Ny skola, ny vän
Hur skulle Ada kunna få vänner när hon inte kunde prata kinesiska?
”Jag är rädd”, sa Ada. Det var hennes första skoldag i Taiwan. Men hon pratade inte kinesiska som de andra eleverna. Hur skulle hon kunna få vänner? Vem skulle hon leka med när det blev rast?
Mamma gav Ada en stor kram. ”Det är okej att vara rädd.”
Ada rynkade pannan. ”Jag vet inte hur man får vänner här.”
Mamma gav henne en till kram. ”Om du blir nervös kanske du kan tänka på en primärsång. Hjälper det?”
Ada nickade. Sedan gick hon med mamma till klassrummet. Hennes lärare väntade på henne. ”Ni hao!” sa läraren. Ada försökte le. Hon visste inte vad de orden betydde.
Ada sa hejdå till mamma. Sedan hittade hon en bänk och satte sig ner.
Hon tittade på de andra barnen. Några av dem pratade med varandra. Andra satt tysta som Ada. Ada var nervös. Det kändes som om bin surrade runt i magen.
Sedan såg Ada en flicka som grät. Ada ville hjälpa henne. Men hur kunde hon hjälpa till när hon inte kunde prata kinesiska? Tänk om flickan inte ville ha hjälp?
Men sedan gjorde Ada som mamma sa. Hon tänkte på orden i sin favoritsång i Primär: ”Älska varandra, så sade Jesus.” Ada visste att den Helige Anden bad henne att hjälpa till.
Ada satte sig bredvid flickan. Hon lade armen om henne. Sedan klappade hon henne på ryggen som mamma gjorde när Ada var ledsen. Flickan slutade gråta! Hon kramade Ada tillbaka.
Ada pekade på sig själv. ”Ada.”
Flickan pekade på sig själv. ”Mei”, sa hon.
Ada log. Hon satt bredvid Mei resten av dagen. Även om de inte pratade samma språk hade de roligt tillsammans. De åt lunch tillsammans. De lekte tillsammans på rasten. Och Mei hjälpte Ada att lära sig nya ord på kinesiska!
Ada kunde knappt vänta tills hon fick berätta för mamma om sin nya vän. Hon visste att om hon följde Jesus så skulle hon inte behöva vara rädd för något.
Illustrationer: Shawna J. C. Tenney