Det härligaste målet
David såg verkligen fram emot att besöka templet i Dubai en dag.
David tryckte ut lite klister på en sockerkub. Sedan satte han den försiktigt på plats.
”Wow!” sa mamma. ”Ditt sockerbitstempel ser fantastiskt ut.”
”Tack!” sa David. ”Det är templet i Dubai. Jag kan knappt vänta tills det riktiga blir färdigt.”
David hade varit förväntansfull ända sedan president Nelson tillkännagav ett nytt tempel i landet där David bodde. Förenade Arabemiraten hade några av de högsta byggnaderna i världen. Men de hade inget tempel – än. Det här skulle bli det första templet i hela Mellanöstern.
David satte fast den sista sockerbiten på sitt tempel. ”Sådär!” sa han. ”Nu är det klart.”
Mamma böjde sig ner för att se bättre. ”Bra jobbat! Var ska vi ställa det?”
David funderade. ”I mitt rum, kanske? Bredvid mina tåg.” David älskade tåg. Han ville bli lokförare en dag.
”Jättebra förslag”, sa mamma.
David bar försiktigt sitt sockerbitstempel till sitt rum. Han ställde det försiktigt bredvid sina modelltåg. Han såg fram emot att visa det för sina systrar och sin pappa.
Nästa dag kom Davids faster Ana på besök. De pratade om sådant som han såg mest fram emot. Då kom han på något.
”Vill du veta vad jag ser fram emot mest?” frågade David.
”Självklart!” sa faster Ana.
”Kyrkan som min familj går till bygger ett tempel i Dubai!”
Faster Ana log. ”Det låter väldigt speciellt.”
”Det är det!” sa David. ”Just nu finns det inget tempel för vår kyrka i närheten, så vi åker till ett tempel i Schweiz eller Tyskland. Jag är glad att det kommer att finnas ett närmare oss. Jag har satt upp som mål att förbereda mig för att åka dit.”
”Så spännande!” sa faster Ana. ”Vad gör du för att förbereda dig?”
”Jag ber och läser skrifterna”, sa David. ”Och jag försöker följa Jesus Kristus. Och då är jag alltid redo att besöka templet!”
”Men, så fint”, sa faster Ana. ”Jag är säker på att du kommer att arbeta hårt för att nå dina mål.”
”Det ska jag!” nickade David glatt. Det kändes bra att berätta om något som var så viktigt för honom.
Den kvällen frågade David om han fick flytta sitt sockerbitstempel till köket.
”Jag vill ha det där vi kan se det hela tiden. Jag vill komma ihåg att fortsätta göra mig redo för templet.”
”Det är en bra idé”, sa pappa. ”Jag tror att det skulle hjälpa mig också att se ditt tempel varje dag.”
Pappa hjälpte David att flytta sockerbitstemplet till köket.
”Det ser bra ut”, sa Davids syster Kaitlynn.
”Får jag bjuda in mina vänner att komma och se det riktiga templet i Dubai när det är färdigt?” frågade David.
Mamma nickade. ”Det är en jättebra idé!”
”Och faster Ana?”
”Javisst”, sa pappa.
David log. Han var redan så tacksam för templet i Dubai!
Illustration: Mark Robison