De passade perfekt
Författaren bor i Utah, USA.
”När jag är god och snäll och rar och hjälper dem jag ser, då blir jag glad och lycklig” (se Children’s Songbook, s. 197).
Riiiing!
Tony log när han ställde sig upp från skolbänken. Det var äntligen dags för rast!
Andra barn sprang förbi honom mot lekplatsen, men Tony stannade kvar. Han väntade på Sean. Sean var ny i Tonys klass. De kanske kunde leka tillsammans.
”Du, Sean!”, sa Tony. ”Gillar du basket?”
”Gillar det? ”Jag älskar det!” sa Sean.
”Toppen.” Tony log. ”Kom! Vi går och spelar!”
Tony och Sean dribblade, passade och sköt bollen hela rasten.
”Det var kul!” sa Tony när de gick tillbaka till klassrummet. ”Du är ju jätteduktig.”
”Tack”, sa Sean. ”Det är kul att spela med någon som gillar basket lika mycket som jag!”
Varje dag efter det spelade Tony och Sean basket tillsammans på rasterna. De hittade på egna övningar och förbättrade sitt dribblande. Tony älskade ljudet från korgen när bollen föll genom nätet.
”Här!” ropade Tony. Han passade bollen till Sean. Sean fångade den och hoppade för att göra mål. Tony lade märke till att sulan hade lossnat och hängde ner en bit från Seans ena sko.
Bollen studsade mot ringen på korgen. ”Åh, nästan”, sa Tony. ”Bra försök!”
”Tack”, sa Sean. ”Jag tror att jag skulle spela lite bättre om det inte var för mina skor.” Han skrattade medan han lyfte upp sin sko så att Tony kunde se sulan. ”Jag ska få nya skor så fort pappa får ett nytt jobb.”
Tony log. ”Men om du skaffar nya skor kommer du att slå mig varje gång!” sa han på skoj. ”Jag kommer inte att ha en chans!”
När Tony gick hem från skolan den eftermiddagen tänkte han på Sean som gick hem med en sko som höll på att gå sönder. Tony visste att det inte bara skulle vara svårt att spela basket med de skorna. När vädret ändrades skulle Sean bli kall om fötterna! Tony undrade om det fanns något han kunde göra för att hjälpa honom.
”Är du klar för sängen?” frågade pappa senare den kvällen.
”Ja”, sa Tony. ”Jag tänkte bara på en sak. Du vet min vän Sean som jag spelar basket med på rasterna? Hans skor är utslitna. Han måste vänta tills hans pappa får ett jobb innan han kan få nya skor. Jag skulle verkligen vilja hjälpa honom på något sätt.”
”Det är en jättebra idé”, sa pappa. ”Vad sägs om att be en bön? Jag vet att vår himmelske Fader hjälper dig att få veta vad du kan göra.”
Tony nickade och ställde sig på knä med pappa för att be.
Nästa morgon när Tony gjorde sig i ordning för skolan lade han märke till någonting i sin garderob. Det var ett extra par tennisskor från hans storebror! Tony hade aldrig använt dem eftersom de fortfarande var lite för stora. Han hade glömt bort att han hade dem!
Jag undrar om de passar Sean, tänkte Tony. Han lade skorna i ryggsäcken, stängde den och skyndade iväg till skolan.
”Hej!” Tony gick fram till Sean och höll upp skorna. ”Jag hittade de här i min garderob. De passar inte mig, men jag tänkte att de kanske passar dig.”
”Wow! Tack så mycket!” Sean tog på sig dem och knöt snörena. ”De passar perfekt!”
Tony blev glad. Han visste att hans himmelske Fader hade hört hans bön om att få veta hur han kunde hjälpa sin nya vän. ”Vi ser vem som kommer först till basketplanen!”
Illustration, Mike Deas