En uppskjuten resa
Författaren bor i Maine, USA.
Tänk om Freddie aldrig fick besöka sina farföräldrar i Korea?
”Familjer kan vara tillsammans för evigt” (Barnens sångbok, s. 98).
Freddie kramade pappa och sa hej då. ”Säg till Haraboji att vi ber för honom.”
”Det ska jag. Jag ringer varje dag så att du får veta hur han mår.”
Freddie nickade och svalde klumpen i halsen.
Pappa skulle åka till Sydkorea för att hälsa på Freddies farfar och farmor, som kallas Haraboji och Halmoni på koreanska. Han skulle vara borta nästan en månad medan Freddie och hans familj stannade hemma i USA.
Dörren stängdes och pappa var borta.
”Jag önskar att jag också kunde åka”, mumlade Freddie. Han torkade bort en tår. Freddie hade inte träffat Haraboji och Halmoni på länge. Hans familj hade sparat pengar till sin kommande semester med dem i Sydkorea. Men Haraboji var sjuk och nu behövde han opereras.
”Jag är ledsen, Freddie”, sa mamma. ”Jag önskar att vi kunde följa med pappa allihop, men vi har inte sparat tillräckligt mycket pengar än. Och det är viktigt att din pappa åker nu när Haraboji behöver honom.”
”Men tänk om läkarna inte kan hjälpa Haraboji? Tänk om han dör och jag aldrig får träffa honom? Vi borde åka med pappa nu!” Han torkade bort fler tårar. Han var ledsen och arg.
Mamma kramade om honom. När han slutade gråta frågade hon: ”Ska vi be en gång till för Haraboji?”
Freddie nickade och de lade armarna i kors och bad tillsammans.
Freddie och hans familj bad för Haraboji varje dag. Freddie såg till att alltid påminna dem. Han gjorde sitt bästa för att hjälpa till medan pappa var bortrest. Han tog hand om en del av pappas sysslor, som att gå ut med hunden och läsa sagor för de mindre barnen innan sängdags.
Flera veckor gick och Freddie var inte lika ledsen längre. Men han var fortfarande orolig för Haraboji.
En kväll fick han ringa till pappa. ”Tänk om jag aldrig får åka till Korea?” sa han. ”Tänk om Haraboji inte blir bättre och jag aldrig får chansen att träffa honom?”
”Freddie, du kommer att få resa till Korea en dag. Men oavsett om Haraboji lever eller inte så får du träffa honom igen. Vår familj är evig.”
”Jag vet”, sa Freddie. Han blev varm inombords. Han skulle få träffa Haraboji igen en dag, vad som än hände.
”Jag älskar dig, Freddie”, sa pappa. Och jag är snart hemma igen.”
”Jag älskar dig också.”
Freddie log när han lade på. Han visste att de skulle få vara tillsammans igen en dag. Han var glad att hans familj var evig.
Haraboji blev bättre! Och två år senare åkte Freddie och hälsade på honom i Sydkorea!
Illustrationer: Karly Jade Catto