Ärlighetsfrågan
Författaren bor i Utah, USA.
Vad är viktigast: en utmärkelse eller sanningen?
”Låt var och en handla ärligt” (Läran och förbunden 1:9).
”Det här är till dig, Christy”, sa fröken Devin, hennes lärare. Hon gav Christy ett kuvert.
”Tack”, sa Christy. Hon slet upp kuvertet och läste lappen inuti.
Grattis! Du är en av sex elever som har valts av dina klasskamrater att få utmärkelsen Enastående medborgare för årskurs fem. Svara på frågorna nedan och lämna in svaren till kontoret i slutet av dagen så att våra domare kan granska dem.
Christy kramade ivrigt om kuvertet. Hon kunde knappt vänta tills hon fick visa sina kompisar!
”Gissa vad som har hänt!” sa hon till Gabriella på lunchen. ”Jag kanske ska få en utmärkelse.”
”Vad kul!” sa Gabriella.
”Jag behöver bara svara på alla de här frågorna först”, sa Christy. ”Men det känns som att jag inte har några fler intressanta saker att skriva om. Den här frågan är: ’Hur har du gjort skillnad i samhället?’ Jag kan inte komma på något.”
”Du kan förmodligen skriva något som du tror skulle vara bra att göra”, sa Gabriella. ”Det är väl inte så farligt. De vill bara veta vilken slags person du är.”
Christy tyckte inte att det kändes bra att hitta på något. Men hon kanske kunde skriva något som hon planerade att göra i framtiden. Hon trummade med pennan mot papperet medan hon tänkte.
Sedan kom hon ihåg en skylt hon hade sett i biblioteket: ”Sökes: Privatlärare för nybörjarläsare.” Hon tyckte om att lära sina yngre syskon att läsa. Det kunde vara kul att hjälpa andra barn också. Hon hade inte anmält sig för att hjälpa till än … men hon ville göra det! Hon skrev: ”Hjälper barn att lära sig läsa i biblioteket.”
Christy tittade på det hon hade skrivit. Hon kände en liten klump i halsen och försökte svälja den. Men den obehagliga känslan blev bara värre när hon gick till kontoret och lämnade in sina svar.
När Christy gick hem från skolan kändes fotstegen tunga. När det var dags för middag kände hon inte för att äta.
”Är allt okej, älskling?” frågade mamma.
Christy suckade djupt. ”Egentligen inte.”
”Vill du prata om det?” frågade pappa.
Christy förklarade vad hon hade gjort. ”Det har inte känts bra inombords sedan dess.” Hon lade armarna i kors och gled ner i stolen.
”Jag är glad att du berättade det för oss.” Mamma kramade Christys hand. ”Det är första steget mot att ställa saker till rätta.”
”Och jag vet vad nästa steg är”, sa Christy med ett leende. Bara tanken på vad hon skulle göra fick henne att må lite bättre.
När hon bad den kvällen sa hon till sin himmelske Fader att hon var ledsen att hon inte hade varit ärlig. Hon visste att han skulle hjälpa henne omvända sig och göra det rätta.
Nästa morgon gick Christy till skolkontoret. Hon öppnade dörren och gick in …
Illustrationer: Morgan Bissant