”Jobbigt att bli kittlad”, Vännen, aug. 2022.
Jobbigt att bli kittlad
Det är bara roligt när alla har roligt!
”Mamma!” skrek Lizzie. ”Max kittlar mig hela tiden! Till och med när jag säger att han inte får.”
”Det gör jag inte!” skrek Max tillbaka. ”Jag kittlade henne bara lite. Och hon petade på mig!”
”Ungar!” ropade mamma nerifrån hallen. ”Jag trodde att vi skulle bygga en borg av täcken. Sluta bråka och kom och hjälp till!”
Lizzie studsade upp och sprang till allrummet. Men Max var fortfarande sur.
Varför är Lizzie en sådan skvallerbytta? undrade han och drog fötterna efter sig. Att kittlas är ju roligt, är det inte det? Dessutom petar Lizzie alltid på mig, och det tycker jag inte heller om.
När Max kom till allrummet hade mamma redan dragit fram en hög med täcken. Han sträckte sig efter sitt gula favorittäcke, men Lizzie tog det först.
Han ryckte det ur hennes händer. ”Det där är mitt!”
”Ge tillbaka det!” Lizzie ryckte till sig en kudde och slog honom på armen.
”Sluta!” skrek Max. Men då slog Lizzie bara till honom på andra armen.
”Men hallå, ungar!” sa mamma. ”Det är inte så här vi bygger en borg.” Hon satte sig på en soffkudde på golvet och drog Max och Lizzie intill sig. ”Nu tar vi ett djupt andetag allihop.”
Max tittade bakom mamma och blängde på Lizzie. Sedan tog han ett djupt andetag.
Mamma lade armarna om Max och Lizzie. ”Om någon gör något som man inte tycker om, och inte slutar, hur känns det då?”
”Inte bra”, sa Lizzie tyst.
”Precis”, sa mamma. ”Att peta på någon, kittlas och ha kuddkrig är bara roligt när alla har roligt. Vi respekterar varandra genom att sluta när vi blir ombedda att sluta.”
”Men jag kittlas ju bara”, sa Max.
”För dig kanske det bara är att kittlas. Men det kanske verkligen stör Lizzie”, sa mamma. ”Vår himmelske Fader har gett var och en av oss en fantastisk kropp att ta hand om och skydda. Och det betyder att det är okej att säga ’sluta!’”
”Så, inget mer petande?” frågade Lizzie.
”Jag avskyr när någon petar på mig!” sa Max till mamma. ”Vi kanske ska ha en ny regel i familjen? När någon inte vill bli petad på eller kittlad och säger ’sluta’, så slutar vi genast.”
”Det är en jättebra idé”, sa mamma. ”Vad tycker du, Lizzie?”
Lizzie log. ”Jag tycker om den, särskilt om man inte får kittlas heller.”
”Bra”, sa mamma. ”Om någon rör vid dig och du inte tycker om det, kan du säga nej.”
”Även om du är den som irriterar oss?” Max log.
”Japp. Även om det är jag eller pappa eller Lizzie eller en vän – sluta betyder sluta. Och om de inte lyssnar, och rör vid dig i alla fall, så kan du berätta det för mig eller pappa med en gång.”
”Men är inte det att skvallra?” frågade Lizzie.
”Det är inte att skvallra”, sa mamma. ”Och du bör säga till, även om den andra personen säger att du inte ska göra det.”
”Betyder det här att jag inte behöver krama moster Mindy när hon kommer?” frågade Lizzie. ”Hon kramar för hårt och jag tycker inte om det.”
Mamma log. ”Ja, Mindys kramar är ganska hårda. Du kan bara vinka hej då i stället och säga ’nej tack’ om hon vill kramas. Det är okej. Det finns människor som jag inte tycker om att krama heller.”
Max gjorde en ledsen min. ”Betyder det att du inte tycker om att krama oss?”
Mamma bara skrattade och drog Lizzie och Max intill sig i en stor kram. ”Nej, knasbollar, ni är mina favoritpersoner att krama. Nu gör vi färdigt vår borg!”
De ställde upp soffkuddarna för att göra murar. Sedan drog de fram köksstolarna och hängde täcken tvärs över dem. Lizzie och Max kröp in och tryckte in en till kudde i ingången för att göra en dörr.
Lizzie log och sträckte ut handen för att peta på Max.
”Sluta”, sa Max, och Lizzies finger stannade upp precis framför honom. Han flinade och stack ut fingret, redo att peta på henne tillbaka. ”Okej. Nu!”