Pionjärer i varje land
Ludovics piano
Ludovic var glad över att tjäna sin himmelske Fader.
Ludovic lyfte upp några fällbara stolar och bar dem över gatan. Det var söndag och kyrkan skulle snart börja. Huset där kyrkans möten hölls i Togo hade inte tillräckligt med sittplatser. Så Ludovic tog alltid med sig stolar från sin farfars hus.
”Varför lämnar du en fin kyrka för att gå till ett litet skjul?” ropade någon efter honom. ”Er kyrka har inte ens några bänkar!” sa någon annan och skrattade.
Ludovic låtsades att han inte hörde. Jag måste bara fortsätta att göra det som är rätt, tänkte han.
Ludovic fick lära sig om kyrkan när han var 10. Nu var han 12. Han och hans familj hade nyss blivit döpta. Han hade prästadömet och hjälpte till att dela ut sakramentet. Han sparade till och med en del av sina lunchpengar för att kunna köpa bröd till sakramentet varje vecka. Ludovic var glad över att tjäna sin himmelske Fader.
När det var dags för kyrkan att börja var det lilla rummet fullt. Några satt på stolarna som Ludovic hade tagit med sig. Andra fick stå.
Mötet började med en sång. ”Israel, nu Gud dig kallar”, sjöng Ludovic. Han älskade att sjunga i kyrkan.
Efter kyrkan nynnade Ludovic för sig själv när han ställde undan stolarna. Han nynnade när han gick hem. Sedan fick han en idé! Han tog fram sitt leksakspiano. Kanske kunde han klura ut hur man spelar ”Israel, nu Gud dig kallar”!
Ludovic nynnade på noterna och tryckte på de olika tangenterna tills det blev rätt. Snart hade han lärt sig att spela hela sången.
Sedan kom han ihåg att hans familj hade några inspelningar av kyrkans psalmer. Han lyssnade på dem och lärde sig att spela andra sånger också. Ludovic övade och övade.
”Kan du inte spela i kyrkan när vi sjunger?” frågade Ludovics pappa en dag.
Ludovics mage slog en volt. ”Jag är för blyg”, sa han. Tänk om jag gör fel!”
”Då fortsätter du”, sa pappa. ”Du är en bättre pianist än du tror.”
Nästa söndag bar Ludovic inte bara på stolar. Han hade också med sig sitt leksakspiano till kyrkan. När det var dags för inledningssången satte han nervöst fingrarna på tangenterna. Sedan började han spela. Alla sjöng med. Och det lät så bra!
Ludovic spelade i kyrkan varje söndag efter det. Ibland spelade han fel. Men han gav inte upp. När sången var för svår att spela sjöng de utan piano, och Ludovic ledde sången.
Ludovic log. Det spelade ingen roll för honom att de hade kyrkans möten i någons bostadhus. Det spelade inte ens någon roll att andra retade honom. Det viktiga var att Ludovic använde sina talanger till att tjäna Gud.
Togo är ett litet land i Västafrika.
I dag finns det 21 församlingar och grenar där.
Togos officiella språk är franska.
En missionär lärde Ludovic att läsa noter så att han kunde spela piano bättre.
Ludovic är vuxen nu. Han och hans fru Benedict älskar båda musik.
Ludovic har ett riktigt piano hemma och spelar orgel i kyrkan.
Illustrationer: Caroline Garcia