva efter att lyda hans bud.
Med den här frågan i tankarna gick jag ombord på planet, tog fram ett papper och började skriva. Jag började med de enkla orden: ”Jag är … ” och så skrev jag ner allt jag kom på. Jag är ett Guds barn, en Jesu Kristi lärjunge, en make. Jag skrev ner egenskaper, relationer, ämbeten i kyrkan, arbetsuppdrag. Jag tog med mina preferenser, som: ”Jag är förtjust i Motown-musik och racletteost.” Innan jag slutade hade jag skrivit nästan 300 svar på frågan: ”Vem är jag?” Sedan rangordnade jag mina svar efter vilka som var mest avgörande för mitt fokus och mina prioriteter i livet. Till exempel så är jag både morfar och frustrerad golfare, men det faktum att jag satte morfar närmare toppen av listan och min entusiasm för golf närmare botten, påminner mig om var jag behöver lägga min tid och energi och vad jag ska välja om dessa roller någonsin kommer i konflikt med varandra.
Lite senare kom jag att förstå varför den här upplevelsen hade varit så betydelsefull för mig, när jag läste att president Henry B. Eyring hade sagt: ”Hur du besvarar frågan om vem du är kommer att avgöra nästan allt.” 1
Mer nyligen begrundade jag den här frågan och tänkte på våra elever. Jag drog fram ett annat papper och började skriva – och började den här gången med de enkla orden: ”Våra elever är … ”
Jag tror att våra elever är de profeterna har sagt att de är. De är älskade barn till himmelska föräldrar, som valde att följa Faderns plan och som övervann motståndaren genom sin tro på Guds Lamm och genom sitt vittnesbörds kraft. 2 Herren sparade dem, som president Russell M. Nelson har sagt, för att komma till jorden ”vid just denna tid, den viktigaste tiden i världens historia”. 3 Han valde dem att ”hjälpa till att bereda världens folk för [Frälsarens] andra ankomst.” 4 ”[De] är Israels hopp, ’barn av löftets sköna dag’ [”Israels hopp, Psalmer, nr 169]!” 5
De ”hungrar efter andliga ting, … är angelägna att lära sig evangeliet och de vill få det öppenhjärtigt, outspätt. … De tvivlar inte nu utan frågar, söker sanningen. …
[De] längtar efter … tro … [och] vill själva kunna framkalla dess verkningar.” 6
Det är också sant att det finns de som har glömt sin identitet som barn till Gud eller har blivit alltför fokuserade på temporära eller mindre viktiga, sekundära egenskaper. Satan är den store identitetstjuven. Hans bedrägerier har fått somliga att bli förvirrade eller distraherade av en turbulent och föränderlig värld som förlöjligar tro och dygd och där information är allestädes närvarande och visdom sällsynt – den förutsagda dagen då människorna ”ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen” 7 ; en värld som kallar ”det onda gott och det goda ont” 8 , där många ”vandrar i ljuset från [sin egen] eld och från gnistorna som [de själva] har antänt” 9 samtidigt som de förkastar Världens ljus. 10
Men vi vet något annat om våra ungdomar och unga vuxna. Frälsaren sa:
”Ni är profeternas barn, och ni är av Israels hus. … Och genom [er] avkomma ska alla jordens släkter bli välsignade.
Fadern har först upprest mig åt er och sänt mig att välsigna er genom att vända var och en av er bort från er ondska, och detta eftersom ni är förbundets barn.” 11
Herren har lovat att nå ut till dem – inte för att frälsa dem i deras synder, utan för att frälsa dem från deras synder. 12 Det är därför det är absolut nödvändigt att vi hjälper våra elever att lära känna sin himmelske Fader och Jesus Kristus, och få en korrekt uppfattning om Faderns eviga plan och Frälsarens sanna lära. De behöver veta vilka de är och vad Herren vill att de ska göra 11 – och hur de ska göra det.
Jag tror att vår förmåga att hjälpa våra elever att förstå dessa ting till stor del beror på att vi vet vilka vi själva är som personer som undervisar, tjänar och ger stöd i seminariet och institutet. Den här tanken ledde mig till att göra en tredje och sista lista. Jag tog fram ett nytt papper och skrev sida efter sida med egenskaper och attribut som jag uppskattar och beundrar hos er. Medan jag skrev återkom jag gång på gång till en avgörande tanke. Jag tror att det viktigaste svaret på frågan vilka vi är, är att vi är ombedda att vara representanter för Jesus Kristus. 14
Fokus för vårt arbete är att hjälpa våra ungdomar och unga vuxna att lära känna Jesus Kristus och förlita sig på honom och hans försoningsoffer. Han är vår förebild och vi förlitar oss på hans nåd för att kunna göra hans vilja. Trots personliga utmaningar och bakslag lever vi med hopp och optimism. Eftersom vi ständigt omvänder oss har vi smakat hans kärlek och nåd, och vi erbjuder den nåden till andra när vi undervisar utifrån våra förändrade och tacksamma hjärtan. Vi talar ofta om honom, vittnar om honom, gläds i hans godhet och storsinthet, och hjälper andra att veta ”till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”. 15 Vi strävar varje dag efter att vara hans representanter.
Som ung missionär lärde jag mig hur viktig den här tanken är när jag och min kamrat knackade dörr. Vid ett hus sa jag: ”Hej, vi är representanter för Jesus Kristus.” Innan jag kunde fortsätta avbröt mannen mig med att säga: ”Nej, det är ni inte. Ni förstår inte ens vad det betyder.” Han förklarade att en representant är en person som står i stället för någon annan, som säger och gör vad den personen skulle säga och göra om han själv var där. Han avslutade med att säga: ”Om ni är hans representanter, så kommer ni strax att berätta för mig vad han skulle ha sagt om han hade varit här personligen.” Jag lyssnade noga och höll sedan med denne man om att hans uppfattning om representanter var korrekt. Sedan tackade jag honom och frågade om jag, med denna insikt, kunde få börja om. Sedan sa jag: ”God morgon. Det här är äldste Aranda, och jag är äldste Webb. Vi är representanter för Jesus Kristus och vi har kommit för att ge dig ett budskap från honom.”
Vi har alla fått ett heligt förtroende. När vi ber eller avslutar vår undervisning och våra vittnesbörd i hans namn, hävdar vi att det som har sagts representerar hans sinne och vilja. För att vara trogna det förtroendet måste vi ha en djup kärlek till och insikt om hans evangelium och vara villiga att betala priset för att verkligen vara kunnig i skrifterna och den lära de undervisar om. Eftersom vi förstår att ordet gör ”ett mäktigare intryck” än något annat 16 och att det verkligen har svaren på livets frågor, så är skrifterna den primära källan för våra upplevelser med våra elever. När vi fortsättningsvis förnyar våra undervisningsmetoder för att få kontakt med fler elever, får vi aldrig förnya oss bort från att vara djupt rotade i skrifterna.
Det är lika viktigt att fästa våra sinnen och hjärtan vid Herrens utvalda tjänare – särskilt nuvarande medlemmar i första presidentskapet och de apostlarnas kvorum – aldrig be om ursäkt för deras lärdomar, bortförklara dem eller motsäga dem med våra egna ”filosofier …, oavsett källan eller hur behagliga eller förnuftiga de än tycks vara.” 17 I en värld med så många lockande röster och sociala agendor är det en oerhörd välsignelse att få veta Guds avsikter genom hans levande profet. När vi rättar vår undervisning, vår lojalitet och våra prioriteter efter Herren och hans profet är vi på säker grund, och liksom grenarna från den sanna vinstocken får vi kraft att bära rik frukt. 18
Ibland tycks det finnas en konflikt mellan att undervisa om sanningen och att visa kärlek. Det beror på att det finns förfalskningar av båda, som kan förvirra oss. Du känner kanske att du står på frontlinjen när du försöker besvara svåra och komplexa frågor, och att om du säger sanningen kommer någon att bli sårad eller känna sig kränkt. För att svara på ett kärleksfullt och hjälpsamt sätt måste vi utöva vår tro på Jesus Kristus, att han leder sin kyrka genom dem som han har ordinerat till att leda den. Vi måste be om att få hjälp och uppmuntra eleverna att vända sig till sin himmelske Fader med sina frågor och tvivel. Jesus Kristus är ljuset för dem som är i förvirring och mörker. Han är det fullkomliga föredömet i att undervisa tydligt, samtidigt är han Gileads balsam för dem som lider av konsekvenserna av sina egna misstag. Han är det fullkomliga föredömet i det vi strävar efter att bli som lärare som undervisar om sanningen i kärlek.
En anledning till att det är så viktigt att vi återspeglar Frälsarens kärlek 19 är det motstånd våra elever möter. En färsk långtidsstudie av sista dagars heliga ungdomar visade att de som har svårt att hålla fast vid tron och förbli aktiva i kyrkan i allmänhet ställs inför en eller flera av tre specifika utmaningar:
-
De känner sig dömda på grund av förändringar i sina omständigheter, till exempel att föräldrarnas skiljs eller att en familjemedlem lämnar kyrkan.
-
De känner skuld och förtvivlan på grund av misstag de har gjort.
-
Eller så tror de inte att de har haft andliga upplevelser. 20
När vi strävar efter att älska som Frälsaren älskar kan vi hjälpa våra elever att hantera var och en av dessa situationer.
Hur skulle du hjälpa en ung människa som känner sig dömd? 21 Det kan börja med att du förstår att stora förändringar i relationer och omständigheter kan orsaka en identitetskris som får våra elever att ifrågasätta vilka de är och hur de passar in. I sådana stunder kan du hjälpa dem att minnas sin oförändrade relation till sin Fader i himlen. Jag känner en ung kvinna som baserade sitt egenvärde på sina omständigheter och på vad andra tyckte om henne. Hon kände sig vilsen och visste inte vem hon var. Hon började be för att få hjälp. En dag fick hon det tydliga intrycket att om hon ville veta vem hon var, så behövde hon först lära känna sin himmelske Fader och Frälsaren. Den tanken fick henne att börja söka. Hon började studera skrifterna, be och tjäna, med fokuset att lära känna Gud. Med tiden började Herren uppenbara sig för henne. Hon kände hans kärlek, tröst och förståelse. När hon lärde känna sin himmelske Fader, lärde hon känna sig själv och sin relation till honom. Hon lärde sig om sin gudomliga identitet och sitt värde som ett barn till Gud. Den insikten har fyllt henne med ljus och glädje.
Ni kan hjälpa era elever som står inför utmaningar genom att hjälpa dem förstå att de är älskade av sin himmelske Fader. Ni kan visa dem kärlek genom er tid, empati och villighet att lyssna. Ni kan be er himmelske Fader att hjälpa er se dem som individer och att förstå deras unika utmaningar, möjligheter och behov. När de har frågor eller problem med sina vittnesbörd kan ni hjälpa dem att känna sig trygga och veta att de kan vända sig till er och till Herren.
Hur hjälper vi dem som lider av skuldkänslor och förtvivlan på grund av sina misstag? Liksom Frälsaren ger vi inte upp hoppet om dem. Vi visar respekt för deras ansträngningar att försöka göra det rätta i en svår värld. Vi lär dem att värdighet inte är felfrihet. 22 Vi hjälper dem att hålla sig på förbundsstigen genom att vittna om glädjen i omvändelse, och genom att hjälpa dem förstå att den är central i vår himmelske Faders plan. Vi hjälper dem förstå att han fortfarande älskar dem och är redo att hjälpa dem.
Jag älskar lärdomen i Mose 4 som vi alla studerade förra veckan. När Adam och Eva hade begått överträdelsen öppnades deras ögon och de insåg att de var nakna. Deras första försök att täcka sin nakenhet var genom att sy ihop fikonlöv. När de hörde Herrens röst i lustgården bestämde de sig för att ”gömma sig från Herren Guds närhet bland träden”(Mose 4:14). Det är intressant att notera vem som sa åt dem att gömma sig för Gud. Jag vill inte bagatellisera detta, men hur skulle det fungera? Kan ni föreställa er att vår Fader i himlen som färdas genom oändliga skapelser, finner det här solsystemet, den här planeten och den där lustgården, inte skulle kunna hitta Adam och Eva bland träden? I den stunden ställde Herren dem en fråga: ”Vart går du?” (Mose 4:15.) Eller i Gamla testamentet: ”Var är du?” (1 Moseboken 3:9.) Tror ni det är möjligt att han verkligen inte visste? Så vad är det då han frågar? Kanske var det något i stil med: Nu när ni har begått överträdelsen, vart ska ni gå? Ska ni gömma er för mig, eller ska ni komma till mig och låta mig täcka er? Ordet försoning är på ursprunglig hebreiska kippúr, som betyder ”att täcka över”. 23 Vår Fader i himlen har något mycket bättre än fikonlöv och träd att täcka över våra synder med. Men motståndaren viskar lögner som får oss att vilja gömma oss för Gud. Han försöker övertyga oss om att Gud inte älskar oss och inte vill förlåta oss, för att vi borde ha vetat bättre eller för att våra synder är för allvarliga.
En gång inbjöd jag en ung kvinna att åka till templet med en grupp ungdomar. Hennes svar var att hon inte var värdig att gå in i templet. Jag berättade att vi bara skulle gå runt på området och att jag skulle bli glad om hon följde med. Hennes svar var: ”Inte än. Jag vill inte att Gud ska lägga märke till mig just nu.” När vi gör misstag vill vi ofta inte be, läsa skrifterna eller gå i kyrkan. Kanske hoppas vi på att Gud inte ska lägga märke till oss.
Snälla, hjälp era elever förstå att när de gör misstag kan de finna förlåtelse och frid genom att gå till sin barmhärtige himmelske Faders kärleksfulla och öppna famn, till honom som har förberett ett sätt att täcka oss. Han har förberett en väg till vår återlösning
Hur hjälper man en elev som känner att hon inte har haft några andliga upplevelser? Ibland hör våra elever berättelser som verkar mirakulösa och inser inte då att den Helige Anden talar till dem på flera olika, enkla sätt, som till exempel när de har en inspirerad fråga eller när de får tanken att markera i skrifterna. Låt oss hjälpa dem lära sig hur Herren kommunicerar med dem enskilt och inte antyda att det sätt Herren talar till oss på är det enda sätt han kan tala till dem på. Låt oss vara försiktiga med att tala om för våra elever när de känner den Helige Anden. Bara för att vi kanske känner Anden som lärare betyder inte det nödvändigtvis att alla elever känner samma sak samtidigt. Det är också bra att förstå att de som lider av ångest och depression kan känna att det är svårt att få dessa upplevelser. Men Herren begränsas inte av psykisk ohälsa. Han känner och förstår dem och kan finna sätt att förmedla sin kärlek och vägledning. Det finns mycket få saker vi kan göra som hjälper dem mer än att de lär sig ta emot och handla efter personlig uppenbarelse.
Jag hörde nyligen en berättelse om en ung man som gick på ett ansett universitet i östra USA. Han gick en mycket svår kurs i logik. Eftersom han ville göra bra ifrån sig bestämde han sig för att anlita en privatlärare. Han lyckades anlita en person som hade varit assistent till professorn och som till och med hade undervisat samma kurs på samma universitet. Privatläraren var till stor hjälp, men den unge mannen var fortfarande nervös inför slutexamen. Professorn sa till eleverna att provet skulle vara extremt svårt, så han skulle låta dem ta med ett papper på vilket de fick ta med allt de kunde tänkas behöva. Eleverna började skriva så smått de kunde och använde förstoringsglas för att skriva ner och kunna läsa vad de kunde tänkas behöva till provet. Dagen för provet kom och den unge mannen gick in i klassrummet. Vid hans sida fanns privatläraren. Professorn frågade vad de höll på med och den unge mannen tog fram ett tomt papper och lade det på golvet. Sedan ställde sig privatläraren på papperet. Den unge mannen förklarade: ”Du sa att jag kunde ta med vad jag ville på det här papperet. Och jag vill ha min privatlärare.” Den unge mannen fick göra provet med privatläraren vid sin sida, som viskade svaren i hans öra.
Varför skulle vi, som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka som har fått den Helige Andens gåva, genomgå något prov i livet utan den hjälp som finns tillgänglig för oss? Tack för att ni strävar efter att vara värdiga den Helige Anden i alla aspekter av livet och att ni söker hans inflytande i allt ni gör.
Min bön är att våra ungdomar och unga vuxna ska lära känna vår himmelske Fader och att de genom att veta vem han är ska förstå vilka de verkligen är. Tack vare hans makt att förlåta kan de bli rena. Tack vare hans makt att bota kan de bli helade. Och tack vare hans makt att förädla kan de bli som han. Som representanter för Jesus Kristus, som undervisar om hans lära och sprider hans kärlek, kan ni hjälpa dem att upptäcka sin eviga identitet. Det betyder inte att ni alltid kommer att vara perfekta. Det behöver ni inte vara. När ni strävar efter att undervisa om det återställda evangeliet – och är inriktade på Jesus Kristus, fokuserade på era elever och rotade i Guds ord – så ger den Helige Anden evangeliet liv och relevans och vittnar om att det är sant. Jag vittnar om att ni, era familjer och era elever är löftets barn, Israels hopp och älskade av Gud. I Jesu Kristi namn, amen.