Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande
S&I:s årliga fortbildningsutsändning med president Ballard 2022
Fredagen den 21 januari 2022
Inledning
Låt mig börja med att uttrycka min tacksamhet för allt ni gör för att lyfta ungdomarna och de unga vuxna i hela kyrkan. Ni har kyrkans bokstavliga framtid i era klasser, och jag inspireras av ert sätt att tjäna och ta hand om era elever. Bröder och systrar, Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande.
I dag vill jag tala om hur vi mer effektivt kan undervisa om tro, vittnesbörd och Jesu Kristi evangeliums häpnadsväckande natur.
För att presentera mitt tema tänkte jag beskriva ett konstverk som jag länge har beundrat men ibland tagit för givet. För många år sedan fick jag ett råd av en vän som var docent på Bostons Museum of Fine Arts. Hon föreslog att när man sätter upp konst i sitt hem är det viktigt att flytta den då och då för att undvika att bli ”blind” för dess närvaro. Min fru och jag har länge beundrat Caravaggios målning med titeln Matteus kallelse. Eftersom den här målningen hängde på samma plats i vårt hem i flera år, stannade jag sällan upp för att beundra den i all dess prakt. I höstas flyttade jag målningen till mitt arbetsrum på kyrkans huvudkontor. Genom att se den på dess nya plats förmås jag på något sätt att återigen stanna upp för att begrunda dess häpnadsväckande utformning och andliga betydelse. I Lukas läser vi om Matteus: ”Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: ’Följ mig!’ Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.” 1 Intressant nog skildrar Caravaggio det ögonblick då Kristus kallar honom, men innan Matteus tittar upp och möter Frälsarens blick. Man kan se Kristi utsträckta hand och ljuset som faller över rummet ner mot Matteus vid änden av bordet, fortfarande med händerna på sina pengar. Caravaggio har fångat Matteus i samma ögonblick som han bestämmer sig för att lämna allt och följa Jesus Kristus. Varje gång jag stannar upp för att betrakta den här målningen häpnar jag över dess budskap.
Bröder och systrar, Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande! Frälsaren Jesu Kristi födelse, liv, verksamhet, försoning och uppståndelse är den mest anmärkningsvärda berättelse som någonsin berättats. Och ändå kan vi i dessa svåra tider 2 helt missa detta häpnadsväckande budskap samtidigt som vi försöker hjälpa andra som har det svårt. Som president Nelson nyligen sa: ”Mina kära bröder och systrar, detta är i sanning de sista dagarna! Om ni och jag ska kunna stå emot de kommande farorna och påfrestningarna är det absolut nödvändigt att vi alla har en fast andlig grundval som är byggd på vår Återlösare Jesu Kristi klippa.” 3
Hur hanterar vi elevernas trosfrågor?
I dag ställs många av våra elever inför trossvårigheter som får dem att ifrågasätta det återställda evangeliet, Mormons boks äkthet och till och med Guds närvaro i deras liv. Det finns en uppsjö av evangeliefientliga redogörelser på nätet. De här källorna är inte orsaken till alla trossvårigheter, men de kan underblåsa befintliga frågor och framkalla nya. Låt mig berätta om tre personer som ni kan se paralleller till i era elevers liv:
Stephanie: Stephanie har växt upp i kyrkan men har alltid känt sig exkluderad i sin församling och i sin vänkrets på grund av sina föräldrars äktenskapsproblem. Med tiden har detta lett till en bitterhet som hon på något sätt kopplar till själva kyrkan. Stephanie har aktivt börjat söka efter källor som är fientligt inställda till kyrkan, som fokuserar på kritik mot Joseph Smith men ignorerar alla bevis på hans profetiska roll. Stephanie engagerar sig nu främst i sociala medier för att attackera det hon ser som sina vänners vilseledda och otidsenliga tro. Detta har bara gjort henne ännu argare, och hon är nu mer benägen att omfamna varje sak eller grupp som är fientlig mot kyrkan.
David: Davids frågor handlar på liknande sätt mest om kyrkans historia, men hans situation ser helt annorlunda ut. Han var från början mycket trofast, men efter sin mission började han ställa frågor om ämnen som han inte var fullt medveten om före sin mission. De här frågorna ledde honom till källor som var fientliga mot kyrkan, och han blev förvirrad angående sitt eget vittnesbörd och vad han verkligen trodde på. Trots många tidigare upplevelser av att ha fått ett vittnesbörd om att evangeliet var sant, slutade David studera de levande profeternas ord och slutade läsa Mormons bok. Andra röster började ta över Davids andliga efterforskningar. Han var inte fientlig mot kyrkan, men han blev förvirrad och till och med handlingsförlamad, vilket ledde till minskat deltagande i institutet eller söndagens gudstjänster.
Connie: Connie hade varken Stephanies fientlighet eller Daves handlingsförlamning. Hon kämpade helt enkelt med en rad svårigheter i livet i samband med föräldrarnas separation nyligen och ett mönster av verbala och känslomässiga övergrepp i hemmet. Traumat lämnade ärr och hon sökte lindring. Men i stället för att söka läkedom genom Jesu Kristi evangelium, vände sig Connie till sammanhang utanför kyrkan för att få den empati och förståelse hon så förtvivlat väl behövde. Hon slöt sig till andra som kämpade med psykisk ohälsa och hbtq-frågor, och vem som helst som drabbats av besvikelse och tvivel i livet. Connie fann tröst i den här gemenskapen, men hon stötte också på nya frågor. Hon och hennes vänner beskyllde ofta kyrkan för sina svårigheter, i hopp om att om de helt enkelt ignorerade Guds lagar så skulle deras smärta på något sätt försvinna. 4 Hon slutade inte bara delta i kyrkan och institutet, utan började också med vissa beteenden som hon hoppades skulle bedöva hennes smärta och som fick henne att undvika den svåra vägen att förändra sig och förlåta andra.
Var och en av de här eleverna står inför en troskris, men typen av kris är mycket olika för var och en av dem. Den första är bitter och öppet upprorisk, den andre är helt enkelt förvirrad och håller på att övertas av röster utifrån, och den tredje är fångad i smärta och försöker gömma sig från det hon ser som en svår väg i kyrkan. De återspeglar också en kategori av elever i generation Z (eller Gen Z) i sin misstro mot formella institutioner, minskad närvaro i kyrkan och framför allt en känsla av moralisk relativism som hävdar att det inte finns någon formell norm för rätt och fel. I en färsk studie av Barna Group beskrevs det så här: ”Moralisk relativism har inte bara smugit sig in i Gen Z:s världsbild – den är nu den förhärskande åsikten.” 5
Som evangelielärare måste vi hitta sätt att nå elever som Stephanie, David och Connie. Deras frågor och bekymmer är verkliga och ska inte ignoreras. Vi bör närma oss deras bekymmer med empati och kärlek och låta dem ställa frågor i en trygg och uppbyggande miljö. Vi behöver också utveckla vår förmåga att förstå och bemöta deras bekymmer. I kyrkans seminarier och religionsinstituts [S&I] resurs ”Förvärva andlig insikt” står det: ”Ibland kan vi upptäcka ny information eller ha frågor angående kyrkans lära, seder eller historia som kan vara svåra att förstå. Att ställa frågor och söka efter svar är en viktig del av vår strävan att lära känna sanningen.” 6 Den här S&I-resursen ger förslag på hur vi kan bemöta våra elevers trosfrågor genom att lära dem att 1) handla i tro, 2) granska uppfattningar utifrån ett evigt perspektiv och 3) använda tillförlitliga resurser. På samma sätt publicerade BYU Studies nyligen ytterligare en resurs med titeln ”A Teacher’s Plea” [En lärares vädjan] i vilken författaren uppmuntrar religionslärare att undervisa om nyanseringen i och vikten av våra källor, undvika överdriven förenkling i våra förklaringar och vara villiga att bekräfta de bekymmer som många uppriktigt känner. 7 På liknande sätt uppmuntras vi i Eric och Sarah d’Evegnées färska forskning om ”förnyad omvändelse” att hjälpa människor att hantera religiösa frågeställningar på sätt som inte tar dem bort från deras relation till Gud. 8 Och självklart har kyrkan själv skapat en uppsättning evangelieämnen [Gospel Topics] som kan användas som en resurs för att bättre förstå och finna svar på historiska och doktrinära frågor som dyker upp hos många av våra elever. Bekräfta, bemöt, men lägg inte allt fokus på sekundära frågor.
Bekräfta, bemöt, men lägg inte allt fokus på sekundära frågor
Jag vill att alla våra religionslärare ska förstå att det finns mycket berömvärt i dessa och andra resurser som har skapats för att hjälpa våra elever att övervinna troskriser och få svar på sina frågor om evangeliet. Faktum är att jag inte är säker på att vi kan vara effektiva lärare i evangeliet i dagens miljö, om vi inte är medvetna om de trosrelaterade utmaningar som många elever ställs inför. Vi behöver använda oss alltmer av de här resurserna för att hjälpa eleverna att hantera sina frågor.
Men när vi hjälper eleverna att lösa sina problem måste vi också vara försiktiga så att vi inte fokuserar så mycket på deras specifika trosfrågor att vi går miste om tillfället att undervisa dem om hur häpnadsväckande Jesu Kristi evangelium verkligen är. Som broder Chad H Webb förklarade för mig: ”Det är som att försöka hjälpa människor ut ur mörkrets dimmor genom att fokusera på mörkret.” Vi bör varken ignorera mörkrets närvaro eller göra det till vårt enda fokus. Äldste Lawrence E. Corbridge kallade detta för att ge sekundära frågor företräde framför primära frågor. I ett tal under en andakt på BYU sa äldste Corbridge:
”De sekundära frågorna … är oändliga. Det kan vara frågor om kyrkans historia, polygami, människor av afrikanskt ursprung och prästadömet, kvinnor och prästadömet, hur Mormons bok översattes, Den kostbara pärlan, DNA och Mormons bok, samkönade äktenskap, olika redogörelser för den första synen och så vidare.
Om du besvarar de primära frågorna blir de sekundära frågorna också besvarade, eller bleknar i betydelse, och du kan hantera sådant som du förstår och som du inte förstår, sådant du håller med om och sådant du inte håller med om, utan att fullständigt överge skeppet.” 9
Så, ja, lyssna på dina elevers bekymmer, skapa en trygg miljö där de kan ställa frågor, och använd dig av tillförlitliga resurser. Men missa under den processen inte Jesu Kristi evangeliums häpnadsväckande natur. Som med min berättelse om Caravaggios mästerverk: Missa inte det häpnadsväckande i det du har framför näsan. Ett annat sätt att se på det är att föreställa sig en synstörning som kallas makuladegeneration, som effektivt blockerar all syn utom den perifera. De som har den här sjukdomen ”fyller i” det de inte kan se rakt framför sig med tolkningar av vad de ser i periferin. Låt inte dina elevers perifera syn förvränga deras syn på evangeliets häpnadsväckande natur, som kan och borde vara rakt framför dem. Som president Oaks har sagt: ”Om vi inte är förankrade i de här sanningarna som [centrala] premisser och antaganden kan vi inte vara säkra på att våra slutsatser är riktiga.” 10 Till exempel misslyckas till och med våra inspirerade ansträngningar att ”innovera institutet” om vi missar detta centrala fokus. Vi har uppmanat er att öka relevansen, åtkomsten och tillhörigheten i er undervisning. Men dessa ädla ansträngningar riskerar att bli sekundära frågor om de inte innefattar den förankrande principen omvändelse till Jesus Kristus. En andlig grund byggd på Frälsaren är i slutändan det enda sättet för våra elever att övervinna farorna och påfrestningarna i dessa sista dagar. 11
Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande
Jag har sagt flera gånger i dag att Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande. Första gången jag stötte på det här begreppet var när äldste Jeffrey R. Holland talade till en grupp religionslärare om deras heliga ansvar att undervisa om Jesu Kristi evangelium. Evangeliets häpnadsväckande natur syftade på Frälsaren själv när han undervisade dem som inte trodde i synagogan: ”När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: ’Var får han detta ifrån?’” 12 I slutet av bergspredikan får vi veta att ”när Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning”. 13 Lamoni i Mormons bok blev ”synnerligen förvånad” över Ammons trofasthet. 14 I de här exemplen, och många andra, används ord som häpen, överväldigad och förvånad om människor som kämpar med tron men som så småningom inser evangeliets kraft och under. Vi ser det i Helamans bok när folket blev ”så oerhört förvånade att de föll till marken, för de hade inte trott de ord som Nephi hade talat”. 15 Det verkar som att denna oerhörda förvåning kommer när otro konfronteras med Jesu Kristi evangeliums mirakulösa natur och lära. Det gäller alla som kämpar med tvivel, och det gäller Stephanie, David och Connie som jag nämnde tidigare. De kan endast övervinna bitterheten, förvirringen och smärtan de känner när de får upp ögonen för Kristi egna häpnadsväckande natur.
Bröder och systrar, lyssna, älska och känn empati med dem som kämpar med trosfrågor. Gör det på ett kärleksfullt sätt som skapar en trygg miljö för alla elever, och led dem till tillförlitliga resurser och hjälp dem reda ut sina bekymmer. Men låt oss inte tappa siktet på de häpnadsväckande svaren på de primära frågorna i Jesu Kristi evangelium.
Må vi ”flytta målningarna” i våra liv på sätt som hjälper våra elever att stanna upp och begrunda Frälsarens i sanning häpnadsväckande natur som finns rakt framför dem. Naturligtvis finns det utmaningar – det är en del av vår jordiska resa. Men låt oss hjälpa våra ungdomar att få upp ögonen för de oräkneliga sätt varpå Jesus Kristus fundamentalt kan ändra riktningen i livet för Guds barn.
Jag häpnar till exempel över hur mina innerstadsungdomar i Boston greppade tag i Jesu Kristi evangelium och hur det fick dem att gå på mission, gå på college, gifta sig i templet och nu påta sig rollen som föräldrar och ledare i kyrkan. Det är nästan omöjligt att förstå vad som har hänt i deras liv när man tänker på var de började. Jag häpnar när jag tänker på en ung far i San Antonio som syster Gilbert och jag träffade nyligen. Han fruktade att han aldrig skulle nå upp till evangeliets förväntningar. Han insåg slutligen att ingen av oss är fullkomlig och att det endast är i och genom Jesus Kristus som vi som individer kan bli mer. Det här är broder Luis Vargas med sin fru Andrea och deras dotter Sofia, samma kväll som han bestämde sig för att döpas efter att ha träffat missionärerna i fem år. Jag häpnade över att se hans förändring och hans tro på Kristus. Jag blev också oerhört förvånad när jag träffade min vän John Raass som höll sig utanför kyrkan i 30 år trots sin hustrus och barns trofasta exempel. I ett ögonblick av ödmjukhet i samband med en familjekris, bad broder Raass om en välsignelse och bestämde sig för att träffa systermissionärerna. Det beslutet ledde till hans dop, och även en sons och en dotters dop, som satte dem på förbundsstigen. I mitt eget liv blir jag oerhört förundrad när jag hör Herren tala till mig och bekräftar mitt vittnesbörd, besvarar mina böner för dem jag tjänar i mina uppdrag och försöker hjälpa, även mina egna barns behov.
Bröder och systrar, Jesu Kristi evangelium är häpnadsväckande! Frälsaren förändrar livet för Guds barn på varaktiga och kraftfulla sätt. Han uppmanar oss att förändras och bli bättre, att tjäna andra och bli något mer än vad vi kan bli på egen hand. Låt oss undervisa på sätt som visar våra elever precis hur häpnadsväckande Jesu Kristi evangelium verkligen är! Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.