”Jag vill inte bli stor!”
Framtiden verkade så skrämmande.
”Ja, må du leva!” sjöng alla.
Chakell blåste ut alla ljusen på sin tårta med ett enda andetag. Hon log medan hennes familj hurrade.
Hon var tio år i dag och den här födelsedagen skulle bli den bästa någonsin!
”Du växer upp så snabbt”, sa mamma.
”Nu är du dubbelsiffrig!” sa pappa med sin bullrande röst.
”Snart är du lika gammal som jag”, sa Chantele, hennes storasyster.
Chakells leende blev lite mindre. ”Men så gammal är jag inte!” sa hon. ”Jag är bara 10.”
”Men nästa år är du i Unga kvinnor, och sedan är du på väg till högstadiet”, sa Chantele. ”Sedan lär du dig köra bil, och snart är du stor!”
Chakells mage kändes plötsligt konstig. Hon hade haft mycket ont i magen på sistone, särskilt när hon oroade sig för framtiden.
Hon struntade i magen och log. ”Vi tar lite tårta!”
Senare den kvällen satt Chakell på sängen och bläddrade i en av sina favoritböcker. Men hon var inte fokuserad på det hon läste. Det vred sig fortfarande i magen.
Födelsedagar fick alltid Chakell att tänka på att bli stor. Ju äldre hon blev, desto mer skrämmande verkade framtiden vara. Att inte veta vad som skulle hända gjorde henne nervös!
Chakell kunde inte sluta oroa sig.
Jag kommer aldrig att vara ett barn igen!
Tänk om jag inte är tillräckligt smart för högstadiet?
Tänk om jag inte får några vänner?
Hela mitt liv kommer att förändras!
Varma tårar rann ner för kinderna. Hon torkade ögonen och snörvlade.
Sedan hörde hon en mjuk knackning på dörren. ”Gråter du?” frågade mamma. Hon satte sig på Chakells säng. ”Var det ingen bra födelsedag?”
Chakell flyttade sig närmare och mamma gav henne en kram.
”Min födelsedag var jättebra”, sa hon och lutade sig mot mammas axel. ”Men jag vill inte bli stor! Jag är så rädd.”
Mamma strök henne över håret. ”Det kan vara skrämmande att bli stor. Men det kan vara roligt också!”
Chakell torkade tårarna ur ögonen. ”Det låter inte så roligt”, sa hon. ”Det låter bara jobbigt.”
Mamma nickade. ”Det kan vara jobbigt ibland”, sa hon. ”Men du kan vara modig! Visste du att det är meningen att ditt liv ska vara ett äventyr? Din himmelske Fader sände dig hit för att du skulle få fantastiska upplevelser.”
Chakell tittade på boken hon höll i. Hon älskade att läsa om äventyr. Hon hade inte tänkt på livet som ett äventyr förut.
”Men hur kan jag vara modig när jag inte vet vad som ska hända?”
”Det är därför vi har tro.” Mamma log. ”Tro är att låta vår himmelske Fader leda oss och veta att han hjälper oss vara modiga. Han har hjälpt mig att vara modig många gånger när jag har varit rädd för nya saker. Och han kommer att hjälpa dig också.”
”Säkert?”
”Säkert”, sa mamma. ”Du kan be om hjälp när som helst.”
Det fick Chakell att känna sig lite bättre till mods. ”Okej.”
Innan Chakell gick och lade sig ställde hon sig på knä och bad. ”Snälla, hjälp mig att vara modig”, viskade hon. ”Hjälp mig att inte vara rädd för framtiden.”
När Chakell var klar kände hon lugn och frid. Framtiden kan kännas lite skrämmande. Men med vår himmelske Faders hjälp kan den också vara ett fantastiskt äventyr!
Illustrationer: Natalie Briscoe