Seminariet berikade mitt liv
S&I:s årliga fortbildningsutsändning 2022 med president Ballard
Fredagen den 21 januari 2022
God morgon. Ni har verkligen fått god undervisning denna morgon, och jag ställer mig verkligen bakom allt ni hört så här långt och ber att Herren må hjälpa mig att bidra till det underbara möte vi har med er som har ett så stort ansvar. Det är ett nöje att få vara med er. Jag uttrycker min kärlek till var och en av er och hoppas att ni skickar den vidare till era familjemedlemmar. Jag har varma hälsningar från första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum. Vi är tacksamma för era enastående och trofasta ansträngningar i att undervisa om Jesu Kristi evangelium, vilka är till välsignelse för och stärker våra unga medlemmars vittnesbörd.
Jag vill börja med att berätta för er hur seminariet berikade mitt eget liv. Det sådde fröna till mitt vittnesbörd om evangeliet och förberedde mig för min mission och för ledarskapstillfällen.
Som ni kanske vet är jag barnbarns barnbarn till Hyrum Smith, äldre bror till profeten Joseph Smith jr. Min mors flicknamn är Smith och jag är barnbarnsbarn till president Joseph F. Smith, kyrkans sjätte president. Jag är också barnbarn till två apostlar: äldste Hyrum Mack Smith, min morfar, och äldste Melvin J. Ballard, min farfar.
Med dessa män som mina förfäder tänker ni kanske att evangeliet var djupt rotat i mitt hjärta när jag var tonåring. Men det var det inte. Låt mig berätta lite mer om mina föräldrar och mitt liv innan jag verkade som missionär.
Min far ägde en bilhandel. 1929, när jag bara var 10 månader gammal, slog den stora depressionen till. De ekonomiska utmaningar som depressionen medförde ledde till en olycklig vändning för mina föräldrar och vår familj, och särskilt för min far. Då han blev så upptagen av kampen för att försörja en familj under den här svåra perioden slutade han vara aktiv i kyrkan.
Senare, när jag var äldre och vår ekonomiska situation hade stabiliserats, köpte min far mark i bergen öster om Salt Lake City. Han ägnade tid på söndagarna åt att bygga en stuga, och vi alla arbetade med honom. Vi gick inte på kyrkans möten tillsammans som familj.
Att mina föräldrar inte var aktiva i kyrkan hindrade mig inte från att gå på gudstjänster med goda vänner, vilket jag gjorde när vår familj var hemma, eller från att be med min ömma mor. Men jag gick inte i seminariet.
När jag var junior i high school frågade min vän Nedra Mortensen mig varför jag inte gick på tidigt morgonseminarium. Så dagen därpå började jag närvara, varje dag från den dagen. Det tidiga morgonseminariet började 06.30. Det var tidigt för high school – åtminstone för mig. Jag minns att jag deltog på vintern, på de där kalla, snöiga vintermorgnarna. Och när jag gick sista året på high school valdes jag till president för seminariet på East High School.
Mitt deltagande i seminariet är en av de saker som gav mitt liv rätt riktning. I seminariet berördes mitt hjärta och vittnesbördets frön planterades i min själ. Jag minns inte allt som lärdes ut, men jag minns hur det kändes när jag var där. Jag minns också att det kändes som att jag hörde hemma där.
Jag är tacksam för mina seminarielärare som, liksom var och en av er, ägnade så mycket tid åt att förbereda meningsfulla lektioner som inbjöd Anden.
Jag är också tacksam för var och en av lärarna som undervisade mina barn. När de växte upp studerade vi evangeliet i familjen, men den ytterligare undervisning de fick i seminariet var till välsignelse i deras liv då – och den fortsätter att välsigna deras liv i dag. Som morfar, farfar, gammelmorfar och gammelfarfar – vi har precis fått vårt 100:e barnbarns barn – tackar jag lärarna som har undervisat och som undervisar mina barnbarn. Å alla föräldrars och far- och morföräldrars vägnar i kyrkan tackar jag er för de uppoffringar ni gör för att förbereda, undervisa, älska och inbjuda vart och ett av vår himmelske Faders barn att komma till hans Son, Herren Jesus Kristus.
Bröder och systrar, ni är viktiga för Herren och hans plan. Var och en av er har en roll i att beröra dessa dyrbara ungdomars hjärtan. Ert arbete och era ansträngningar är oerhört viktiga för att stärka det uppväxande släktet och för uppbyggandet av Guds rike. Vi vill göra er uppmärksamma på vår oerhörda uppskattning för er villighet att tjäna och för era trofasta ansträngningar att undervisa om och handha seminariets och institutets program runt om i världen.
Jag uttrycker min uppskattning för äldste Holland och den verkställande kommittén, för äldste Clark Gilbert som utbildningschef och broder Chad Webb som administratör. Och för alla avdelningsledare, anställda och var och en av lärarna. Vi älskar er, vi uppskattar er och vi är tacksamma för det hängivna arbete alla utför inom religionsutbildningen.
Som jag nämnde tidigare hjälpte min närvaro i seminariet mig att få ett vittnesbörd och gå framåt på förbundsstigen. På grund av det kunde jag hjälpa mina föräldrar att bli aktiva. Jag verkade som missionär, vilket förmodligen inte hade hänt utan goda vänner som jag kände och lärde känna under seminarietiden och som föreslog att jag också skulle verka som missionär.
När jag talade på sakramentsmötet innan missionen kom min far för att höra mig tala. Det var första gången i mitt liv som jag minns att min far kom till kyrkan med mig. När jag kom hem från min mission pratade jag med mina föräldrar om vikten av att närvara på kyrkans möten. Mina föräldrar valde att återvända till kyrkan och de tackade ja till olika ämbeten och uppdrag under resten av sina liv.
Nyligen genomförde kyrkan några analyser av ungdomarna i Utah. En av kombinationerna av indikatorer som visade att det var högst troligt att ungdomarna skulle delta i kyrkans aktiviteter fem år framåt, var om de gick på seminariet och hade en tempelrekommendation. 1
Kyrkans avdelning för korrelationsforskning studerade också vilken inverkan seminariet, institutet och kyrkans skolor har. Deras studier visade att seminariet hade det största inflytandet på livslång aktivitet i kyrkan, vittnesbörd, känslor av tillhörighet, förmåga att känna Anden och personlig hängivenhet och hängivenhet till familjen. 2
Bröder och systrar, ni gör skillnad. En mäktig anda av hängivenhet utstrålar från er som lärjungar till Herren Jesus Kristus. Tack för att ni har burit med er den andan genom hela livet och för att ni tar den andan med er till era klassrum. Tack för att ni berör våra ungdomars och unga vuxnas hjärtan.
När jag tänker på vårt ansvar att beröra och nå deras hjärtan minns jag en upplevelse jag hade i Salt Lake-templet för många år sedan. Under ett vittnesbördsmöte på fjärde våningen i Salt Lake-templet vittnade president Gordon B. Hinckley om vikten av att människor internaliserar evangeliet och håller sig förankrade vid det. Han sa att för att människor skulle kunna internalisera det, behövde de mer än en intellektuell omvändelse – de behövde en andlig omvändelse. Han sa att vi behöver kunna flytta vår uppskattning för evangeliet från sinnet till hjärtat. Tack för att ni bidrar till att detta sker hos era elever.
Den 25 juni 2015, bara några veckor innan president Russell M. Nelson blev president för de tolv apostlarnas kvorum, och medan han verkade som ordförande för verkställande missionsrådet, talade han vid 2015 års missionsledarseminarium. Han undervisade om hur missionärer blir Herrens brev. Han sa: ”Vi har, som Herrens ombud, förmånen att predika hans evangelium. Aposteln Paulus undervisade om en förunderlig tanke. Han förkunnade att alla ombud, alla lärjungar, ja, alla missionärer, kan bli ett levande ’Kristusbrev skrivet … inte med bläck utan med den levande Gudens Ande … [inpräntade] på tavlor av kött i [sina] hjärtan’ [2 Korintierbrevet 3:3].” 3 Jag vittnar om att varje elev kan beröras av evangeliet genom sitt deltagande i seminariet. De kan få evangeliet skrivet på tavlor av kött i sina hjärtan.
Tack för er personliga förberedelse för att göra det ni gör så väl – att undervisa om Jesu Kristi evangelium så att Anden kan beröra vår himmelske Faders barns hjärtan.
I dagens konfliktfyllda värld behöver dessa ungdomar den glädje och frid som Frälsaren Jesus Kristus erbjuder genom sitt evangelium. De behöver känna i sina hjärtan den kärlek som vår Frälsare har till var och en av dem.
Låt mig prata om att bygga upp framtida ledare. Ni vet att dagens ungdomar och unga vuxna är våra framtida ledare. De kommer att leda – eller leder redan – sina familjer. De kommer att påverka sina medmänniskor och samhällen. Alla kommer att vara ledare genom sin undervisning – i kyrkan, hemmet, skolan eller samhället. Några kommer att verka i Primär, Unga kvinnor och Hjälpföreningen – och även i presidentskapen. Några kommer att verka i biskopsråd, som stavspresident eller som missionsledare. Några kommer att leda den världsomfattande kyrkan om 20–30 år. Ni undervisar ungdomar med en framtida bestämmelse som ni inte känner till eller förstår just nu. I en av era klasser kan det mycket väl finnas en framtida medlem i de tolv apostlarnas kvorum. Det kan man inte veta, men må Herren välsigna er så att ni undervisar som om ni gjorde det.
För att vara bra ledare i kyrkan behöver våra ungdomar först leda väl i sina egna hem. Lär dem, särskilt de unga männen, att ”ingen makt och inget inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek” och ”genom välvilja och ren kunskap som storligen ska utvidga själen, utan hyckleri och utan svek.” 4
Jag ber er att som lärare vara fokuserade på samt hjälpa dem ni undervisar. Ni förbereder dem inte bara för missionstjänst eller högre studier. Ni förbereder dem för att bli goda föräldrar. Ni förbereder dem för att bli goda medlemmar i kyrkan och ledare. Ni förbereder dem för att lyckas i alla sina framtida strävanden. När ni tittar på var och en av era elever, föreställ er då vad de kommer att göra om 5, 10 eller 20 år, och sök sedan inspiration från himlen för att få veta hur ni kan hjälpa dem att förbereda sig för den tiden.
Ge dem tillfällen att leda. Som jag nämnde tidigare var jag president för seminariet på East High School under mitt sista år på high school. Mina lärare tog en risk när de lät mig bli president. Jag började inte gå i seminariet förrän jag var 16 år. Jag var inte precis seminarieeleven som haft 100 procent närvaro år efter år. Jag hoppas att ni uppmärksammar den unga kvinnan eller den unge mannen med potential och ger henne eller honom en chans. Hjälp varje elev att utmana sig själv lite. Ge dem inte bara fria tyglar och förvänta er att de ska leda. Lär dem hellre hur de ska leda, låt dem sedan leda och fortsätt sedan att undervisa dem om hur de kan göra det ännu bättre.
När till exempel nya generalauktoritetssjuttio kallas ger vi undervisningstillfällen och utbildning innan vi skickar iväg dem på deras personliga uppdrag världen över. Vi tar med dem på våra uppdrag. De är män med betydande ledarerfarenhet i kyrkan, men vi fortsätter att undervisa dem innan vi ger dem fria tyglar. Flera gånger under året närvarar medlemmarna i de tolv apostlarnas kvorum på de sjuttios möten för att undervisa dem om hur de kan stärka sina vittnesbörd och bli mer effektiva ledare. Jag kan också tillägga att vi tar tillfället i akt att undervisa varandra i de tolvs kvorum, att resa med varandra och lära av varandra. Man skulle kunna tro att när vi har varit i våra uppdrag länge så skulle vi veta allt. Nej, världen förändras och människornas behov är olika – särskilt på olika platser i världen. Så vi som medlemmar i de tolvs kvorum ser framåt och förväntar oss att lära varandra hur vi kan bli bättre på att fullgöra vårt ansvar som Herren Jesu Kristi apostlar.
Jag ber er att hjälpa våra framtida ledare; många är ivriga att lära sig av era upplevelser som ledare. Er tid med dem som elever i seminariet och institutet är kort, men var uppmärksam på de stunder då ni kan påverka var och en av dem.
Låt mig nämna behovet av att besvara frågor på rätt sätt. Vi vet alla att frågor är ett underbart sätt för elever att lära. De flesta frågor tyder på en önskan att lära. Uppmuntra eleverna att ställa frågor, och hjälp dem sedan att lära sig hur man hittar svar genom studier och bön. Evangeliet ger svar på de flesta av livets frågor. Men några av dem kommer inte att kunna besvaras eftersom vi saknar den information som behövs för att besvara dem på rätt sätt. Spekulera inte i sådana situationer. Det är okej att säga ”jag vet inte” eller ”vi vet inte”. Vi kommer alltid att vara trygga och beskyddade när vi undervisar om sanningen, när vi undervisar om det vi vet. Irra inte bort från sanningen och spekulera inte om sådant som vi ännu inte förstår. I de flesta fall kan ni ge sanningsenliga, eftertänksamma och korrekta tolkningar av skrifterna och evangeliets lära, kyrkans historia eller andra ämnen som vi förstår. Jag uppmanar er att hålla er nära det kursmaterial ni fått och att använda bemyndigade resurser.
Håll det enkelt. Jag har använt det uttrycket så mycket under hela mitt liv att mina barn lät inrista de orden på gravstenen där min fru Barbara vilar och där jag en dag kommer att vila bredvid henne. Och på den gravstenen står det: ”Håll det enkelt.” När jag går bort hoppas jag att alla förstår att det var något som jag tyckte var viktigt. Håll evangeliet enkelt. Det är helt enkelt vackert och tydligt och underbart. När ni undervisar om evangeliet, håll det enkelt och vittna ofta om vår Frälsare Jesu Kristi verksamhet och gudomliga mission.
Kom ihåg att Nephi gladde sig åt tydlighet. 5 Han lärde att ”vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn ska kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”. 6 Jag vittnar om att när ni undervisar, predikar och vittnar om Kristus, kan era elever känna ert vittnesbörd och glädjas åt Jesu Kristi godhet och hans evangelium.
Jag är sonson till äldste Melvin J. Ballard. Han verkade som apostel i 20 år. Jag var 11 år när han gick bort. Men det fanns många – när jag blev mogen nog att inse det – som min farfar hade tjänat som apostel, som hade hört honom predika, hade hört honom undervisa. Jag frågade om och om igen – olika människor på olika platser runtom i världen som hade hört honom undervisa och predika om evangeliet. Och nästan alltid fick jag svaret: ”Jag minns inte exakt vad han sa”, brukade folk säga till mig, ”men jag ska aldrig någonsin glömma hur det kändes.” Må de vi undervisar – de kanske inte kommer ihåg våra ord, men må de aldrig, aldrig glömma hur det kändes när vi undervisade om Jesu Kristi enkla, vackra lärdomar.
Jag har talat om hur viktiga era ansvar som lärare och administratörer är. Dessa ansvar är viktiga och nödvändiga. Men era ansvar i er egen familj är ännu större. Vi är här på jorden för att bli en del av en släkt med förmågan att skapa och forma vår egen del av dessa släkter. Våra familjeförhållanden skiljer sig åt för var och en av oss. Oavsett era omständigheter bör ni ta hand om och bygga upp dessa familjerelationer. För de av er som är gifta: tillbringa tid med er äkta hälft. Sök er makes eller makas råd och följ det. Jag var en bättre far, make och ledare i kyrkan tack vare min kära hustru Barbaras vänliga, kärleksfulla råd. För de av er som inte är gifta: ni bör söka råd från era föräldrar, era familjemedlemmar, släktingar eller personer ni litar på. Vi bör alla bygga upp våra familjerelationer, eftersom de varar bortom det här livet. Era ansvar eller ert ämbete som lärare i det här programmet kommer att upphöra, men era familjerelationer är eviga.
Som avslutning till mitt kärleksfulla tal vill jag uttrycka glädjen av att vara en del av det här viktiga och underbara verket tillsammans med er. Jag känner samma glädje som Ammon kände när han sa till sina bröder och medarbetare:
”Hur stor orsak har vi inte att glädjas! …
Vi har gjorts till redskap i Guds händer att åstadkomma detta stora verk. …
Välsignat vare vår Guds namn! Låt oss sjunga hans lov, ja, låt oss tacka hans heliga namn, för han utövar för evigt rättfärdighet. …
Min glädje är full, ja, mitt hjärta är fyllt till brädden av glädje, och jag vill fröjda mig i min Gud.” 7
Mina älskade bröder och systrar och medlärare – och jag säger medlärare eftersom vårt största ansvar som medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum är att undervisa. Jag vittnar om att vi som vår himmelske Faders barn kan uppleva evangeliets glädje och frid när vi lever efter det och när vi undervisar om det, när vi lyder Herrens bud och när vi lever i sanningen.
Jesu Kristi liv, verksamhet och evangelium ger den glädjen. I Nya testamentet sa Jesus till sina lärjungar: ”Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.” 8 ´
Profeten Lehi upplevde glädjen i evangeliets frukt och ville också att hans familj skulle äta av den. Han sa: ”Och då jag åt av dess frukt fyllde den min själ med mycket stor glädje. Därför började jag önska att även min familj skulle äta därav, för jag visste att den var mer begärlig än all annan frukt.” 9
Jag är säker på att var och en av oss känner likadant som aposteln Johannes när han sa: ”Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.” 10
Dagens värld skakas av besvikelser, meningsskiljaktigheter, missnöje, diskriminering, respektlöshet, missmod och nöd. Jesu Kristi evangelium kan bära oss genom dessa svåra tider. Profeten Lehi undervisade om en enkel princip som uppenbarats av Herren. Han sa: ”Människorna är till för att de ska kunna ha glädje.” 11
I Herrens namn samt av och genom det heliga apostelskapet ber jag Herren att välsigna var och en av er med att finna glädje i er familj, glädje i evangeliet och glädje i era ansvar som lärare och administratörer för kyrkans stora seminarie- och institutprogram. Jag uttrycker återigen min kärlek till var och en av er och till era elever.
Jag vittnar om att Jesus Kristus lever – och att det här är hans kyrka och det här är hans evangelium. Må Herren välsigna er, mina älskade medlärare, så att vi kan sträcka oss ut av allt vårt hjärta för att beröra inte bara sinnet utan hjärtat hos fler av vår Faders barn, som behöver veta att Jesus är Kristus, att han har upprest en profet, ja, Joseph, och återställt det eviga evangeliets fullhet, samt att allt som behövs för att finns frid och glädje i detta liv har uppenbarats på nytt och finns i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag nedkallar en välsignelse å första presidentskapets och de tolvs kvorums vägnar över er och era familjer. Och jag gör det ödmjukt i Herrens Jesu Kristi heliga namn, amen.