En varm känsla
Författaren bor i Guatemala City, Guatemala.
”Jag ska omsluta dig i min kärleks armar” (L&F 6:20).
Det var en vacker, klar morgon i San José Pinula, en liten stad i närheten av Guatemala City. ”Jag kan knappt vänta!” sa Joshua till sin lillasyster. I dag var det hans dopdag!
När familjen hade kommit till kyrkan tog Joshua och papá på sig vita kläder. Först var Joshua lite nervös. Men papá höll honom i handen när de gick ner för trappstegen i dopbassängen och då kände han sig inte lika nervös. När Joshua kom upp ur vattnet hade han ett stort leende på läpparna.
Joshua och papá bytte om till torra kläder. Sedan lade papá och Joshuas farbröder och farfar händerna på Joshuas huvud. De konfirmerade honom som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Joshua hörde papá säga: ”Ta emot den Helige Anden.”
”Jag är så glad!” sa han medan han gav papá en stor kram.
”Kom ihåg löftena som du har gett i dag”, sa papá. ”Om du gör det kan den Helige Anden alltid vara med dig. Du kommer aldrig att vara helt ensam.”
En morgon några månader senare vaknade Joshua av att han grät. Han hade jätteont i magen! ”Mamá!” ropade Joshua från sin säng. ”Jag har jätteont i magen!”
Han fick bara mer och mer ont i magen. Han kunde inte ens gå. Papá gav Joshua en prästadömsvälsignelse och sedan tog han och mamma honom till läkaren.
Läkaren sa att Joshua genast behövde opereras. Det lät läskigt!
”Vi ska ta dig till ett annat rum för operationen”, sa läkaren. ”Du känner inte någonting för du kommer att sova. Och dina föräldrar väntar på dig precis utanför.”
Joshua blev ännu mer rädd. Varför kunde inte hans föräldrar vara hos honom i rummet? Han kunde inte sluta gråta.
Mamá talade mjukt. ”Vad kan vi göra för att hjälpa dig att må bättre?”, frågade hon.
”Jag vet vad vi kan göra!”, sa han. ”Kan ni sjunga ’Jag är Guds lilla barn’ med mig? Sedan kan vi be en bön igen.”
Medan de sjöng tyst kom Joshua ihåg att de sjöng den sången på hans dop. Och när de bad tänkte han på vad papá hade sagt på hans dopdag: ”Den Helige Anden kan alltid vara med dig. Du kommer aldrig att vara helt ensam.”
Joshua var fortfarande rädd när sjuksköterskorna tog honom till operationsrummet. Han kunde inte se läkarnas och sjuksköterskornas ansikten eftersom de hade munskydd på sig. Men när han tittade dem i ögonen kände han att de var hans vänner och skulle ta väl hand om honom.
Efter operationen sa läkarna att Joshua behövde vila. Han var fortfarande trött och öm, men det onda i hans mage hade blivit bättre. Han kände inte för att gråta längre. Han visste att allt skulle bli bra.
”Jag kände något i hjärtat”, sa Joshua till mamá och papá. ”Det var en varm känsla.”
”Det är ett av sätten vi kan känna den Helige Anden på”, sa mamá.
Joshua nickade. Han var glad att han hade fått den Helige Andens gåva. Tack vare den Helige Andens gåva skulle han aldrig vara helt ensam.
Illustration Glenn Harmon