En bön i stormen
PANG! Åskan dundrade ute. Alexis gömde sig under täcket. Men åskan slutade inte. Alexis darrade. Sedan gick hon upp för att hitta pappa.
”Pappa”, sa hon. ”Jag är rädd.”
Pappa gav Alexis en stor kram. ”Stackars dig”, sa han. ”Jag vet att åskväder kan vara läskiga. Men vi är trygga här inne.”
Alexis tänkte efter. ”Jag känner mig inte trygg just nu. Kan vi be en bön tillsammans?”
”Det är en jättebra idé.”
Alexis och pappa ställde sig på knä. Pappa tog hennes hand. Han höll den medan han bad.
”Käre himmelske Fader, hjälp Alexis att känna sig trygg i stormen.”
Alexis höll hårt i pappas hand. Hennes hjärta blev lugnt. Hon var inte rädd längre.
”Det känns bättre”, sa Alexis.
”Bra”, sa pappa. ”Kom, så lägger vi dig igen.”
Alexis kröp ner i sängen. Pappa drog upp täcket till hennes haka. Han pussade henne på pannan.
”Jag älskar dig, pappa”, sa hon. ”Tack för att du bad med mig.”
Pappa log. ”Var så god. Jag älskar dig med.”