Winfreds nya recept
”Vi levde på ett sätt som bringade lycka” (2 Nephi 5:27).
Vad kunde Winfred ha i sitt recept?
Winfred hjälpte Jajja (farmor) att laga middag.
”Mmm, jag älskar matoke,” sa Jajja.
”Jag också,” sa Winfred. ”Det är en av mina favoriträtter! Jag tycker om de gröna bananerna. Och paprikorna och tomaterna. Men det bästa är såsen.”
”Det är för att såsen förenar alla smaker och gör det gott”, sa Jajja.
De fortsatte att skära grönsaker. Sedan suckade Winfred.
”Jajja”, sa hon, ”hur kan du vara så glad hela tiden?”
”Jag försöker”, sa Jajja. ”Men jag är inte glad hela tiden. Att vara ledsen är en del av livet. Är du ledsen nu?”
Winfred nickade. ”Jag saknar Taata (pappa), för han jobbar så långt borta. Och jag saknar skolan för vi kan inte gå dit just nu. Och jag saknar mina vänner i kyrkan.”
”Det är okej att vara ledsen över det”, sa Jajja. Livet är inte alltid lätt. Men när jag är ledsen så försöker jag följa mitt recept för glädje.”
”Ditt recept?”
”Precis som jag har ett recept för matoke så har jag ett recept för glädje. Ibland är ledsamheten för stor för att bara försvinna med en gång. Men jag märker ofta att mitt recept är det som behövs för att jag ska må bättre.”
”Vad har du för recept?”
Jajja log. ”Vad sägs om att du försöker skapa ett eget recept? Sedan kan du berätta för mig om det.”
Den kvällen när Winfred bad visste hon att hennes himmelske Fader lyssnade. Hon märkte att bönen gjorde henne glad! Hon hämtade en papperslapp och skrev: Winfreds recept för glädje. 1. Be. Sedan somnade hon.
Morgonen därpå läste hon i sin Mormons bok. Att läsa skrifterna gjorde henne också glad. Hon tog fram sin papperslapp och skrev: 2. Läsa skrifterna. Sedan tittade hon på skriftstället som var uppslaget: ”Tro på Kristus” (2 Nephi 33:10).
Winfred lade till en ny punkt: 3. Ha tro på Jesus Kristus.
Winfred tänkte på att Jajja var så snäll som lät henne komma på besök. Winfred gick till Jajja och sa: ”Tack för att jag får vara här hos dig.”
Det kändes bra att säga tack. Sedan skrev hon på sitt papper igen. 4. Var tacksam.
Sedan frågade Winfred sina grannar om de yngre barnen ville komma och leka. Hon tog med sig sin lillasyster Milfred och lillebror Alfred. När de hade lekt klart frågade hon barnen om de ville läsa med henne. Jajja skar upp en vattenmelon som alla kunde dela på.
Senare besökte Winfred sin vän som heter Happy. Tillsammans hjälpte de Happys mamma med disken. Sedan sopade de golvet. Det var kul att hjälpa till!
När det blev kväll hjälpte Winfred sina syskon med deras läxor. Hon studerade alfabetet med Milfred. Hon hjälpte Alfred med matten.
Den kvällen pratade Winfred med Jajja igen.
”Det känns mycket bättre i dag! Jag tror att jag har hittat mitt recept för glädje.”
”Underbart! Berätta för mig”, sa Jajja.
”Winfreds recept för glädje”, läste hon. ”1. Be. 2. Läsa skrifterna. 3. Ha tro på Jesus Kristus. 4. Vara tacksam.”
”Det är ett jättebra recept”, sa Jajja. ”Men jag tror att du kan ha glömt något. Finns det något annat som gjorde dig glad i dag?”
Winfred tänkte efter en stund. ”Ja, jag hade roligt när jag lekte med småbarnen. Och när jag hjälpte Happy och hennes mamma. Och när jag studerade med Milfred och Alfred. Vänta … nu vet jag! Den sista ingrediensen är att hjälpa andra.”
”Det stämmer”, sa Jajja. ”Att tjäna andra är som såsen – det förenar alla goda saker och gör det gott.”
”Det är ett bra recept.” Winfred log brett. ”Jag vill försöka igen i morgon.”
Illustrationer: Hollie Hibbert