Tårta och vänlighet
Hur kunde Juli vara snäll mot sin moster när hon knappt kunde prata med henne?
Juli satt tillsammans med sin vän Sarah i matsalen i skolan.
”Jag är orolig för att komma hem och träffa min tía”, säger Juli.
”Din tía?” frågade Sarah.
”Ja, min moster. Tía Jenny”, sa Juli. ”Hon är på besök ett tag. Och jag tror inte att hon gillar mig särskilt mycket. Hon är väldigt sträng och ler aldrig. Inte ens när jag ler mot henne. ”Jag vill bara inte göra henne arg.”
”Du ler i alla fall”, sa Sarah. ”Det hjälper alltid att vara trevlig.”
Hela dagen tänkte Juli på vad Sarah hade sagt.
Jag antar att jag kan vara snällare mot tía Jenny, tänkte hon. Det är vad Jesus skulle göra. Men tía Jenny pratade bara spanska. Juli kunde förstå lite spanska, men hon var inte så bra på att prata. Hur kunde Juli vara snäll mot sin moster när hon knappt kunde prata med henne?
Mamma sa alltid att man ska ha tålamod med personer som man inte förstår. Juli bad tyst för sig själv. Fader i himlen, hjälp mig att ha tålamod med tía Jenny. Och hjälp mig att ha mod att prata spanska med henne.
När Juli kom hem från skolan såg hon ett kort på bordet. Hon tog upp det. Det var från mamma och pappa. Å nej! tänkte hon. I dag är det deras bröllopsdag. Det hade jag helt glömt bort!
Juli ville göra något snällt för mamma och pappa. Men hon visste inte vad hon skulle göra.
Hon såg tía Jenny som tittade runt i köket.
”Eh … todo bien?” frågade Juli. ”Är allt okej?”
”Ja”, sa tía Jenny. Sedan pratade hon snabbt på spanska. Juli hörde att hon frågade om hon var ocupada – upptagen.
”No, yo no … ocupada. Jag är inte upptagen”, sa Juli. Hon kände sig generad över sin dåliga spanska. Men tía Jenny log. Hon pratade långsammare så att Juli kunde förstå. Hon sa att hon ville baka en tårta till mammas och pappas bröllopsdag, men att hon behövde hjälp.
”Jag hjälper dig.” sa Juli. ”Vamos! Vi kör.” Det här var hennes chans att göra något till mamma och pappa! Och att lära känna sin moster.
Tía Jenny och Juli gick till köket. De använde handgester och enkel spanska för att prata. Tía Jenny visade Juli hur man gör en rutig choklad-vaniljkaka. Juli hjälpte till att mäta mjöl och socker. Hon skar också jordgubbarna som skulle vara på toppen. Snart var kakan i ugnen. Den luktade jättegott!
Det var ganska roligt, tänkte Juli. Men när hon städade upp slog hon ner tre ägg från bänken. De krossades på golvet och det blev en kladdig gul röra.
Juli tittade nervöst på tía Jenny. Skulle hon bli arg?
Men tía Jenny skrattade bara. ”Qué desorden!” sa hon. (”Vilken röra!”)
Juli hade aldrig sett tía Jenny skratta. Det fick henne att skratta också. Tillsammans städade de upp röran.
När mamma och pappa kom hem var tårtan klar. ”Grattis på bröllopsdagen!” sa Juli.
”Tack! Den ser jättegod ut. Bakade du den helt själv?” frågade mamma.
”Nej, tía Jenny och jag bakade den tillsammans”, sa Juli. Hon log mot tía Jenny. Och den här gången log tía Jenny tillbaka!
En varm känsla spred sig i Julis hjärta. Hon var glad för att hennes himmelske Fader hade besvarat hennes bön.
Illustrationer: Malgosia Piatkowska